-
Jävla bror
Det är min bror som drar igång allting. Ett inlägg på Facebook som egentligen handlar om att det har gått rätt bra på hans personsök-kurs med hunden Idris. Men så skriver han det där om trattkantarellerna också. Att han hittat såna. Typ en liter. Jag känner ett intensivt “neeeeeeeej” när jag läser det. Jag är så trött och känner att jag bara inte orkar traska runt mer i skogen. Inte nu. Jag har ju flera glasburkar kvar sen förra hösten! Jag äter ju för sjutton gubbar knappt svamp! Nån trattkantarellsås nån gång ibland, men det är allt. Grejen är den att jag, hösten innan, under alla höstens hundpromenader, knappt var…
-
14 månader
“Men kom igen då!!! Jag vill ju leka och göra grejer nuuuuu!!” Jag är övertygad om att det intensiva skällandet betyder ganska precis det. Kanske med ett svärord inbakat i meningen också, för han tycker helt tydligt att jag är alldeles för långsam ur soffan. Tidigare under eftermiddagen tog jag ut honom för att träna i trädgården. “Hurra” tjoade hunden, rusade fram till sin älskade fotboll och var sedan måttligt road av att göra vad matte tyckte att han skulle göra. “Men lek med mig då!” skällde han. Han ville mycket hellre att jag skulle leka med honom och bollen, men inte sjutton att han kan tänka sig att släppa…
-
“Always look at the bright side of life”
Tiden går. Ibland känns det som att vi alltid haft hund, men även om vår kille växer och mognar är han fortfarande bara en valp. Vi går på valpkurs och tränar på en massa roliga saker hemma. Ibland känns han så stor! Men när jag hittade texten nedan, som jag skrev när vi precis fått hem honom, är det mycket som fortfarande är relevant. Saker som gör en glad när man har valp När valpen kissar ute. När valpen bajsar ute. När valpen äter ordentligt. När valpen biter på en leksak och inte på dig. När valpen kommer när du ropar. När valpen sätter sig när du säger Sitt. När…
-
“Ont, det gör ont, det gör ont. Det gör ont en stund på natten men inget på dan”
Sången ljuger. Det gör inte ont på natten alls, bara på dan. Det är bara då den här lilla grå lurviga saken, med lite för stora tassar och öron, har borrat in sina sylvassa tänder i mina byxor (gärna med en mellanlandning i vaden innanför), i mina händer, armar, fingrar eller någon annan utvald kroppsdel. Stundtals går jag runt med det här fanskapet hängande i mina byxben, där han sitter fast utan någon som helst ambition att släppa taget. Jag har lärt mig att vida jeans är det bästa att ha när man har valp. Och gärna gummistövlar. Då blir blodförlusten mindre. En valp har jäkligt vassa mjölktänder och jisses,…
-
“Bye bye love, bye bye happiness”
Hur kom det sig egentligen att vi blev med hund? Familjen stod utan hund. Eller snarare utan västgötaspets. Assar, mina föräldrars hund hade fått somna in strax efter jul, efter att man hittat en handbollsstor tumör i hans buk. Jag var där när han släppte taget och tomheten blev helt överväldigande. Skulle vi inte få vara med honom mer? Skulle inte han ligga vid mina fötter när jag sydde, istället för att övervaka Henrik I köket? Skulle han inte längre sova över hos oss? Nosa försiktigt på Vega? Följa mig I hasorna? Ligga I skuggan av häcken I trädgården? Ge oss mysiga promenader I skogen? Det skulle inte bli…
-
“Klart till drabbning”
Det här är lite spridda anteckningar från tiden innan. När vi var både aningslösa och hoppfulla. Innan vi drabbades av livet med valp. Truls. Han ska få hela Truls. Det namnet har stått med på min namnlista! Fast han kommer inte att kallas för det. Det är för kort. Vi vill gärna ha två vokaler. Men ändå. Truls. Vi vet ännu inte hur det är med honom. En vecka efter födseln rörde han sig konstigt. Hans uppfödare misstänkte vattenskalle, men skulle prata med veterinären. Veterinären delade inte misstanken, så valpen fick hänga med ett tag till. Han åt och sov. Var stor och stark. Började röra sig mer som han…
-
STAF
Äldste sonen har i ett drygt år nu spelat i ett band, Staf. Det består av Sebastian Staf (sång och gitarr), Jonathan Staf (trummor), Alfred Eriksson (bas, saxofon och sång), plus vår Waldemar på gitarr. I våras var Henrik och jag, plus några grannar och ett par kompisar till mig på Stafs första spelning. Den gjordes på Frilagret i Göteborg, ett drog- och alkoholfritt tillhåll för ungdomar. Vi kan lugnt erkänna att vi var imponerade av grabbarna! Att de då inte hade spelat ihop som kvartett i ens ett år gick inte att förstå. Det var som om de spelat ihop i hur många år som helst! Sen dess har…
-
“Du måste komma och rida! Jag har två hästar!”
Efter alldeles för lång tid bjöd vi hem L&Ö, två kompisar som vi inte träffat på otroligt många år. Vi har pratat om dem så mycket, men plötsligt beslöt vi oss för att nu får det räcka! Jag skickade en hälsning till L, som glatt svarade tillbaka att de gärna skulle komma på middag och lade sedan till att jag ju måste komma till henne, för nu hade hon två islandshästar. Jag nästan dog. Här har jag plötsligt gått in i häst-dimman och så händer detta! Hur som helst. En söndagseftermiddag packades bilen och jag åkte till Anneberg utanför Kungsbacka där L och hennes fina hästar håller till. Vår första…
-
Storås lilla Madick
26 år gammal är hon, min Storås-favorit. Hon är också den första hästen jag red lektion på efter 25 års uppehåll. Första gången tog hon väl hand om mig. Jag övervägde att sedan önska henne när jag bokade lektioner, men var nyfiken på ridklubbens andra hästar. Så det blev äventyr på Zezzan, Ballada och Aron. Alla charmiga på sitt sätt, särskilt 174 cm höga Aron. Jisses, jag var helt ledbruten efteråt, men också i sjunde himlen. Vilken häst! Men så hamnade jag på Madicken igen. Först lite besviken, för jag hade hoppats på Aron igen. Men väl uppe insåg jag igen vilken underbar häst hon är! Här har vi inte…
-
Pandoras ask har öppnat sig
I tjugofem år låg locket ganska stadigt på. Jag lyfte lite lätt på det hela fem gånger, varje gång med lite pirr i magen. Skulle jag fixa att lägga tillbaka locket? Men det gick. Så, tidigare i höstas, hände det som förändrade allt. Plötsligt dök ett Instagramkonto upp mitt flöde. Fråga mig inte var det kom ifrån, men plötsligt fanns det där. Den där killen, så ung och vacker – och så hans hästar! Piaff, passage, galoppombyten…. Och kärlek. Gos med djuren. Skratt och bus, framgångar och misstag. Och jag föll som en fura. Jag var helt enkelt bara tvungen att börja rida igen. Jag har många kärlekar i mitt…