Helt uppåt väggarna

Hösten har gått och nu ska det föreställa vinter. Inatt har stormen Gorm rasat och i stora delar av södra Sverige har det snöat. Jag vet ärligt talat inte om det snöade hos oss, för i så fall var det inatt. Men regnat har det gjort. Vid skolan var den lilla dammen en smärre sjö och jag beordrade mina söner att använda gummistövlar hela dagen.

I lördags var Gustav på kalas och jag hade lovat Waldemar att vi skulle göra något mysigt, bara han och jag utan lillebror. Vi beslöt oss för att gå på konstmuseum och bjöd in mormor. Vi gick och såg de ordinarie samlingarna på Göteborgs Konstmuseum, som jag trodde mig ha sett tusen gånger, men faktum var att man hade hängt om mycket och gjort stora förändringar. Det var ett roligt besök, som också innefattade besök i museibutiken och fika nere på Ljungans. Waldemar var jättenöjd och det var det viktigaste.

Besöket inspirerade och fick mig att äntligen göra något som jag tänkt göra länge, nämligen att hänga diverse tavlor i vardagsrummet, där vi tidigare haft en stor hemmagjord tavla med ett tyg från Marimekko. Den tavlan ska nog få flytta ut i hallen och istället har vi nu fått det så här i vardagsrummet:

tavlor

De flesta tavlorna är loppisfynd, men flera av dessa har också visat sig vara gjorda av ”riktiga” konstnärer. Tanken är att vi ska kunna hänga om lite nu och då, efter att vi skaffar oss fler saker att ha på väggarna och att sätta upp ändå fler om det blir intressant. Tavlor är kul och ska visas upp!

Det blommar fortfarande

Härom dagen skrev jag att Waldemar och jag tog in daliornas knölar, efter att vi fått skrapa rutorna på bilen. Nu har det blivit varmare igen, så kanske hade vi lite bråttom. Å andra sidan vill jag inte vara för sent ute, det vore ju synd om knölarna frös.

Men i och med att vi klippte ner allt det gröna passade jag också på att ta in de sista blommorna och de har fått förgylla köksbordet nu i ett par dagar. Jag har lekt lite med bilden, så de ser mer rosaröda ut än vad de egentligen är.

dalia

Något annat som blommar är nävorna på framsidan. Nedan syns en liten fragil silkesnäva, som har letat sig fram bland flocknävans större blad. De där vackra linjerna i blomman är så fantastiska! Även om silkesnävan inte blir särskilt stor eller imponernade som växt (inte ännu i allafall), så är blomman så ljuvligt söt att jag bara inte kan motstå den. Och att den blommar nu, den 2 oktober, gör den bara ändå mer underbar. silkesnavaOch när man talar om underbar, vem  kan motstå den här pralinen??

gustav

Djupt koncentrerad vid datorn, med smutiga händer. Gustav i ett nötskal.

Höstpojkar

Härom helgen behövde jag köpa jord till en kruka på framsidestrappan. Gustav hade suttit och spelat på iPaden lite väl länge och jag tyckte därför att det var läge för honom, och hans storebror, att följa med till handelsträdgården. Jag försökte muta dem lite med att säga att de kunde få välja varsin växt att ha i sitt rum, men lillebror tyckte att det var det löjligaste han hört. Han protesterade allt vad han kunde och det var ytterst motvilligt som vi fick med oss honom.

Fast väl på plats började Gustav tina upp. Han valde sig en krukväxt (ganska oengagerat) och det var väl först när vi började titta på kaktusar som han kom igång. Pojkarnas rum är för mörkt för kaktusar, men jag föreslog att de skulle få välja några stycken och sen kunde vi plantera dem ihop och göra som en liten öken i en kruka, som vi kunde ha i vardagsrummet. Då jäklar! Båda killarna höll på länge att välja och vraka och Gustav blev oerhört förälskad i sin aloe-suckulent som han valde. Sen köpte vi stenar i lösvikt och väl hemma satte vi igång.

gusja_sten

Här håller båda killarna på att strö över de minsta stenarna över jorden med sked, eftersom två av kaktusarna var ganska taggiga. Sen lade de på två andra sorters stenar också, så att det blev lite större variation i ”öknen”. desert

Det lilla ökenlandskapet pryder faktiskt fönsterbrädan och påminner mig om att jag misskött övriga växter alldeles för länge. Kanske är det dags att helt enkelt slänga ut en del och börja om? Aloe-växten i mitten är för övrigt Gustavs och han älskar den!

Skolan har kickat igång på allvar också. I veckan som gick hann jag på en och samma timme med utvecklingssamtal för båda mina pojkar och jag kunde glädja mig åt att höra enbart positiva ord från både dem och deras fröknar. De har världens bästa fröknar, förresten! I synnerhet storebror, vars fröken lägger oerhört mycket energi och arbete på att skapa en harmonisk klass, där man kommunicerar med varandra, vågar säga vad man tycker och inte ska känna sig utanför. Har man en sten i magen när man går till skolan spelar det ingen roll hur bra undervisning man får, man har svårt att ta den till sig då. Den sociala miljön är A och O och jag är grymt imponerad av henne! Dessutom lyssnar de på klassisk musik och ska på Konserthuset på torsdag! Waldemar är överlycklig!

studying

Det är också fantastiskt rolig att höra hur de arbetar i skolan ”nu för tiden”. Det har hänt mycket sedan min egen skoltid och jag hoppas att det fortsätter på samma vis! Här sitter Waldemar och svarar på frågor om texten han läst. Han jobbar hårt på att inte blanda stora och små bokstäver och med att sätta punkt på rätt ställe. Ibland lutar han sig tillbaka och säger saker som ”Mamma, kolla vilket snyggt ”b” jag gjorde där!”

Våra killar!