Miserabel sommar

Det är ju ingen nyhet. Sommaren suger, som pojkarna skulle ha sagt. En vecka med underbart väder har vi haft. Då hade vi simskola vareviga dag, så då var det fullt upp. I övrigt har det regnat, blåst, varit galet mycket mygg (Norrland), hysteriskt mycket mördarsniglar (hemma) och allmänt svårt att få lust och energi till just något alls.

Jag drömmer om trädgårdsarbete. I flera år har vi haft en plan med en uteplats på baksidan, men så plötsligt började vi fundera över om det verkligen var så här vi skulle göra. Kanske skulle vi göra så där istället? Så börjar det snurra i skallen och tankarna far. Först blir det panik. Sen mognar tanken och till slut är jag redo att sätta igång. Men det blir inte i sommar. Förmodligen inte nästa sommar heller. Vem vet när det blir?

Här är en bild som jag smygtagit på en altan som jag gillar och som jag låter mig inspireras av.

inspiration

Hos oss blir en altan också upphöjd och då vill jag ha något sånt här. Vad jag gillar här är planteringen framför, vid sidan av trappan. Fast jag vill ha upphöjda planeringslådor, så att blommorna kommer upp och kan ses från altanen. Vårt däck lär bli en halvmeter till, skulle jag tro. Jag tror att det skulle fungera bra hos oss. Faktum är att jag skulle få stora odlingsytor då, om vi gör som vi funderar över, plus diverse krukodlingar på själva trädäcket. Men först har vi en framsida att fixa och det är ett kapitel för sig. Dessutom krävs ett bygglov för altanen, så det lär dröja innan vi kan sätta igång.

Framsidan då? Där har vi pratat om ett litet trädäck utanför köksfönstret, med plats för två stolar och ett bord. Jag har frågat Henrik vid upprepade tillfällen om det inte var dags nu, att bygga det där däcket? Och nu jobbar han för fullt. På ett annat projekt. Men jag ger mig – det projektet ÄR viktigare. Det visar sig nämligen att vår förstutrapp håller på att gå i tusen bitar.

trappan

Stenplattorna har blivit alltmer rörliga och när Henrik till slut plockade bort dem visade det sig att betongen under mest var sand. Här har han sopat rent och frilagt betongen och håller nu på att skapa nya trappsteg. Det kommer att ta tid, men säkert att bli väldigt bra! Och även om jag suckar över min lilla altans frånvaro förstår jag att det här är betydligt viktigare. Sedan känns det bra att ha ett fokus på framsidan. Det är ju ändå det som möter oss och våra gäster när vi kommer hem!

Jag har också rensat och fixat i rabatten, så den börjar arta sig. Sen har jag också haft mitt eget projekt på framsidan: borttagning av rododendronrot. Det är ett projekt som heter duga. I timmar höll jag på att gräva, klippa, riva och slita runt en rot som vi sågat av för ett eller två år sedan. Planen är att sedan stenlägga med natursten och låta ett antal växter titta fram bland stenarna. Jag tror att det kan bli hur bra som helst!

Tack och lov fick jag hjälp av både Henrik och vår granne Göran med att få upp rötterna till slut. Så nu är här en fullt odlingsbar plätt, som bara väntar på att fixas till. Men också det får vänta lite. Och det är faktiskt ingen brådska. Även om jag ibland kan verka som att det är det.

rododendron

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *