Kategoriarkiv: Okategoriserade

Jag drunknar!

Bristen på uppdateringar beror på ett levnadstempo just nu som är något utöver det vanliga. Projekt M har utvecklats vidare och kommer på sikt att resultera i ännu en klänning, jag har flera hemprojekt som måste fixas, vi har haft födelsedagar, snart drar julhetsen igång etc.

Men snart kommer lite bilder! Hoppas jag.

Share

Nu bär det av!

1604788_10152488030618740_2306902045030719931_n

Igår satt jag och stressade på sex knappar på jackan och kunde andas ut – jag hade hunnit klart. Jag är ganska nöjd med slutresultatet, om än inte överlycklig. Det är något som inte riktigt funkar och jag vet inte riktigt vad ännu. Men så har jag heller inte haft den på mig, mer än när jag provat den.

Om en timme åker jag med kollegan M mot Tallinn, för att vara på konferens i dagarna två. Men jag längtar nästan redan hem, för jag har ett nytt projekt på gång. Ett riktigt utmanande och jag ser oerhört mycket fram emot att börja.

Jag berättar mer sen…

Share

Jag syr – alltså är jag?

Jag har alltid varit pysslig, redan som liten. Jag minns teckningar, snickerier, en otroligt rörig stickning när jag måste ha varit sex eller sju. Jag minns allra mest barbiekläder högt och lågt. Jag hade aldrig pengar att köpa dyra barbiekläder för, så jag sydde eget. Idén fick jag nog från mamma, som en natt satt och sydde en underbar brudklänning till käraste barbiedockan och den inspirerade.sewing

I skolan älskade jag syslöjd och det är nog ett av de få ämnen jag någonsin fått femma i. Men varför var det så roligt, redan som barn?

Jag har alltid varit en drömmare. Jag dagdrömde om hästar och långt hår, om att vara någon annan. När jag städade mitt rum tog jag på mig finkjolen med rosett och volang (återigen min mor som varit i farten) och vips var jag Kulla-Gulla.

Att sy kläder var nog ett sätt att underhålla dagdrömmen. Det blev inte alltid så bra, men det fanns en utmaning och en lockelse. Jag glömmer aldrig den illgröna halvrundskurna kjolen som jag sydde i sexan, i en färg som kunde skrämma hästar i sken. Men modellen var perfekt – och en som jag dammat av idag. Jag valde färgen för att den glittrade. Inte i egentlig mening, men tyget hade en glans som lockade mig. Jag använde den aldrig annat än i smyg i mitt rum, när jag dansade till musik bakom fördragna gardiner.

Lite av det där lever nog kvar. När jag i min vardag arbetar på biblioteket, klär jag mig efter vilken avdelning jag ska vara på. Är jag i disken för vuxen skönlitteratur klär jag mig propert, gärna i retrosnitt, med söta skor och rar kofta. På ungdomsavdelningen kan jag hjälpa mina användare i baggy jeans och toppar med tryck. Var plats har sin stil. Rollspel och drömmar även för en vuxen.10607963_1512825925617932_1236882735_n

Jag lyssnade till designern Jenny Hellström härom dagen, i ett avsnitt av Stil i P1 (avsnittet om Karin Larsson, för övrigt). Jenny Hellström sålde ut sitt lager av de egendesignade kläderna och lade ner sin rörelse. Men sedan nystartade hon genom att vilja locka till sömnad, i och med sina böcker. Och hon har verkligen lyckats. Hon är övertygad om att de som syr sina egna kläder blir mer säkra i sin stil och i vad de vill ha på sig. Jag är beredd att hålla med henne. I och för sig har jag inte någon enhetlig stil, men när jag syr försöker jag planera långsiktigt, ha en plan. Den toppen ska inte bara passa till de byxorna, utan också till den och den kjolen. Osv. Då får jag en genomtänkt garderob, som kan kombineras i det oändliga. (Sedan tenderar garderoben att bli rätt oändlig också, på gott och ont.)

Sedan är det hela den där saken med att ha egentid. Som förälder till barn i sex- och åttaårsåldern är det extra viktigt att få ta sig tid till sig och sitt. Nu är mina grabbar rätt självgående och kan roa sig själva i långa stunder. Då sitter jag i syrummet och försöker arbeta efter principen ”En sak i taget”. Där har jag en del att lära…

Men jag syr, alltså är jag? Nej, så är det inte. Det finns ju tusen andra sätt att vara kreativ på också!

Share

Det där med att orka

En gång i tiden, för länge sedan (känns det som) hade jag hur mycket energi som helst. Jag sydde och sydde, gjöt betong och renoverade hemma. Jag jobbade och ägnade tid med min familj. Jag hade det gott och mysigt.

Sedan kom hösten, mörkret, förkylning på förkylning och en del ytterligare, som kom att påverka livet ganska ordentligt. Orken försvann, lusten att göra just något alls likaså och varje dag blev något av en kamp. Att orka arbeta, vara med sina barn och sin familj, att få hemmet att se presentabelt ut och att dessutom ha tid till sig själv – det gick bara inte.

skirt_topJag har sytt. Ryckt lite då och då, men att fotografera och presentera, det har helt fått ligga på is. Och sista tiden också sömnaden. Igår började jag småstäda lite i syrummet i allafall, för att inte behöva göra just det, när orken en dag är där igen.

Jag har massor av tankar och idéer, så det är inte inspirationen som tryter. Jag orkar bara inte. Nu ser jag fram emot fredagen den 20, då min familj och jag packar in oss i ett tåg och reser nästan 150 mil norröver, för att fira jul hos svärföräldrarna. Där hoppas jag att värsta hostan lugnar sig när jag får vila och att jag kommer att få pyssellust och ork igen.

Så god jul på er alla och nu ser vi fram emot solen!

Share

Som ett sommarbad

Att färga sitt eget garn i microvågsugnen är lätt, roligt och beroendeframkallande. Jag har skrivit om det på min familjehemsida, men inte egentligen här på sybloggen. Fick för mig att jag skulle renodla den till sömnad, men varför det?

I allafall, för den som är nyfiken – så här gör man lite kort:

  • Blötlägg ullgarnet (just den här färgen gäller bara för animaliska garner) med vatten och ättika.
  • Blanda till färgerna. Ta lite pulver, rör ut i ättika och tillsätt kokande vatten.
  • Sedan har jag lagt härvor på en plåt och penslat på färg med en ganska grov pensel. Gummihandskar är ett måste. Man kramar gärna in färgen också, så att den når in i garnets alla trådar.
  • När man är nöjd lägger man härvan i en ugnsfast form och kör in den i mikron. Jag har kört i 3 minuter, tagit ut, kollat och så in igen. Totalt mellan 9-12 minuter. Man vet att det är klart när överskottsvattnet är klart och utan färg.
  • Då har jag lagt upp härvorna på den nu rengjorda plåten för att kallna lite, innan jag sköljer ur dem (det kan komma lite överskottsfärg) och sedan centrifugerar dem i tvättpåse i tvättmaskinen. Sedan är det dags att torka och därefter – njuta av det underbara resultatet!

Nystanet ovan är färgat av olika blå, turkos och så gult, som jag har blandat lite hur som helst för att få lite olika gröna färger också. Effekten blir som ett hav och jag kan inte se mig mätt på det. Jag önskar dock att jag hållit tillbaka med det gula lite, men gillar det skarpt ändå.

Det ska bli en stor sjal, som jag stickar på tvären. Garnet kommer från Viola Schavon, som säljer ljuvliga ofärgade (och färgade) garner att leka med själv. Just det här garnet heter Bluefaced Leicester lace och är perfekt för sjalar. Det är mjukt och lättstickat och helt fantastiskt mot huden.

Share

Lusten tillbaka?

För några veckor sedan köpte jag lite sömnadsböcker (och en löparbok, men den hör ju inte riktigt hit). Som ni ser är det de japanska böckerna ”Drape, Drape” 1 & 2, samt Jenny Hellström Ruas’ bok ”Sy! Från hood till skjortklänning”.

Jag har sett resultat från böckerna bland annat här och här och blivit inspirerad. Kanske mest av de japanska böckerna, men det var något som drog med den svenska boken också.

När de sedan kom drabbades jag av en skum känsla. Fick jag verkligen sätta mig och rita av mönstrena hur som helst? Var inte tanken egentligen att jag bara skulle bli inspirerad och sedan rita om dem på egen hand? Jag har ändå gått en kurs i mönsterkonstruktion och faktiskt inte ritat av ett enda vuxenmönster sedan dess! Och hur skulle jag sedan märka mina kläder? Som ju inte är ritade av ExD??

Men så beslöt jag mig för att jag visst fick rita av. De japanska modellerna skulle jag ju aldrig kunna hitta på själv ändå! Jennys bok hade ju också en del mönster som jag inte skulle få ihop på egen hand: Byxorna ”Colette” exempelvis.

Men sen då, hur skulle jag göra med exempelvis trikåtopparna? Det är ju inget konstigt att sno ihop ett eget sånt mönster!

Då fick det räcka. Jag måste sluta vara så JÄVLA (faktiskt!) duktig. Så jag ritade av mönster som jag lätt hade kunnat rita själv. Kanske får jag ändå rita om dem när jag testat, det vet jag inte ännu. Men nån måtta på fröken Duktig får det vara. Kanske syr jag mindre nu därför att jag sätter upp gränser för mig själv? Som att jag måste rita varenda sak själv? Och då blir ju processen trög och långsam och då är det lätt gjort att sätta sig framför tvn istället.

Nej, det ska vara måtta med allt. Och jag har faktiskt sytt ur båda böckerna, men behöver fotografera resultatet. Fast jag bjuder på en bild av den enda mönsterdelen av modell nummer 4 ur Drape Drape 2. En modell som jag sett många sy och gilla, men jag är i ärlighetens namn lite tveksam. Men mer om det kommer!

Share

Jag skrev ett mail…

Jag springer en hel del. Då läser jag också en del, både böcker, tidningar och bloggar. I tidningen Runner’s World upptäckte jag Sofia Hedström, som är modejournalist och skriver för Elle. Dessutom är hon löpare och som sådan känd som marathonlöparen som alltid springer i klänning. Jag hittade hennes blogg på Elle-hemsidan och har lusläst den. Jag kunde inte låta bli, utan skrev henne ett mail om löpning i klänning.

Nu satt jag för en stund sedan och uppdaterade mig i bloggvärlden och vad hittar jag, om inte mitt mail publicerat på bloggen! Jag som trodde att hon bara inte orkat svara…

Om någon vill läsa finns det här: Sofia springer – Veckans brev. 

 

Share

Innehållet i lådorna växer

Sedan jul har jag sytt massor. Försökte räkna efter häromdagen och gav upp när jag kom till 26 grejer och visste att jag inte fått med allt. Nu gäller det att ta sig tid att dokumentera det som är värt att just dokumentera. Allt är ju faktiskt inte det!

Men jag tycker faktiskt att det är kul att kunna visa att trosförrådet växer. Det är inte ofta jag har köpetrosor på mig längre. Syr jag något annat i trikå, då passar jag på att sy ett par trosor också, om tråden i overlocken är rätt och jag har snygg vikresår. Läs mer

Share