Vega knyter an

”Äntligen! Ska du sitta här nu? Najs! Hej! Du luktar så gott! Gillar dig verkligen!”

”Mmmm… Klia lite mer åt höger! Ah! Där ja… perfekt!”

”Vi blir ett rätt bra team, du och jag. Jag är ju som gjord för ditt knä och så är jag ju så söt också, eller hur?”

”Somnar nästan nu…”

Arbetet går framåt

framsidaHenrik jobbar vidare på vår entré och det ser inte riktigt ut så här längre. Nu har han tagit bort ”gjutformen” och jag tycker att det ser riktigt bra ut. Under veckan kommer nog arbetet att fortskrida medan jag är på jobbet – spännande värre!

Till vänster i bilden ser man lite av det område som tidigare var rododendron hela vägen ut till vägen. Då blev det svårt med sikten, både för springande barn och för backande bilar, så där har vi rensat upp. Jag planerar att göra en enklare stenläggning där, med några få låga växter som får titta upp ur stenen. Jag tror att det kan bli riktigt snyggt!

På höger sida har vi en rabatt som jag i sommar har börjat fylla med olika lägre växter: nävor av olika slag, daggkåpa, alunrot och funkia. Så sikt kommer rabatten nog att göras om lite mer i samband med att altanen byggs nedanför köksfönstret, som syns på fotot. racke

Grannarna ett par hus bort har gjort om sin entré-trapp och fick två fina räcken över. Var det något vi kunde tänka oss att ta över? Jodå, absolut! Den sneda delen kommer att passa jättebra utmed trappan och övriga delar kan vi säkert hitta på något med också. Så himla roligt! De är original från 60-talet och är helt rätt stil för oss.

Just nu ser hela framsidan ut som ett skrotupplag, men vi kan se ljuset i tunneln i allafall!

Arbete och vila

Det gäller att ha balans i livet. Att börja sitt arbete igen efter fyra veckor semester med att jobba tre dagar (en i taget med ledig dag mellan) – det är ett ypperligt exempel på balans. Jag hade inga som helst problem att gå till jobbet, men heller inga problem med att vara ledig nästa dag!

Hemma jobbas det också. Henrik jobbar vidare på trappan. Han gjorde om en del av det han börjat med och ägnade sedan hela måndagen åt att bygga en slags gjutform. På tisdagen var det sedan dags att börja själva gjutningsarbetet. Och naturligtvis – så fort det var klart, då kom regnet. Tur att vi har massor av byggplast.

trapp

Pojkarna och jag tyckte att det var dags att göra en utflykt, faktiskt, oavsett väder. Det fick bli till Tjolöholms slott. Egentligen är det förstaklassens skrytbygge, men jag tänkte att pojkarna skulle gå igång på hela slottstanken. Och ja, det gjorde de lite, men väl hemma igen satte Waldemar igång att bygga Carlstens fästning i Lego. Det är bara att inse. Guld och kringelikrokinredning slår inte an på samma sätt som en en äkta fästning, där det har funnits både soldater, fångar och gärna också utspelat sig krig. Och i ärlighetens namn kan jag hålla med.

blueMen vacker var det, runt slottet. Lavendel, salvia och annat blått samsades i rabatten närmast slottet på baksidan. Härliga urnor fulla av sommarblommar stoltserade här och var. Mina halvgröna fingrar ville bara hem och jobba i trädgården, men det är bara till att ta djupa andetag och fokusera på annat.

slottskruka

Kanske tyckte pojkarna att det ändå var roligast att leka på lekskeppet man byggt nere vid stranden. Här ser man Gustav och Waldemar i full aktion – eller är det Henrik och Åsa som barn???

boysonboat

Med livet som insats

”Nu är vi nästan där!” tjoar jag och med glada stora steg närmar vi oss linbanan på Kolmården. Den ska ta oss över diverse hägn med fantastiska djur. Vi köar, men inte jättelänge, och har tur. Vi får en vagn själva och slipper dela med någon annan familj. In i vagnen, dörrarna går ihop och vips är vi iväg.

Det är då jag inser det. Att jag kommer att dö nu. Jag kommer att åka rakt upp i luften, högt över allt annat och PANG, så kommer jag att trilla ner. Paniken kommer över mig och jag håller mig krampaktigt fast i vagnen, som gungar lite lätt på vajern. Men herregud, vi är ju hundratals meter upp i luften!

Henrik tittar på mig och ler lite i mjugg. Han hade haft sina funderingar. Jag pratade så lättvindigt om den där linbanan och verkade inte det minsta bekymrad över att åka. Och jag har ju rätt ordentlig höjdskräck!

Det konstiga är att jag inte tänkte på det alls. Det var bara så självklart att vi skulle åka den där linbanan för att titta på djuren. Det är ju sånt man gör. Att jag förmodligen skulle behöva sätta livet till på kuppen, det hade jag liksom inte en tanke på. kolm2

Alla var inte lika rädda som jag. Om man ska vara helt ärlig var ingen det. Pojkarna stod på den andra sittbänken och tittade ut, totalt obekymrade. De sneglade på sin knäppa morsa och Gustav försökte pigga upp mig genom att hoppa upp och ner så att vagnen skakade.

Inte uppskattat. Alls.

Men jag såg ändå massor av djur. Även om jag nog faktiskt delade bur med de knäppaste djuren på jorden…

kolm1

 

Miserabel sommar

Det är ju ingen nyhet. Sommaren suger, som pojkarna skulle ha sagt. En vecka med underbart väder har vi haft. Då hade vi simskola vareviga dag, så då var det fullt upp. I övrigt har det regnat, blåst, varit galet mycket mygg (Norrland), hysteriskt mycket mördarsniglar (hemma) och allmänt svårt att få lust och energi till just något alls.

Jag drömmer om trädgårdsarbete. I flera år har vi haft en plan med en uteplats på baksidan, men så plötsligt började vi fundera över om det verkligen var så här vi skulle göra. Kanske skulle vi göra så där istället? Så börjar det snurra i skallen och tankarna far. Först blir det panik. Sen mognar tanken och till slut är jag redo att sätta igång. Men det blir inte i sommar. Förmodligen inte nästa sommar heller. Vem vet när det blir?

Här är en bild som jag smygtagit på en altan som jag gillar och som jag låter mig inspireras av.

inspiration

Hos oss blir en altan också upphöjd och då vill jag ha något sånt här. Vad jag gillar här är planteringen framför, vid sidan av trappan. Fast jag vill ha upphöjda planeringslådor, så att blommorna kommer upp och kan ses från altanen. Vårt däck lär bli en halvmeter till, skulle jag tro. Jag tror att det skulle fungera bra hos oss. Faktum är att jag skulle få stora odlingsytor då, om vi gör som vi funderar över, plus diverse krukodlingar på själva trädäcket. Men först har vi en framsida att fixa och det är ett kapitel för sig. Dessutom krävs ett bygglov för altanen, så det lär dröja innan vi kan sätta igång.

Framsidan då? Där har vi pratat om ett litet trädäck utanför köksfönstret, med plats för två stolar och ett bord. Jag har frågat Henrik vid upprepade tillfällen om det inte var dags nu, att bygga det där däcket? Och nu jobbar han för fullt. På ett annat projekt. Men jag ger mig – det projektet ÄR viktigare. Det visar sig nämligen att vår förstutrapp håller på att gå i tusen bitar.

trappan

Stenplattorna har blivit alltmer rörliga och när Henrik till slut plockade bort dem visade det sig att betongen under mest var sand. Här har han sopat rent och frilagt betongen och håller nu på att skapa nya trappsteg. Det kommer att ta tid, men säkert att bli väldigt bra! Och även om jag suckar över min lilla altans frånvaro förstår jag att det här är betydligt viktigare. Sedan känns det bra att ha ett fokus på framsidan. Det är ju ändå det som möter oss och våra gäster när vi kommer hem!

Jag har också rensat och fixat i rabatten, så den börjar arta sig. Sen har jag också haft mitt eget projekt på framsidan: borttagning av rododendronrot. Det är ett projekt som heter duga. I timmar höll jag på att gräva, klippa, riva och slita runt en rot som vi sågat av för ett eller två år sedan. Planen är att sedan stenlägga med natursten och låta ett antal växter titta fram bland stenarna. Jag tror att det kan bli hur bra som helst!

Tack och lov fick jag hjälp av både Henrik och vår granne Göran med att få upp rötterna till slut. Så nu är här en fullt odlingsbar plätt, som bara väntar på att fixas till. Men också det får vänta lite. Och det är faktiskt ingen brådska. Även om jag ibland kan verka som att det är det.

rododendron

Lägga nät

I nästan två veckor har vi varit uppe i Norrbotten hos farmor och farfar. Under andra veckan hade vi riktigt trevligt väder och perfekt sådant för att gå ut och lägga nät. Alla grabbarna packade ihop sig i båten (Farfar, farbror Anders, Henrik och så våra pojkar) för att först gå ut och lägga näten och sedan, några timmar senare, plocka upp dem igen. Alla var nöjda – särskilt de två yngsta. Näten var fulla med abborre och det både halstrades och röktes fisk dagen därpå.

Fint besök

Vi har haft fint besök i ett par dagar. Henriks pappa och bror har varit hos oss sedan i torsdags och rest hem idag.

Det är så himla roligt när vi får besök norrifrån! Inte bara för att vi skäms bort med älgkött i mängder, bär från gården, kakor och bröd bakat av farmor. Det är härligt, men roligast är ändå att få träffa familjen. (Tur förresten att vi fick hem vår frysbox dagen innan gästerna kom!)

Två stora minus har vi haft den här tiden. Vädret: Regn på tvären och stormvindar. Vi som hade velat ta en sväng in till stan och besöka Jul på Liseberg. Så blev det inte. Däremot åkte Henrik med bror och far till Allum för julhandel. Nöjda och glada kom de hem, med hur många påsar som helst.

Sedan har vi varit sjuka nästan allihop. Gästerna hade precis tillfrisknat innan de reste till oss och vi hade precis blivit sjuka. Det började med Gustav, som fick hög feber tidigare i veckan och sedan rann snoret till. Henrik stod näst i tur och därefter jag. Vi har med andra ord snörvlat, hurvat, hostat och Henrik har haft ganska hög feber. Med tanke på det var det nästan bra att vädret var som det var.

Farfar sade så klokt: Vi kommer inte för att göra stan. Vi kommer för att träffa er.

Tack för de orden, kära farfar! Waldemar har klagat: Jag tycker att de skulle stanna tills på torsdag.

Hoppas att ni kommer snart igen!!!