Yogan är död – länge leve yogan!

Jisses, vilken fånig rubrik det blev. Hahaha!

Yogan är verkligen inte död. Inom kort hoppas jag att jag är färdig med min grundutbildning, så det är ju nu det börjar.

Men det som dör är min yogablogg “Åsa och livet“. Jag som verkligen älskat att blogga och lyckats ta mig tid till det hinner bara inte med längre. Kanske känner jag att jag trots allt inte har så mycket att säga?

Istället hänger jag kvar här. Mitt liv innehåller mycket. Det handlar om familj, kreativitet, trädgård, sömnad, katt och träning. Mest yoga då. Så jag samlar allt på en och samma plats. Om någon sedan läser eller ej, det vet jag inte.

Tankfull

Lite här och nu

Så här års är det som vanligt galet mycket. Så fort det är fint väder ska man jobba i trädgården och har jag väl satt igång kan jag inte sluta. Så tur är det väl att vädret ibland inte tillåter eller att jag jobbar helg.

Förra veckan var jag också på del två av min yoga-instruktörsutbildning i Alingsås. Tre dagar fulla av utmanande yogapass, teori, assistering, skratt och tårar. Sen tar det lite tid innan man landar igen, det kan jag lugnt säga. Men härom dagen gjorde jag årets första “Pinsamma-mamma-gör-yoga-på-altanen-på-framsidan”-pass och det var helt underbart!

Den här helgen jobbar jag och igår fick jag finbesök. Waldemar har totalt snöat in på att spela gitarr och hans far hade lovat att de skulle in till Göteborg och kolla lite på gitarrer. Så när jag står på Barn-avdelningen på Stadsbiblioteket traskar tre familjemedlemmar in, varav en har en stor gitarrväska på ryggen. “Det var rea” säger Henrik och Waldemar bara lyser. Han fick sedan visa och spela lite på jobbets takaltan.

Lycklig kille.

Nytt jobb!

Jag har hållit på med det här så länge nu och inte velat skriva något förrän allt var klart.

Det började med att en tjej, som jag träffade i samband med Yin-workshopen i höstas, frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie hos YogaByLink, där hon nu leder pass. “Jodå” tänkte jag och ett par veckor sedan träffade jag Kristjana, som är en av de två tjejer som har drivit YogaByLink i precis fem år nu. Hon var väldigt positiv, men ville att jag skulle göra en liten “audition” för att hon skulle kunna kvalitetssäkra verksamheten.

Jag var förberedd på det, men blev ändå livrädd. En del av mig hade nog hoppats på att slippa, men nu var det bara att köra. Vi bokade in ett söndagspass ett par dagar senare. Passet var ett sk YangYin-pass, där 45 minuter är Global Yoga och 45 minuter är Yin Yoga. Kristjana skulle leda den första halvan och jag skulle sedan ta över.

Så kom dagen. Jag var galet peppad och även om jag också var oerhört nervös var det så skönt att sätta sig i bilen och köra till Landvetter, där passet skulle äga rum. När jag sedan kommer dit är den en annan tjej som låser upp och det visar sig att Kristjana är sjuk! Japp. Och nu då? Men vi snackade ihop oss och sen körde jag mina 45 minuter (och drog över lite). Jag riggade också upp min telefon och filmade passet för att kunna skicka det efteråt. När passet var klart kastade jag mig över filmen och upptäckte två saker:

1. Det var inte jättesmart att ställa kameran ovanpå det lilla bordet där jag ställt den. Under stod nämligen en högtalare. Det gjorde att bilden ibland blev skakig.
2. Och att ljudet stundtals sög. Alltså min röst. Musiken hördes väldigt bra…

Väl hemma klurade jag på hur jag skulle kunna redigera filmen. Jag ville modda ljudet och klippa lite. Men det var inte så lätt som jag hade tänkt. En fil på över 4 GB var lite väl tung för min dator! Mina filmredigeringsprogram stängde ner gång på gång och jag blev allt mer frustrerad. Till slut fick jag till att grovklippa lite på telefonen och komprimera filmen så att den blev hanterbar. Fast fixa ljudet var bara att glömma. Så jag lade på lite textremsor istället!

Det tog ett par dagar, sen skickade jag filmen. Och som gick jag som en äggsjuk höna och bara väntade. Och väntade. Till slut hade jag fått för mig att jag måste sagt eller gjort något som inte uppskattades, men ville ändå ha besked, så  jag skickade ännu ett sms. Och då fick jag svar! Kristjana hade varit i Frankrike och sms:et hon skickat efter att ha sett filmen hade jag aldrig fått.

Men hon gillade vad hon såg! Så nu har jag skrivit på avtal!