Nysytt

Varning – nu blir det naket!

Skojar bara. Men det handlar om nysydda underkläder, som dock inte fotograferats på. Så kul behöver vi inte ha det.

Under våren har jag suttit mer vid symaskinerna än på länge. Bland annat har jag sytt trosor, för jag behövde fylla på förrådet. Då syr jag vanligtvis enkla modeller i stuvbitar av trikå, som blir över efter att jag sytt tröjor till pojkarna. Det innebär att mina trosor ofta dekoreras med djur, bilar, syperhjältar och nu sist, med minioner. Kul och roligt i och för sig, men när jag satt där tänkte att det var dags för ett lyft.

Ett par dagar senare ringde jag Laila, som håller i underklädeskurser. Jag har gått för henne tidigare, men efter att jag bytte jobb har det inte varit tillfälle. Laila flyttade med sin man till Brasilien för många herrans år sedan och där lärde hon sig att sy underkläder. Hon förde med sig kunskapen hem och har sedan dess importerat material, som är helt gudomliga. Spetsar i alla färger och varianter, ihop med härligt slirvig och blank trikå.

Jag fokuserade på trosor, för jag är inte jätteförtjust i hennes behåmodeller och ville inte ha med ett eget mönster dit. Men jag köpte material så att det skulle räcka till en matchande behå, som kunde få sys på hemmaplan.

Och nu har jag äntligen fått ändan ur att få klart den där behån, ihop med ett par nysydda trosor, i matchande material och spets.

MakeBra DL01 and boxer

Behåmodellen kommer från finska MakeBra och är modellen DL01. Jag har sytt den tidigare ett par gånger, fast nu var det första gången med spets på kupan. Eftersom den är tänkt att ha vikresår runt alla kanter upptill fick jag tänka om lite, men jag är rätt nöjd med hur det blev.

MakeBra DL01

Behåmodellen är också aningens omritad, för den blir lite i spetsigaste laget annars. Jag har också fått bredda kuporna lite, men nu är jag nöjd med hur den sitter. Fast jag gjorde ett stort misstag när jag nästan var klar med den här. Jag klippte av för mycket av bandet runt om. Så när jag väl sytt klart och skulle prova gick den inte om mig! Jag har räddat det hela genom att sy på en till del med hyskor (alltså dem man hakar fast den andra änden i), så nu går den runt mig, om än att den är lite väl tajt. Då lärde jag mig den läxan.

Trosmodellen är från Laila och heter helt enkelt ”Boxer”. De har inte resår längst ner, så risken är att de kasar upp lite när jag använder dem, men jag får väl testa. Och kolla den där spetsen! Så ljuvlig! Kanske lite väl ljuv för mig, men under kläderna spelar det väl ingen roll? Här har vi ett litet collage av trosorna som syddes under kursen. De lila ska få en hyfast matchande behå, för jag har ett behåpaket väntande, som jag köpt för flera år sedan. Färgen är inte riktigt densamma, men det får duga.

Väl hos Laila kunde jag inte heller motstå att köpa hudfärgad trikå och spets, för att få till ändå mer läckra – och basala – underkläder. Dessutom har jag tyger sedan flera år tillbaka till ändå fler läckra trosor och behåar.

Nu ska jag bara ha tid att sy dem också!!!

Diplomat lady

Det här är verkligen inte någon fantastisk bild, men kanske anar man ändå en ganska lyckad klänning, där bakom suddet?

Det är så roligt att sy kläder igen! Den här klänningen har jag haft planerad i ett par år. Tyget är en smalspårig babymanchester från GeKå i Morjärv, Norrbotten. Jag köpte det första gången jag var där, så det är väl drygt tre år sedan nu? Mönstret är Lisette 1878 (Simplicity) och kallas för ”Diplomat dress”, köpt från Fagert, också det för många år sedan.

Några småändringar i mönstret har jag gjort. Det är en söm tvärs över bysten, som jag fick sänka några centimeter, i och med att bystinsnittet sitter i sömmen. Sen lade jag på lite vidd under midjan så att den skulle släppa greppet om höfterna.

Behöver jag säga att jag är nöjd? Fick flera kommentarer när jag hade klänningen på mig på jobbet i veckan och ihop med lite värmespol-lockigt hår och klackskor blir det här perfekt. Har redan en ny variant planerad, men det blir en sommarklänning.

För att piffa en redan piffig klänning sydde jag ett sicksackband över mitt-fram-sömmen på framstycket under bysten och sedan tre små knappar på framstycket ovanför sömmen. Blev faktiskt jättebra!

Namaste

När sydde jag kläder sist? Alla dessa vantar som stickats och sen har det sytts lappteknik. Allt är så himla roligt i sig, men nu har jag faktiskt haft lite klädsömnadstid!

Jag var på en liten yogakurs i helgen och insåg att jag behövde något som lätt skulle gå att ta av under tiden man yogade, när jag blivit varm. Dessutom behövde det vara något som satt på plats och inte kunde fara över huvudet när man exempelvis gör Nedåtgående hunden. I helgen började en modell växa fram och när jag insåg att jag hade både mönster och tyg var det bara att sätta igång.

En pingvintopp som ursprungligen kommer från en Burdatidning har fått agera grundmönster. Jag har tagit av den ordentligt på längden och satt en mudd längst ner istället. Då sitter den som den ska och far inte omkring. Ärmarna är kortade och har fått muddar längst ner, som dock inte drar åt något att tala om, utan mer är ett avslut.

Tyget letade jag fram ut gömmorna och är en underbar viskosjersey. Färgen är ju kanske inte superintressant, så jag piffade till det hela med dekorsömmar i en ceriselila.

Jag är redan störtförälskad i toppen och den var perfekt att träna yoga i. Nu jobbar jag redan på nästa topp, som kommer att bli blå och ha kort ärm och eventuellt längre mudd längst ner.

Det är så vansinnigt roligt att ha hittat tillbaka till symaskinerna! Snart två plagg klara i år! (Förra året blev det 30 plagg!)

Lite symaskinstid

Under hösten har mina symaskiner stått. Inte hela tiden, men länge. Istället har jag stickat nio par vantar och stressat. Men senaste tiden har jag längtat lite efter att sy igen. Samtidigt har det tagit emot att påbörja projekt, så jag har ändå legat lågt. Men så kom jag på att jag ju kunde jobba lite på sängöverkastet till vårt rum! Jag quiltar det och hade inte jättemycket kvar. Så jag tog ett tag i det under lördagen och söndagen och nu är det väl egentligen bara kanterna kvar.

Men så såg jag också att Craftsy hade rea! Då kunde jag inte motstå en kurs om att sy små tavlor i lappteknik. Så jag köpte kursen och när jag sedan sprang förbi en ram hemma, från Ikea, drog jag igång.

På den här har jag klippt ut tygerna och limmat fast det på underlaget. Sen syr man fast med raksöm eller någon annan rolig söm. Som grädde på moset blir det oerhört snyggt om man syr med broderitråd för hand, men jag hade ingen broderitråd sydde därför allt på maskin.

De här två har mer traditionella. Den ena är bara remsor på längden och tvären, men i lite olika tjocklek och stil. Den andra är baserad på den mer kända quilttekniken ”log cabin”, fast man gör också här remsorna i olika tjocklek och går lite loss hur man vill. Superkul!

Väl färdigt blev det så här. Gick snabbt och lätt och var jättekul. Jag kommer absolut att jobba vidare med de här teknikerna. Waldemar blev naturligtvis superinspirerad och det skulle inte förvåna mig om vi på sikt syr ihop något liknande till hans rum när vi är färdiga där.

Nedräkning… snart börjar det

Från och med den 1 november drar den igång. Den byxfria vintern!

Förra året beslöt jag mig för att inte arbeta i jeans under januari månad. Den idén formade om sig så pass att jag inte hade jeans eller långbyxor förrän i mitten av april! Tajts, mysbyxor och träningskläder undantas, men i övrigt är det kjol och klänning som gäller. Och nu kör jag igen, fast med start nu på onsdag.

Så symaskinen går varm. Så klart måste jag ha lite nytt att plocka fram under den här perioden, men sen finns det ju en del som legat i lådor en tid och som är roligt att ha på sig igen.

Så vem har tid att jobba nu???

Afrikansk gammal skåpmat

När vi flyttade in i vårt hus lät vi behålla en del gamla saker, i och med att det var ett dödsbo. Bland annat behöll jag ett vitt linneskåp, fyllt med lakan, dukar och annat. Ur ett syperspektiv var det inte så mycket som var roligt och spännande, men där fanns det här Afrika-inspirerade lakanet, som jag direkt lade åt sidan. Sedan, för ett par år sedan, satte jag äntligen saxen i tyget och fick mig ett par vida, smågalna sommarbyxor.

Linningen är bred och skön och hålls uppe med hjälp av två knappar. Jag, som egentligen inte är någon fan av byxor med gubbveck, har sytt inte mindre än två på varje sida på den här modellen och är faktiskt riktigt nöjd med det. Rymliga fickor fram, men inga bak funkar bra, även om en passpoalficka bak hade varit pricken över i.

Modellen är riktigt vid i benen och hålls in med knytband längst ner. Kanske är de i galnaste laget för att ha på jobbet, men idag, men som här, när jag är på ungdomsavdelningen, då funkar de perfekt, tycker jag. Fast jag har inte bara linne på jobbet, utan en skjorta över. Någon måtta på galenskaperna får det vara.

Så häpp, så här kan man tramsa innan låntagarna har hittat in i lokalerna! Och med tanke på att det är mer än två år sedan jag sydde byxorna är det verkligen på tiden att de får se bloggvärldens ljus!

Mönster? Egenritat! Det är inte så ofta mina mönster är det, men den här modellen har jag faktiskt lyckats med! Om man nu får säga det själv.

När storebror vill sy kläder

Det senaste året har Waldemar fått ett stort intresse i kläder och flera gånger har vi sytt något som han har designat själv. Det här är vårt senaste alster. En stor t-shirt (och galet lång) i vit bomull, med svarta axlar, ärmar och huva. Texten ”What ever” har han också beslutat att han skulle ha.

Sen har Waldemar fått upptäcka att vita kläder kan innebära en hel del svårigheter – tischan ligger till exempel mest i tvättkorgen. Men den är en tveklös favorit hemma!

Han har varit med och sytt flera sömmar, inklusive med overlock den här gången. Trycket har han knåpat ihop själv, även om hans ömma moder höll i kniven när bokstäverna skulle skäras ut.

Nu ska vi få ihop en planerad t-shirt till Gustav också, bara vi hittar rätt grön trikå!

En stor dag

Hon kommer idag, Vega. Vi har jobbat som bävrar och nu har kattoaletten sand i sig, klösmöblerna är ihopsatta och gillestugan är helt oigenkännlig.


Vi har skruvat, målat, bankat, virkat och sytt. Här skruvar Waldemar ihop en av klösmöblerna, den som ska stå på övervåningen. Nere har vi en som är aningens större och mer spännande, men båda kommer nog att fylla sitt syfte. Det är viktigt att Vega dels kan sitta lite högre upp vid behov (typ när Assar kommer) och att hon har egna möbler att klösa på.

I gillestugan har vi till och med fått upp lite tavlor. Jag tycker att kombinationen svart och vitt kan vara så oerhört snygg (dock inte BARA svart och vitt), så att sätta upp svartvita bilder i svarta ramar var ett rent nöje. Dessutom fick mina två katter som jag hade tidigare pryda väggen, ihop med lite bilder på barnen. På sikt ska det upp mer bilder, men just nu räcker det här bra.

På bänken har jag också ställt en ”burk” i tyg, som jag sydde i måndags. Mönstret kommer från en Craftsy-kurs och egentligen ska burken ha ett lock. Men i det här fallet tyckte jag inte att det var nödvändigt. Burken är full med värmeljus och dem måste man komma åt snabbt!

Soffan pryds av ännu ett par nya kuddar. Den röda blev verkligen pricken över i! Den har jag dessutom tryckt själv, på enklast möjliga sätt, dvs med potatistryck. De helsvarta pricken är bara en halv potatis och den med ring är en urgröpt potatis. Så enkelt och så kul. Rekommenderas!

Det lustigaste Vega-projektet är ändå den här sk kattgrottan, som mer ser ut som en lök eller en pumpa. Jag har virkat lite hur som helst med trikågarn från Panduro och det var jättekul och rätt jobbigt på samma gång. Rekommendationen för garnet var virknål åtta, men jag använde virknål fem. Nu väntar jag lite innan jag virkar igen. Men det blir spännande att se om vår lilla Vega-tjej vill mysa i löken eller ej. På sikt ska den få en liten kudde på botten också, men det har jag inte hunnit med ännu.

I söndags fick jag förresten följande bild:

Det är Vega, som njuter av vårsolen.

Snart kommer hon att kunna göra det hos oss!!!

Ändan ur vagnen

Ingen kan påstå att vi har renoverat särskilt flitigt sedan vi flyttade in i april 2011. Men vi har sagt att vi i första hand är småbarnsföräldrar och vi har inte velat hoppa i blåbyxorna så fort det har varit en ledig dag. Men sen får man väl också erkänna – vi är lite bekväma av oss också. Det är så lätt att göra annat, som kanske vid första anblicken är roligare. Renovering blir ju lätt så stora projekt. Samtidigt är det galet roligt, när man väl sätter igång.

Som gillestugan. En klassisk sådan, med furupanel på tre av fyra väggar. Den fjärde är en jättesnygg tegelvägg. Taket är vitt, putsat, men med fyra (eller fem?) bjälkar i mörkt trä. Vi har länge tänkt att rummet på sikt ska bli ett mediarum, med tv, dvd-spelare och kanske också tv-spel. Ett perfekt ställe för grabbarna att hänga i! Men innan dess har gillestugan fått agera lekrum och därför har den mest hela tiden varit fullkomligt belamrad av lego, lego, lego, nerf-vapen, mjukisdjur, utklädningskläder och mer lego.

För två år sedan eller så började vi med renoveringsprojektet. Taket målades och panelerna likaså. Men trots flera lager färg vart jag inte nöjd, men tog jag och målade på det sista lagret? Nope. Inte förrän för ett par helger sedan. Men då blev det å andra sidan äntligen bra!

Sen kom den stora händelsen i förra veckan. Den att vi ska bli kattägare. Representanten från Djurskyddsföreningen tyckte också att vi inte skulle låta Vega få tillgång till hela huset med en gång, utan ta det lite i taget. Hon är ju inte van vid så mycket utrymme nu och det kan bli oerhört stressande. Jag gjorde som professor Baltazar och funderade och funderade. Och SÅ kom jag på det. Gillestugan! Blir ju perfekt! Om man kunde bortse från det faktum att det pågick en renovering och att hela rummet såg ut som ett slagfält.

Nåväl. I tisdags var jag ledig, så då satte jag igång. En sista strykning på taklisterna och så började Det Stora Städprojektet. Nästan allt har gåtts igenom. Killarna leker ju inte med allt längre. Kan vi slänga? Kan vi ge bort? Vad ska upp på vinden? Vad ska vara kvar och hur ska det förvaras? Fullt ös, medvetslös.

Igår började jag måla det lite tråkiga runda bordet som vi, i brist på annat, haft i rummet. Nu är det rött och redan mycket roligare. Sen, när jag lämnat sönerna på skolan i morse, satte jag mig vid symaskinerna och dundrade fram det ena kuddöverdraget efter det andra.

Mattan under bordet ska på tippen, men får finnas kvar en liten tid. Golvet ska bytas (förhoppningsvis i sommar) och sen vill jag absolut ha en ny matta. Fast vilken sort? Trasmatta? Eller en rya?

Att sy kuddöverdragen var lite extra kul, faktiskt. Flera av tygerna har jag haft i flera år, men har inte velat använda dem. Jag har nämligen sett precis det här framför mig, ett gäng kuddar i matchande färger som passar ihop, trots olika mönster. Det kommer att bli ändå fler, eftersom soffan är en hörnsoffa och en hörnsoffa kräver mycket kuddar. Särskilt den här modellen, som är så fyrkantig.

Som grädde på moset gjorde jag en ”tavla”. I somras fick jag ett tyg av min svärmor, som hon tyckte att jag skulle ha på väggen. Jag höll med och sagt och gjort – nu har jag en tygtavla av enkel modell på en av de vita väggarna.

Jag har inte tid att jobba nu, egentligen. Jag vill bara fortsätta! Hänga upp något mer på väggarna, städa det sista, pynta lite och sen bara sitta i soffan och njuta av mitt arbete.

Och på onsdag blir det precis det jag gör. Njuter! Fast inte så mycket av mitt arbete, utan av vår nya familjemedlem!

Pysselhelg

Ännu en helg har kommit och gått. De går så fort, även om Waldemar tyckte att veckan gick fortare än helgen.

I lördags fick sig gillestugan en slutlig (hoppas jag) strykning. Nu kan jag inte se att något lyser igenom och känner mig ganska nöjd. Dock behöver listerna fräschas upp, men dit har jag inte kommit ännu.

Symaskinerna har fortsatt fått jobba på. Det går bara inte att låta bli! Jag har sytt en testklänning (skulle bli nattlinne, men blev mer vardagsklänning för hemmabruk) och sen en topp till mig själv.

Jag älskar olivgröna toner och det här tyget har jag haft länge. Det har till och med varit med om flytten till huset, så det har rätt många år på nacken nu. Det kommer från E-slöjd och jag köpte flera meter. Jag har tidigare sytt både mig och barnen tröjor, men hade precis lagom mycket kvar nu för att sy mig en Rose, från Jenny Hellström. Jag har faktiskt inte sytt den modellen, bara haft som grund till en kofta och hade jag vetat hur den skulle sitta på hade jag sytt en mindre storlek. Det här tyget är nämligen en lite stadigare interlock och modellen hade tjänat på ett tunnar tyg, både för passformen och för stjärnan på bröstet. Ett singeljersey hade både fallit bättre och blivit roligare i klippen i stjärnan.

Ja, den där stjärnan. Länge länge länge har jag tittat på det här inlägget hos Simolibo, där hon gör en jättebra tutorial på hur man gör trasiga applikationer. Det blev ju bara så läckert! Så i helgen var jag tvungen att testa. Jag sydde, mätte, klippte, rev bort kaffefilter och slet mitt hår – och min ömma nacke svor de hemskaste eder. Den vill nämligen inte sitta böjd över symaskiner mer än nödvändigt. Tough shit, sade jag, men är böjd (hahahaha) att hålla med och försöker nu ge nacken lite träning och omsorg. Hur som haver. Till slut satte jag saxen i tyget och fick klippt ut ränderna – och det hände inte mycket alls. Ett singeljerseytyg hade liksom rullat sig lite, men interlocken var alldeles för snäll och låg på plats. Så jag tog fram en liten sax och började istället klippa bort lite ”överflödigt” tyg i klippen, så att det skulle hända lite mer. Då blev det mycket bättre.

Sen måste ju Cover-maskinen få jobba också, så det blev dekorsöm kring ärmsättningen och sedan också vid uppläggningen. Det kommer en mer detaljerad bild på det framöver, för jag lekte lite extra med ärmfållarna och halsringningen.

Tyvärr är det inte bara jag som vill vistas i syrummet. Waldemar är i alldeles för många avseenden en kopia av sin mor och nu har även han hela huvudet fullt av syprojekt. Han vill ha den ena t-shirten efter den andra, extra långa och med Green Day-tryck på. Green Day är alltså favoritbandet just nu.

Här har vi det mest aktuella projektet. Jag har ritat av en bild från nätet och överfört den till omslagspapper, skurit ur alla små detaljer och sedan pressat det på tyget. Sen har vi duttat vit färg hela helgen, för att få det tillräckligt täckande. Nästa del av projektet är att göra samma sak med en bild av en hjärtformad blödande handgranat. Varför lägga ribban lågt?

Sen vill han ha en onepiece – även den med Green Day-tryck. Jag har med andra ord att göra…