Återigen spaden i jorden

Jag älskar rabatten på framsidan, efter att jag totalt har gjort om den. Ändå har jag gått och tittar, funderat, lagt pannan i djupa veck och undrat. Är den verkligen så bra som den kan bli? Kan jag göra mer? Kan jag göra annat? Och när det gäller trädgård är svaret alltid Ja. Man kan alltid göra mer eller annat. En trädgård är ju aldrig klar.

Så förra veckan, när jag hade ett par timmar över innan jag skulle hämta mina söner på fiskeskolan, så åkte jag till Mölnlycke Garden Center. Därifrån kom jag med två kaukasiska förgätmigej med lätt vitstrimmiga blad (Jack Frost heter den), två buxbomsplantor (ej klot), en dvärgspirea (Flower carpet, tror jag att den hette), en höstsilverax (Brunette) och en alunrot (namn? Rödsilvriga blad). Några dagar tidigare hade Waldemar och jag varit på Blomsterlandet hemma och han hade valt två vitbrokiga klätterbenvedsplantor, som vi skulle klippa klot av.  omplant1

Så åkte spaden i jorden på framsidan igen. Nästan allt åkte upp, men allt utom en daggkåpa kom ner i jorden igen, fast på annan plats. De klot jag redan hade (buxbom och idegran) fick flytta på sig och tillsammans med de nya buxbomsplantorna och klätterbenveden skapa ”stommen”. En ganska spretig stomme just nu, eftersom jag vill vänta en månad innan jag klipper någon sorts form på plantorna. Sen kom också de andra plantorna i jorden, i olika grupper där färg och form ska harmoniera. Mina nävor, som jag visserligen älskar, får nog stryka på foten och så småningom ge plats för exempelvis hasselört, som också är vintergrön eller mer funkior. Men var sak har sin tid och nu ska rabatten få hämta sig, kloten få börja ta form och sen får vi se. omplant2

Jag avslutar inlägget med en suddig bild på två killar, som jag mötte på skolan för ett par veckor sedan, när vi fortfarande vågade tro att Sverige hade en chans i Fotbolls-EM. Jag kom tidigt, för att hämta pojkarna innan matchen började, men alla barnen på skolan och personalen satt i bamba (skolmatsalen) och såg på storbildsskärm. Det var högt till tak och det fanns inte på kartan att jag skulle få med mig killarna hem. Gustav tröttnade dock efter ungefär fem minuter, men Waldemar höll ut nästan hela första halvlek. Sen kunde vi åka hem och se nästa halvlek hemma, och dricka saft och äta kakor till.

hejasv

Inspiration till baksidan

Jag jobbar vidare på att få altanen på baksidan att bli en plats där man vill vara. Jag har planterat en del växter i olika krukor, men håller fortfarande på med att bära runt krukorna för att lista ut var de blir som snyggast. Det är inte helt lätt alla gånger.feet

Till en början hade vi vår trädgårdsmöbel stående på altanen. Normalt står den ute på gräsmattan, men nu fick den flytta upp. Men under helgen som gick fick hela möbeln flytta upp på balkongen istället och där kommer den att bli kvar. Då fick våra fula Hillerstorpsmöbler flytta ner till altanen och där fyller de visserligen en funktion, men de är inte så snygga och i ärlighetens namn inte jättesköna heller.

lacko-fatolj-med-dyna-utomhus-gra__0116399_PE270964_S4brommo-vilfatolj-utomhus-brun__25997_PE110988_S4Jag ägnar rätt mycket tid åt att leta den ultimata stolen. ”Tyvärr” har jag blandat in Henrik, som kanske inte riktigt tänker som jag.

Jag tänker lite ”medelhav” och vill ha två svarta korgstolar och ett bord mellan. Där vill jag kunna sitta och läsa, men också kanske fika lite. Henrik går mer in för ”däckstol”-idén. Jag förstår den också, men är mer tveksam. Dessutom tänker jag att det svarta är snyggt mot altanen, så som den ser ut idag. Kör man rottningsvarianten kan man dessutom lätt bära upp stolarna till framsidan, om vi en dag får till ett litet däck utanför köket.

Vi får väl se hur det blir. Jag hoppas på att få till en liten kvällstur till Ikea i veckan, så kan vi kolla på stolarna på bilderna här. Sen har vi tittat på lite andra ställen också, men Ikea känns som en bra början.

Jag har också börjat sammanställa något av en ”mood board” med bilder på odlingskärl och spaljéer, som jag skulle vilja ha på baksidan. Frågan är om jag inte ska snickra ihop dessa själv? Fast jag behöver lite proffshjälp med vissa detaljer, så då får Henrik ställa upp och leka konsult. Han är visserligen inte snickare, men har bra mycket mer erfarenhet än vad jag har.

En dag ska jag få min altan till att bli riktigt in i allafall. Det är hur som helst redan nu väldigt mycket bättre. Jag har suttit och bara andats flera gånger – jag som nästan aldrig sitter ner utan att göra något alls!

Det lever!

Runt omkring är det fullt av liv. Trädgården har sugit åt sig all fukt och de senaste dagarnas värme har fått all växtlighet att formligen explodera. Mitt Prunus-träd som jag planterade i augusti förra sommaren står i full blom och är helt ljuvligt.

prunus

Det är så ljuvligt underbart att trädet trivs hos oss! Jag har inte brytt mig om att klippa det alls, utan låter det hållas. Jag får väl se hur det blir framöver. Just nu gäller det i alla fall bara att njuta så mycket det går!

Funkian som planterades i en hemmagjord betongkruka och fick övervintra på baksidan under balkongen har också tittat fram och får nu åter pryda framsidan av huset. Jag tycker att den har vuxit varje gång jag tittar på den.

surv_funk

Tänk ändå, att jag har tyckt att funkia har varit tråkiga. Nu är jag helt såld. I synnerhet den här, som är lite gråblågrön i tonen är en favorit.

Sedan har också dahliorna kommit i jorden. Det är ett underbart roligt arbete. Bara skaka av knölarna och ner med dem i planteringslådan. Där kommer de eventuellt få en kompis i år, en lite galen sådan, men jag väntar lite med att tala om vad det blir.

dahlia_planted

Jag älskar verkligen dahliorna, också. Och så är det extra roligt att de är så gamla! Ursprungsknölarna kommer från 60-talet!

I år är en knöl planterad i en kruka som står på baksidan. Det ska bli spännande att se hur det blir! Baksidan är ju som den är, så det kan väl bara bli bättre?

Sommar och sol

Förra veckan var så kall. Jösses, det var mössa och vantar på och vi frös! Men så i söndags, på Första maj, så smällde det till. Sol och värme och rena sommaren! Sen har veckan fortsatt i samma tema. I huvudsak soligt och varmt och igår, när det var Kristi Flygare och ledig dag, så var vi ute mest hela dagen.

Jag går med pannan i djupa veck och funderar över baksidan av vår trädgård. Uteplatsen på baksidan har sedan vi flyttade in sett ut som ett skrotupplag. Jag städar någon gång, försöker organisera, men efter nån vecka är det likadant igen. Jordpåsar, leksaker, plastkrukor, omaka möbler och otroliga mängder med ogräs mellan skifferplattorna.

baksidan

baksidan2

  baksidan4 baksidan5

Nu är alla bilderna här gamla, men känslan är ungefär densamma. Vi har ju stora planer för vad vi vill göra här – ett stort trädäck som går går ut över en stor del av rabatten, som sen ska ersättas med odlingskärl runt om däcket. Men andra projekt kommer mellan, som måste prioriteras.

Så i år tänker jag utmana mig mer än vanligt. Förra året förvandlade jag framsidan och den har blivit jättebra. Där är det nästan klart. Men baksidan är katastrof. Så jag ska försöka hitta på ett bra sätt att få den gamla stenläggningen att bli charmig igen. Någon liten möbel, kanske med förvaring. En spaljé kanske? Jag vill kunna trivas på baksidan också. Förra sommaren förföll den mer än någonsin och det ska inte behöva hända igen.

Men vad sjutton ska jag hitta på???

En knäck med hasselbackspotatis och gelé, tack!

Det är snö utanför fönstret och idag har det snöat mest hela dagen. Det är mörkt utanför redan klockan tre och huvudet blir rätt förvirrat. Jag tror liksom att det är läggdags hela tiden.

Vi är i Norrland och firar jul. Imorgon är det julafton och barnen längtar. I köket doftar det julskinka och pappa Henrik trillar köttbullar. Vi har gått en långpromenad tidigare idag, han och jag, i virvlande snö och kroppen känns härligt genomarbetad. Sen har pojkarna och jag satt ihop fuskpepparkakshuset och nu väntar lite mer kristyr på taket, sen är det klart.

snowsmile

Igår gjorde jag knäck, för första gången på många herrans år. Jag avskyr verkligen att försöka få smeten ner i formarna, så jag brukar hoppa över knäcken, även om den ju är god. Fast igår kokade jag ändå och naturligtvis blev det ett kladdigt kalas. Och smaken blev lite intressant… Jag fick låna farmors stora gjutjärnsgryta och drog igång projektet utan att diska ur den först. Den var ju ren och det var bara att köra. Men när jag står och smårör inser jag att det doftar stek. Jag smakar lite försiktigt på smeten och jajamensan, visst smakar det stek! Fast i ärlighetens namn blev det bättre när mandeln kom i, fast det finns en svag bismak av klassisk söndagsstek. Det saknas bara hasselbackspotatis och gelé.

Som grädde på moset har jag tappat en bunt julgranskulor i golvet. Jag tror inte att tusen bitar räcker, de gick nog i fler delar än så. Hur gamla de var? Typ 60 år…

Inget kalas utan kras, eller?

God jul, förresten! :)

Helt uppåt väggarna

Hösten har gått och nu ska det föreställa vinter. Inatt har stormen Gorm rasat och i stora delar av södra Sverige har det snöat. Jag vet ärligt talat inte om det snöade hos oss, för i så fall var det inatt. Men regnat har det gjort. Vid skolan var den lilla dammen en smärre sjö och jag beordrade mina söner att använda gummistövlar hela dagen.

I lördags var Gustav på kalas och jag hade lovat Waldemar att vi skulle göra något mysigt, bara han och jag utan lillebror. Vi beslöt oss för att gå på konstmuseum och bjöd in mormor. Vi gick och såg de ordinarie samlingarna på Göteborgs Konstmuseum, som jag trodde mig ha sett tusen gånger, men faktum var att man hade hängt om mycket och gjort stora förändringar. Det var ett roligt besök, som också innefattade besök i museibutiken och fika nere på Ljungans. Waldemar var jättenöjd och det var det viktigaste.

Besöket inspirerade och fick mig att äntligen göra något som jag tänkt göra länge, nämligen att hänga diverse tavlor i vardagsrummet, där vi tidigare haft en stor hemmagjord tavla med ett tyg från Marimekko. Den tavlan ska nog få flytta ut i hallen och istället har vi nu fått det så här i vardagsrummet:

tavlor

De flesta tavlorna är loppisfynd, men flera av dessa har också visat sig vara gjorda av ”riktiga” konstnärer. Tanken är att vi ska kunna hänga om lite nu och då, efter att vi skaffar oss fler saker att ha på väggarna och att sätta upp ändå fler om det blir intressant. Tavlor är kul och ska visas upp!

Det blommar fortfarande

Härom dagen skrev jag att Waldemar och jag tog in daliornas knölar, efter att vi fått skrapa rutorna på bilen. Nu har det blivit varmare igen, så kanske hade vi lite bråttom. Å andra sidan vill jag inte vara för sent ute, det vore ju synd om knölarna frös.

Men i och med att vi klippte ner allt det gröna passade jag också på att ta in de sista blommorna och de har fått förgylla köksbordet nu i ett par dagar. Jag har lekt lite med bilden, så de ser mer rosaröda ut än vad de egentligen är.

dalia

Något annat som blommar är nävorna på framsidan. Nedan syns en liten fragil silkesnäva, som har letat sig fram bland flocknävans större blad. De där vackra linjerna i blomman är så fantastiska! Även om silkesnävan inte blir särskilt stor eller imponernade som växt (inte ännu i allafall), så är blomman så ljuvligt söt att jag bara inte kan motstå den. Och att den blommar nu, den 2 oktober, gör den bara ändå mer underbar. silkesnavaOch när man talar om underbar, vem  kan motstå den här pralinen??

gustav

Djupt koncentrerad vid datorn, med smutiga händer. Gustav i ett nötskal.

Hösten kommer

Igår fick jag skrapa rutorna på bilen och därför tog Waldemar och jag in daliornas knölar igår. Jag tror i och för sig att de skulle kunna stå ute ett tag till, men det är synd att chansa. Perennerna i krukor däremot, får allt stå ett tag till.

daggkapa

Men finns det något underbarare än daggkåpa? I allafall när de ser ut så här…

 

Höstpojkar

Härom helgen behövde jag köpa jord till en kruka på framsidestrappan. Gustav hade suttit och spelat på iPaden lite väl länge och jag tyckte därför att det var läge för honom, och hans storebror, att följa med till handelsträdgården. Jag försökte muta dem lite med att säga att de kunde få välja varsin växt att ha i sitt rum, men lillebror tyckte att det var det löjligaste han hört. Han protesterade allt vad han kunde och det var ytterst motvilligt som vi fick med oss honom.

Fast väl på plats började Gustav tina upp. Han valde sig en krukväxt (ganska oengagerat) och det var väl först när vi började titta på kaktusar som han kom igång. Pojkarnas rum är för mörkt för kaktusar, men jag föreslog att de skulle få välja några stycken och sen kunde vi plantera dem ihop och göra som en liten öken i en kruka, som vi kunde ha i vardagsrummet. Då jäklar! Båda killarna höll på länge att välja och vraka och Gustav blev oerhört förälskad i sin aloe-suckulent som han valde. Sen köpte vi stenar i lösvikt och väl hemma satte vi igång.

gusja_sten

Här håller båda killarna på att strö över de minsta stenarna över jorden med sked, eftersom två av kaktusarna var ganska taggiga. Sen lade de på två andra sorters stenar också, så att det blev lite större variation i ”öknen”. desert

Det lilla ökenlandskapet pryder faktiskt fönsterbrädan och påminner mig om att jag misskött övriga växter alldeles för länge. Kanske är det dags att helt enkelt slänga ut en del och börja om? Aloe-växten i mitten är för övrigt Gustavs och han älskar den!

Skolan har kickat igång på allvar också. I veckan som gick hann jag på en och samma timme med utvecklingssamtal för båda mina pojkar och jag kunde glädja mig åt att höra enbart positiva ord från både dem och deras fröknar. De har världens bästa fröknar, förresten! I synnerhet storebror, vars fröken lägger oerhört mycket energi och arbete på att skapa en harmonisk klass, där man kommunicerar med varandra, vågar säga vad man tycker och inte ska känna sig utanför. Har man en sten i magen när man går till skolan spelar det ingen roll hur bra undervisning man får, man har svårt att ta den till sig då. Den sociala miljön är A och O och jag är grymt imponerad av henne! Dessutom lyssnar de på klassisk musik och ska på Konserthuset på torsdag! Waldemar är överlycklig!

studying

Det är också fantastiskt rolig att höra hur de arbetar i skolan ”nu för tiden”. Det har hänt mycket sedan min egen skoltid och jag hoppas att det fortsätter på samma vis! Här sitter Waldemar och svarar på frågor om texten han läst. Han jobbar hårt på att inte blanda stora och små bokstäver och med att sätta punkt på rätt ställe. Ibland lutar han sig tillbaka och säger saker som ”Mamma, kolla vilket snyggt ”b” jag gjorde där!”

Våra killar!