• Familjen

    Lilla Göteborgsvarvet

    Våra pojkar har debuterat i Lilla Göteborgsvarvet i år, 1300 meter långt. Gustav hamnade i startgruppen före sin storebror, så han lade iväg i full fart, medan storebror Waldemar gjorde uppvärmningen. Tyvärr kunde jag inte vänta på hans start, utan fick lägga iväg för att kunna ta emot lillebror i målområdet. Den ömme fadern var hemma och opererade på en bil och hann inte bli klar i tid, så jag fick flänga lite för att vara överallt på samma gång. När jag väl kom till målområdet var jag övertygad om att jag hade fem minuter kvar innan Gustav skulle komma i sakta lunk, men ack, så fel jag hade. För…

  • Löpning

    Börja om från början? Börja om på nytt?

    Så här stenhårda och fokuserade såg min bror och jag ut förra året, grymt peppade inför Fight Cancer and Run. Vi är inte så där stenhårda nu. Anders har ont i ryggen och har inte sprungit nästan alls i år och jag kämpar vidare med min höft. Senaste besöket hos fysioterapeuten blev inställt, då hon blev sjuk. Imorgon ska jag dit på uppdatering och det riktigt längtar jag efter. Jag har gjort mina övningar, i princip varje dag och sprungit när tillfälle har getts. Det har inte blivit så ofta som i en perfekt värld, för dels har jag haft ett litet ryggskott och sen har vi varit i Norrland.…

  • Löpning

    Varför löpning?

    6 månader i USA som au-pair, det sätter spår. Jag är nog inte ensam om att landa med ett brak på Landvetter och med ganska många extrakilon försöka få livet i ordning igen. Jag vägde bra många fler kilon då, än vad jag gör nu eller faktiskt ens gjorde som gravid. Och hur blir man av med kilon? Man springer!

  • Löpning

    Ner som en pannkaka och upp som en sol – typ

    Jag har haft känningar i min högerhöft när jag har sprungit. Inte ont direkt, men jag har varit stel. Ibland har det släppt under passet och ibland inte. Jag har försökt vara noga med stretch efter passen och jag tror att det har hjälpt lite, men problem har inte försvunnit.

  • Löpning

    Uppleva nytt

    I fredags hann jag inte springa. Eller hann och hann, men ni vet hur det är. Jag var ledig och när barnen slutat skolan åkte vi till Vattenpalatset och badade. Vi blev där längre än planerat och när vi väl kom hem var klockan mycket och maten skulle lagas. Efter middagen var det rätt sent och ibland får man välja familjemys framför flås och flämt i löparskorna. Sagt och gjort, men jag ville faktiskt springa – egentligen. Vädrade detta med mannen, som föreslog löpning till jobbet nästa dag. Det kunde han glömma, men löpning hemåt skulle ju kunna vara något! Jag funderade och funderade (lite som professor Baltazar, ni minns)…

  • Löpning

    Långsamt framåt

    Jag kämpar vidare. Tre gånger i veckan är jag ute och springer och även om det går långsamt (och det ska det göra), så går det framåt. I måndags kämpade jag mig igenom min första mil i år och jag räknar med att det är den första av många härliga milpass. Glädjen var enorm och jag såg till att titta på distansen mer än tiden. Med flit höll jag en extremt långsam hastighet för att orka hela vägen och det höll. Jag har också börjat med lite backpass, men även där väldigt försiktigt. Jag är ju inte purung längre och det sista jag vill är att skada mig. Så jag…

  • Löpning

    Här ska springas stafett!

    Aldrig trodde jag väl att mina kollegor skulle nappa på mailet jag skickade ut för ett par veckor sedan. Jag tänkte bara kolla: Fanns det något intresse för stafettlöpning alls? Jag vet ju från början att antalet löpare på avdelningen är lite skralt, men kanske ändå? Och döm om min förvåning när ett par stycken nappade direkt. Sedan fick vi köra lite övertalning på några till och nu har vi vårt lag: Sierra runners. Några hyfsat vana löpare och några inte fullt så vana. Två deltagare har redan från början lite känningar i kroppen, men vi går stenhårt in för detta med principen “Hellre än bra”. Vi ska ha kul!…

  • Löpning

    Pust och stön

    Det är så himla jobbigt att starta upp igen. Jag har sprungit fyra gånger nu i februari och det är ingenting. Naturligtvis känns det inte heller som att det går framåt, vilket det ju ändå gör, om än väldigt långsamt. Jag var ute igår, med målet fem kilometer och gärna lite mer. Jag ville bara tugga på, mala liksom och känna att jag ändå var på väg mot lite längre distanser. Jag väntade ivrigt på att det tunga skulle släppa och jag skulle känna att det blev lite lättare. Det blev inte det. Jag hade lite löpflyt i kanske 300 meter. Jag försökte peppa mig att åtminstone ta sista backen,…

  • Löpning

    Se framåt – och bakåt

    Förra året var, med mina mått mätt, ett bra springår. Jag sprang fyra lopp och den totala träningsmängden var större än något annat år, tror jag iallafall. När jag sprang mycket för fjorton år sedan (eller när världen gick i svartvitt) hade jag inte någon RunKeeper eller FunBeat som höll mig sällskap och kan naturligtvis inte jämföra nu och då. Men jag är nöjd när jag tittar på bilden nedan: Jag sprang mer eller mindre hela förra året, om än väldigt glest under en del perioder *harkel*.