Lilla Göteborgsvarvet

lilla_gv_15Våra pojkar har debuterat i Lilla Göteborgsvarvet i år, 1300 meter långt. Gustav hamnade i startgruppen före sin storebror, så han lade iväg i full fart, medan storebror Waldemar gjorde uppvärmningen. Tyvärr kunde jag inte vänta på hans start, utan fick lägga iväg för att kunna ta emot lillebror i målområdet. Den ömme fadern var hemma och opererade på en bil och hann inte bli klar i tid, så jag fick flänga lite för att vara överallt på samma gång.

När jag väl kom till målområdet var jag övertygad om att jag hade fem minuter kvar innan Gustav skulle komma i sakta lunk, men ack, så fel jag hade. För plötsligt kommer han där, springer som i en bubbla med målmedvetna steg mot målet. Han hade sprungit hela varvet och jag är helt galet stolt. Vilken kille!

En stund senare kommer storebror. Han kör en annan stil. Han springer så fort han kan, tills han inte orkar längre. Då går han lite och pang, så drar han igång igen. Det gjorde att det bara skilde femton sekunder mellan bröderna.

De är roliga, pojkarna. Waldemar kör sin Golden retriever-stil och Gustav är som en spårhund, bara matar på. Och vid sidan står den överkänsliga modern och gråter.

Ja, nu blev det ett löparinlägg igen. Men bara för att det handlade om pojkarna. Min egen löpning har fått flytta till en egen blogg. Välkomna dit om någon vill titta.

Så var vi igång igen

pysselSommaren är slut, hösten har hunnit ikapp oss och vardagen råder. Det stora den här hösten är det faktum att vi nu har två skolbarn! Gustav går numera i förskoleklass och njuter till fullo. Han är ofta helt ointresserad av att åka hem, särskilt om jag kommer för att hämta strax innan de går över till vad han kallar ”Ställningsavdelningen” (Stängningsavdelningen).

Waldemar har plötsligt drabbats av skolplikt och det känns nog lite konstigt. Han har också lektioner mellan åtta och ett och han hävdar att rasterna är roligast. Det är inte helt sant, för han älskar matten. När man frågar hur han haft det på skolan och han svarar: ”Grymt!”, då vet man att han har haft matte.

På bilden sitter Gustav vid ett överbelamrat pysselköksbord, där vi gjorde sk minimellogubbar. Det är gubbar gjorda av flörtkulor och toarullar och våra har inget med melodifestivalen att göra, utan kommer från spelet Minecraft. Det är inte klokt vad grabbarna får ihop, bara man får dem att slå sig ner vid pysselbordet. Det tar emot i början, men jisses, sen växer det fram grejer!

Fixa rummet

Vi har verkligen inte kommit långt när det gäller renovering och fix i huset. Egentligen är det gillestugan som står först på agendan, men jag totaltröttnade på pojkarnas icke-mysiga rum och kände att jag behövde ta tag i det. Min första tanke var ett stort skrivbord med plats för två, men så tänkte jag efter. Har pojkarna några läxor att tala om? Jo, det har Waldemar, eller kommer åtminstone att ha inom kort. Kommer han då att sitta ensam i sitt rum och göra dem? No way. Han kommer att sitta i köket eller vardagsrummet och vilja ha support av sin familj. Och så får det gärna vara, så att han kan få in en positiv studieteknik redan nu.

Så jag beslutade mig för att flytta ut det gamla skrivbordet som stod där inne och bara var avlastningsyta. Istället flyttade vi in den lilla soffan, som flyttats från rum till rum och som nog har fått en hemvist för ett par år framöver. Där sitter vi nu och läser böcker vid läggningen och har det mysigt.

Lägga nät

I nästan två veckor har vi varit uppe i Norrbotten hos farmor och farfar. Under andra veckan hade vi riktigt trevligt väder och perfekt sådant för att gå ut och lägga nät. Alla grabbarna packade ihop sig i båten (Farfar, farbror Anders, Henrik och så våra pojkar) för att först gå ut och lägga näten och sedan, några timmar senare, plocka upp dem igen. Alla var nöjda – särskilt de två yngsta. Näten var fulla med abborre och det både halstrades och röktes fisk dagen därpå.

Fint besök

Vi har haft fint besök i ett par dagar. Henriks pappa och bror har varit hos oss sedan i torsdags och rest hem idag.

Det är så himla roligt när vi får besök norrifrån! Inte bara för att vi skäms bort med älgkött i mängder, bär från gården, kakor och bröd bakat av farmor. Det är härligt, men roligast är ändå att få träffa familjen. (Tur förresten att vi fick hem vår frysbox dagen innan gästerna kom!)

Två stora minus har vi haft den här tiden. Vädret: Regn på tvären och stormvindar. Vi som hade velat ta en sväng in till stan och besöka Jul på Liseberg. Så blev det inte. Däremot åkte Henrik med bror och far till Allum för julhandel. Nöjda och glada kom de hem, med hur många påsar som helst.

Sedan har vi varit sjuka nästan allihop. Gästerna hade precis tillfrisknat innan de reste till oss och vi hade precis blivit sjuka. Det började med Gustav, som fick hög feber tidigare i veckan och sedan rann snoret till. Henrik stod näst i tur och därefter jag. Vi har med andra ord snörvlat, hurvat, hostat och Henrik har haft ganska hög feber. Med tanke på det var det nästan bra att vädret var som det var.

Farfar sade så klokt: Vi kommer inte för att göra stan. Vi kommer för att träffa er.

Tack för de orden, kära farfar! Waldemar har klagat: Jag tycker att de skulle stanna tills på torsdag.

Hoppas att ni kommer snart igen!!!