Könsbyte på katten

När vi skaffade Hasse fick vi beskedet om att det var en kille. Vi tvivlade inte och det var först för några dagar sedan som jag började fundera på om jag inte borde se två små kulor längst bak på vår kille. Jag tog därför kort och skickade till en kompis, som är veterinär. Jag fick tillbaka ett ”Hahaha! Ni har en Hasselina!”

Jaha. Vi hade alltså en tjej, inte en kille. Direkt började vi prata om namnet. Skulle hon ändå heta Hasse? Vi hade haft enorma problem i familjen innan vi beslutade oss för att kalla ”honom” för Hasse (vi hann med följande: Stellan, Gimli, Mysak och till slut, efter ett familjemöte, Hasse). Och direkt drog det igång igen. Förslag efter förslag möttes med ”nej, det är fult” eller ”det heter min klasskamrat”.

Men till slut kom jag på det. Jag kastade ut Nilla och fick tre godkännanden! Det har ALDRIG hänt tidigare. Men frågan var nu: Skulle familjens andra Nilla (min mamma Gunilla kallas för Nilla) godkänna namnet?

Hon frågade först om vi rökt på, men erkände sen att hon kände sig hedrad. Så nu heter vår tjej Nilla! Vilket kan bli Nillan, Nillis, Lillan osv.

Om det spelar någon roll? Nej, absolut inte. Jag tycker inte ens att det är så svårt att byta. Det är nästan som att något har fallit på plats. Vega har fått en dotterdotter, kan man nästan säga.