Familjens nyaste medlem
Tidigare i vår försvann vår älskade Vega. Gustav kom upp en söndag och sa att han var så orolig. Vega hade inte sovit hos honom sen i fredags. Till saken hör att Vega flyttade in hos Gustav i samma veva som vi skaffade Aske. Vega hade inget emot Assar, mina föräldrars västgötaspets som gick bort ett halvår innan Aske kom, men att vi skaffade en HUNDVALP tyckte hon var helt befängt.
Aske älskade Vega från dag ett, men kärleken var inte besvarad. Hon kom att acceptera honom och med tiden lät hon honom slicka henne på huvudet, men max tre gånger. Sen fräste hon diskret och gick därifrån. Men vi kunde också samsas i tv-soffan hela familjen, inklusive hund.
Men som sagt. Vega försvann. Och hon har aldrig varit borta på nätter (bortsett från den gången då vi råkade låsa in henne i garaget). Vi vet inte vad som hänt och jag har kollat alla möjligheter som finns. Gick hon till skogs för att somna in? Vi vet ju inte hur gammal hon var, men preliminärt 16 år. Men hon kan också ha råkat ut för räven, som tyvärr har tagit katter i området tidigare.
Ganska snabbt insåg vi att vi behövde en ny katt. Jag försökte hitta ännu en omplacering, men det var svårt. Att hitta en som accepterar hund är lättare sagt än gjort och när jag väl gjorde det var jag inte först till kvarn.
Till slut dök han upp. En kattunge (trots att jag sagt nej tidigare) som var tigrerad (eller mer åt tabbyhållet till). Jag ville egentligen ha en som inte var så lik Vega, men när vi träffade den här killen gick det inte att stå emot. Han blev direkt supernyfiken på våra skor och på transportlådan. Och så himla söt!
Nu har han redan varit hos oss en dryg månad och han har vuxit rejält. Till en början var han jätterädd för Aske, men precis som vi hade anat, så tog nyfikenheten över och knappt tio dagar senare var det katten som smög efter hunden, inte tvärtom.
Stundtals är det totalt kaos hemma. Aske och Hasse leker Jage, Kurragömma och Tittut. Möbler och mattor hamnar på trekvart och vi får inte en lugn stund. Men sen somnar de av utmattning och vi kan få lite lugn och ro igen.
Vi har ännu inte fått mysa med Hasse så som vi gjorde med vår kära Vega och kanske får vi aldrig göra det. Men att hunden äntligen får sin kattkompis som han har längtat efter, det är en stor glädje!