I vinter ska det inte frysas

I somras fick jag ett mönster på vantar från barnens farmor. Hon hade hittat det i någon gömma och undrade om det kunde vara något för mig. Jag har aldrig stickat vantar, men tyckte att modellen var fin och verkade relativt enkel. I samma veva handlade jag också ett färdigt garnpaket i garnaffären i Kalix, så nu jäklar skulle det stickas vantar.

Härom veckan startade min vantstickarhöst med garnpaketet från Kalix. Modellen var jättesöt, men mönstret ganska pilligt. Det var ett oerhört räknande varje varv, men samtidigt är det så kul att sticka med mönster, så det var nästan omöjligt att lägga stickningen ifrån sig. Det var nästan så att jag blev glad när jag blev sjuk, för då orkade jag just inte annat än att sitta framför tvn och sticka. Ofta hade jag sällskap i knäet…

Ni ser vanten nere till vänster i bilden. Där är den nästan klar, jag har några varv kvar på tummen bara. Nu är båda vantarna så gott som klara, men behöver fixas lite i nederkant. Dessutom blev tummarna lite tajta, men kanske blir det en julklapp till min systerdotter (nej, hon läser inte min blogg).

Nu har jag satt igång vantmodell nummer två, den som jag fick mönster till av min svärmor. Det är en enklare modell, eftersom mönstret är regelbunden och man kan nästan räkna ut på förhand hur nästa varv ska bli. Men det är fortfarande galet svårt att lägga stickningen ifrån sig, för jag vill bara köra ett litet varv till för att se hur det blir. Och sen ett till. Och ett till… Sen är det kul med vantar för att det går rätt fort. Nästa vantpar ska jag dessutom testa att sticka med sk ”magic loop”, så stickar man båda på samma gång.

Jag har inte sytt mycket det sista, för vi håller på att renovera sovrum. Nu är Gröna rummet inte längre grönt, utan mer nougatfärgat och till helgen ska jag tapetsera. Sen ska det bli vårt nya sovrum och jag får dra igång nästa renoveringsprojekt, nämligen att fixa sönernas rum. Ingen rast, ingen ro. Då är det skönt att ändå få handarbeta lite framför tvn.