Det tog bara femton år…
Drömmen om en altan har funnits hos både Henrik och mig sedan dag ett i det här huset. Men att gå från dröm till verklighet är inte alltid enkelt, har det visat sig. Henrik ville absolut bygga själv och tränade sig därför på den lilla altanen på husets framsida, som ju blev ett rejält lyft!
Men på baksidan har vi en slänt som har ställt till det. Vi har ritat en design, tömt baksidan på den ursprungliga stenen, men sen tog det stopp. Hur sjutton går man vidare? Ska jag vara helt ärlig har hela kapitlet ”altan” av och till varit ganska infekterat. Men så plötsligt en dag händer följande:
Waldemar (äldste sonen) kommer upp och berättar att N, som var fadder vid hans konfirmation ett antal år sedan och som också håller på med musik, också är snickare och i behov av jobb. Henrik vaknar till och kontakt tas. Han skickar ritningen och N kommer på besök. Tio dagar senare drar det igång!