Kategoriarkiv: Okategoriserade

Det där med att läsa igenom ordentligt…

Igår beställde jag ett pdf-mönster från Sew Over It. Vintage shirt dress fick bli mitt, kände jag. Fort gick det och så började jag titta och titta. Så fint! Men idag, när jag läser på lite extra, ser jag att länkarna som jag fick bara klarar tre klick, sen blir de inaktiva. Man bör alltså spara sina dokument OMGÅENDE.

Jag satte mig och sparade och skulle sen skicka till min man för utskrift. Då ser jag att jag någonstans gjort fel och inte hittar mönstren. Lyckas spara om det ena (det är uppdelat på två), men mönster nummer två har redan klickats på tre gånger…

Note to self och till alla andra: När ni köper pdf-mönster – LÄS PÅ ORDENTLIGT!

Nu har jag mailat till dem och hoppas att jag kan få ännu en chans. I värsta fall får jag väl köpa mönstret igen.

Så här ser det åtminstone ut!

vintage shirt dress

 

Share

Så dåligt

Jag har ju sytt! Jag har till och med fotograferat! Men korten är inte bäst i världen och datorn har nästan behövt bokas för att få användas, eftersom barnen vill spela spel eller använda PhotoShop (!). Men ursäkterna är dåliga, jag borde verkligen ha publicerat åtskilliga inlägg. Måste bli bättre. Måste. Så det så.

Lovar!19fca9ced110e10f4b6a365167cc1798

 

Share

Gråååååt!

Jag har fortsatt tusen idéer i huvudet och jag slår mig ner vid symaskinen så fort jag har en lucka. Men det har haft sitt pris. Jag har överansträngt nacken, som sen gav upp efter lite styrketräning. Så hur mycket jag än vill, så blir det ingen sömnad på ett litet tag.

Yoga däremot, det får det bli.

Och så får jag väl städa också.

Suck.

2e28200422355c6cffc17d57bc2ca1f6

Share

Men vad tänkte jag egentligen???

Strax efter jul blev jag ”internationell” och började skriva på engelska. Tyckte att det kändes kul och häftigt att folk runt hela världen skulle kunna läsa vad jag bloggade om.

Men vad hände? Jag tappade liksom lusten. Det som ibland redan var lite trögt, att få till blogginlägg med bra text och roliga bilder blev ändå mer trögt och segt. Och varför i allsin dar ska jag jaga läsare runt om i världen? Är det inte bättre att nöja sig med hemmaplan? Och verkligen göra det ordentligt?

Så  nu återgår jag till svenskan. Och försöker ta mig i kragen och fundera över vad jag vill med bloggen och sömnaden.

Jag ber om ursäkt för viss förvirring… :)

/ Åsa

Share

Inspiration

PicMonkey Collage

Jag skulle kunna sy dygnet om just nu. Så ibland är det tur att man har ett liv i övrigt också, för min kropp skulle inte må bra av att sitta vid symaskinerna timme efter timme.

Projekt M-klänningen nummer två är nästan klar. Imorgon måste den bli färdig och sen kan jag andas ut igen. Men då väntar andra projekt. Julgardiner till köket (mina första någonsin faktiskt!), nya soffkuddar till vardagsrummet och så diverse annat. Min svärfar kommer på besök över helgen och huset bör ju vara något så när presentabelt när han är här.

Jag älskar min Projekt M-klänning, särskilt nu när jag syr den i denim. Jag bara älskar jeans och måste sy mig en nästan exakt likadan klänning när tillfälle ges. Jag syr ju en egen klänning efter samma mönster, men i ett annat tyg. Får se när den blir klar. Så vill jag sy mer underkläder också, så jag har massor i huvudet.

My head is filled with inspiration and thoughts on stuff to make, but right now, I hardly have time. The Project M-dress must be finished by tomorrow and after that my father-in-law is visiting, so I will be busy making the house presentable. However, when life goes back to normal, I have several dresses to make and also some lingerie that is calling my name, wanting to be created.

Share

Jag drunknar!

Bristen på uppdateringar beror på ett levnadstempo just nu som är något utöver det vanliga. Projekt M har utvecklats vidare och kommer på sikt att resultera i ännu en klänning, jag har flera hemprojekt som måste fixas, vi har haft födelsedagar, snart drar julhetsen igång etc.

Men snart kommer lite bilder! Hoppas jag.

Share

Nu bär det av!

1604788_10152488030618740_2306902045030719931_n

Igår satt jag och stressade på sex knappar på jackan och kunde andas ut – jag hade hunnit klart. Jag är ganska nöjd med slutresultatet, om än inte överlycklig. Det är något som inte riktigt funkar och jag vet inte riktigt vad ännu. Men så har jag heller inte haft den på mig, mer än när jag provat den.

Om en timme åker jag med kollegan M mot Tallinn, för att vara på konferens i dagarna två. Men jag längtar nästan redan hem, för jag har ett nytt projekt på gång. Ett riktigt utmanande och jag ser oerhört mycket fram emot att börja.

Jag berättar mer sen…

Share

Jag syr – alltså är jag?

Jag har alltid varit pysslig, redan som liten. Jag minns teckningar, snickerier, en otroligt rörig stickning när jag måste ha varit sex eller sju. Jag minns allra mest barbiekläder högt och lågt. Jag hade aldrig pengar att köpa dyra barbiekläder för, så jag sydde eget. Idén fick jag nog från mamma, som en natt satt och sydde en underbar brudklänning till käraste barbiedockan och den inspirerade.sewing

I skolan älskade jag syslöjd och det är nog ett av de få ämnen jag någonsin fått femma i. Men varför var det så roligt, redan som barn?

Jag har alltid varit en drömmare. Jag dagdrömde om hästar och långt hår, om att vara någon annan. När jag städade mitt rum tog jag på mig finkjolen med rosett och volang (återigen min mor som varit i farten) och vips var jag Kulla-Gulla.

Att sy kläder var nog ett sätt att underhålla dagdrömmen. Det blev inte alltid så bra, men det fanns en utmaning och en lockelse. Jag glömmer aldrig den illgröna halvrundskurna kjolen som jag sydde i sexan, i en färg som kunde skrämma hästar i sken. Men modellen var perfekt – och en som jag dammat av idag. Jag valde färgen för att den glittrade. Inte i egentlig mening, men tyget hade en glans som lockade mig. Jag använde den aldrig annat än i smyg i mitt rum, när jag dansade till musik bakom fördragna gardiner.

Lite av det där lever nog kvar. När jag i min vardag arbetar på biblioteket, klär jag mig efter vilken avdelning jag ska vara på. Är jag i disken för vuxen skönlitteratur klär jag mig propert, gärna i retrosnitt, med söta skor och rar kofta. På ungdomsavdelningen kan jag hjälpa mina användare i baggy jeans och toppar med tryck. Var plats har sin stil. Rollspel och drömmar även för en vuxen.10607963_1512825925617932_1236882735_n

Jag lyssnade till designern Jenny Hellström härom dagen, i ett avsnitt av Stil i P1 (avsnittet om Karin Larsson, för övrigt). Jenny Hellström sålde ut sitt lager av de egendesignade kläderna och lade ner sin rörelse. Men sedan nystartade hon genom att vilja locka till sömnad, i och med sina böcker. Och hon har verkligen lyckats. Hon är övertygad om att de som syr sina egna kläder blir mer säkra i sin stil och i vad de vill ha på sig. Jag är beredd att hålla med henne. I och för sig har jag inte någon enhetlig stil, men när jag syr försöker jag planera långsiktigt, ha en plan. Den toppen ska inte bara passa till de byxorna, utan också till den och den kjolen. Osv. Då får jag en genomtänkt garderob, som kan kombineras i det oändliga. (Sedan tenderar garderoben att bli rätt oändlig också, på gott och ont.)

Sedan är det hela den där saken med att ha egentid. Som förälder till barn i sex- och åttaårsåldern är det extra viktigt att få ta sig tid till sig och sitt. Nu är mina grabbar rätt självgående och kan roa sig själva i långa stunder. Då sitter jag i syrummet och försöker arbeta efter principen ”En sak i taget”. Där har jag en del att lära…

Men jag syr, alltså är jag? Nej, så är det inte. Det finns ju tusen andra sätt att vara kreativ på också!

Share

Det där med att orka

En gång i tiden, för länge sedan (känns det som) hade jag hur mycket energi som helst. Jag sydde och sydde, gjöt betong och renoverade hemma. Jag jobbade och ägnade tid med min familj. Jag hade det gott och mysigt.

Sedan kom hösten, mörkret, förkylning på förkylning och en del ytterligare, som kom att påverka livet ganska ordentligt. Orken försvann, lusten att göra just något alls likaså och varje dag blev något av en kamp. Att orka arbeta, vara med sina barn och sin familj, att få hemmet att se presentabelt ut och att dessutom ha tid till sig själv – det gick bara inte.

skirt_topJag har sytt. Ryckt lite då och då, men att fotografera och presentera, det har helt fått ligga på is. Och sista tiden också sömnaden. Igår började jag småstäda lite i syrummet i allafall, för att inte behöva göra just det, när orken en dag är där igen.

Jag har massor av tankar och idéer, så det är inte inspirationen som tryter. Jag orkar bara inte. Nu ser jag fram emot fredagen den 20, då min familj och jag packar in oss i ett tåg och reser nästan 150 mil norröver, för att fira jul hos svärföräldrarna. Där hoppas jag att värsta hostan lugnar sig när jag får vila och att jag kommer att få pyssellust och ork igen.

Så god jul på er alla och nu ser vi fram emot solen!

Share

Som ett sommarbad

Att färga sitt eget garn i microvågsugnen är lätt, roligt och beroendeframkallande. Jag har skrivit om det på min familjehemsida, men inte egentligen här på sybloggen. Fick för mig att jag skulle renodla den till sömnad, men varför det?

I allafall, för den som är nyfiken – så här gör man lite kort:

  • Blötlägg ullgarnet (just den här färgen gäller bara för animaliska garner) med vatten och ättika.
  • Blanda till färgerna. Ta lite pulver, rör ut i ättika och tillsätt kokande vatten.
  • Sedan har jag lagt härvor på en plåt och penslat på färg med en ganska grov pensel. Gummihandskar är ett måste. Man kramar gärna in färgen också, så att den når in i garnets alla trådar.
  • När man är nöjd lägger man härvan i en ugnsfast form och kör in den i mikron. Jag har kört i 3 minuter, tagit ut, kollat och så in igen. Totalt mellan 9-12 minuter. Man vet att det är klart när överskottsvattnet är klart och utan färg.
  • Då har jag lagt upp härvorna på den nu rengjorda plåten för att kallna lite, innan jag sköljer ur dem (det kan komma lite överskottsfärg) och sedan centrifugerar dem i tvättpåse i tvättmaskinen. Sedan är det dags att torka och därefter – njuta av det underbara resultatet!

Nystanet ovan är färgat av olika blå, turkos och så gult, som jag har blandat lite hur som helst för att få lite olika gröna färger också. Effekten blir som ett hav och jag kan inte se mig mätt på det. Jag önskar dock att jag hållit tillbaka med det gula lite, men gillar det skarpt ändå.

Det ska bli en stor sjal, som jag stickar på tvären. Garnet kommer från Viola Schavon, som säljer ljuvliga ofärgade (och färgade) garner att leka med själv. Just det här garnet heter Bluefaced Leicester lace och är perfekt för sjalar. Det är mjukt och lättstickat och helt fantastiskt mot huden.

Share