Waldemar på medicin

Jag vill både skratta och gråta när jag ser de här bilderna. De påminner mig om så mycket. Dels att vi precis köpt nya kameran, vilket är en väldigt rolig påminnelse. Men också att vi köpte den för att trösta oss lite efter att Waldemar varit sjuk en sväng igen. Här har han börjat äta sin medicin och håller sjukdomen stången. Så är det fortfarande. Han äter kortison, men inte längre särskilt stora doser. Vi är långsamt på väg ner, sakta sakta. Än har vi inte märkt att han påverkas negativt och så vitt jag vet ser proverna bra ut.

Killen på bilden har ett smalt ansikte. En månad senare hade han runda kinder och en rejält rundad mage. Idag är han mer lik sig, dock med mer rondör i ansiktet än tidigare. Fast det gör inget.

Waldemar laddar inför att få flytta in i huset. Vi pratar mycket om det, om rummet han skall dela med sin bror, om trädgården med fruktträd, om garaget och trappan… Rymdtapet vill han ha. Och det kanske han och brorsan också får. Varför inte? Man är bara barn en gång.