Intensivt i trädgården

Fint väder innebär ofta mycket jobb utomhus. Jag har tröttnat lite på den stora rabatten på baksidan, som är så oerhört tungarbetad, och har börjat om. Det innebär bland annat att Henrik och jag har gjort en stor rensning längst ner i trädgården, där vi har grävt bort en hel del gammalt. På sikt ska det planeras ett gäng nya buskar där, men också en del av det som idag står i den stora rabatten.

Men allt kan inte stå där. Så jag tänkte först att vi skulle snickra lite odlingslådor, men kompisen Kristina föreslog pallkragar. Enkelt, något dyrare, men är lätt att skaffa, sätta ihop och jag kan göra det mesta själv.

Sagt och gjort. Waldemar och jag tog en sväng till Biltema och köpte fem pallkragar, som jag sedan satte igång att måla med liv och lust. Tidigare under helgen hade jag målat jordgubbslådan och dalialådan i svart fasadfärg och det blev verkligen jättesnyggt. Så nu måste ju pallkragarna också bli svarta! Jag fick lite målarhjälp av äldste sonen också, så allt behövde jag inte göra själv.

Här har jag redan börjat montera ihop lådorna. Det blir väldigt tydligt att vi kommer att behöva gräva ut lite i marken, men det får vänta lite. Lådorna ska målas på insidan också och sedan också täckas med plast, för att få längre livslängd. Jag tänker mig två lådor i höjd, men på mitten kommer jag att sätta en låda till, som en brudtårta ungefär, för att få mer liv i planteringen. Sedan ska så mycket som möjligt flyttas dit: två Superstar-rosor (borde ha en tredje), en Nostalgie-ros, en Flower carpet-ros, salvior, gullstavarna från farmor, gulltörel, lavendel och lite annat. Jag har rätt mycket nävor i rabatten, men många kommer nog få flytta ner i trädgården. Det ska hur som helst bli oerhört roligt när det väl är dags att plantera!

Här ser man också den nymålade lådan med dalior. De har i år fått sällskap med två olika klöver som ger lite karaktär. I år blir det också spännande att se hur höga daliorna blir, när trädet som skuggat dem tidigare nu är borta. Det gillar de nog, för jag har redan knoppar!

En stor dag

Hon kommer idag, Vega. Vi har jobbat som bävrar och nu har kattoaletten sand i sig, klösmöblerna är ihopsatta och gillestugan är helt oigenkännlig.


Vi har skruvat, målat, bankat, virkat och sytt. Här skruvar Waldemar ihop en av klösmöblerna, den som ska stå på övervåningen. Nere har vi en som är aningens större och mer spännande, men båda kommer nog att fylla sitt syfte. Det är viktigt att Vega dels kan sitta lite högre upp vid behov (typ när Assar kommer) och att hon har egna möbler att klösa på.

I gillestugan har vi till och med fått upp lite tavlor. Jag tycker att kombinationen svart och vitt kan vara så oerhört snygg (dock inte BARA svart och vitt), så att sätta upp svartvita bilder i svarta ramar var ett rent nöje. Dessutom fick mina två katter som jag hade tidigare pryda väggen, ihop med lite bilder på barnen. På sikt ska det upp mer bilder, men just nu räcker det här bra.

På bänken har jag också ställt en ”burk” i tyg, som jag sydde i måndags. Mönstret kommer från en Craftsy-kurs och egentligen ska burken ha ett lock. Men i det här fallet tyckte jag inte att det var nödvändigt. Burken är full med värmeljus och dem måste man komma åt snabbt!

Soffan pryds av ännu ett par nya kuddar. Den röda blev verkligen pricken över i! Den har jag dessutom tryckt själv, på enklast möjliga sätt, dvs med potatistryck. De helsvarta pricken är bara en halv potatis och den med ring är en urgröpt potatis. Så enkelt och så kul. Rekommenderas!

Det lustigaste Vega-projektet är ändå den här sk kattgrottan, som mer ser ut som en lök eller en pumpa. Jag har virkat lite hur som helst med trikågarn från Panduro och det var jättekul och rätt jobbigt på samma gång. Rekommendationen för garnet var virknål åtta, men jag använde virknål fem. Nu väntar jag lite innan jag virkar igen. Men det blir spännande att se om vår lilla Vega-tjej vill mysa i löken eller ej. På sikt ska den få en liten kudde på botten också, men det har jag inte hunnit med ännu.

I söndags fick jag förresten följande bild:

Det är Vega, som njuter av vårsolen.

Snart kommer hon att kunna göra det hos oss!!!

Ändan ur vagnen

Ingen kan påstå att vi har renoverat särskilt flitigt sedan vi flyttade in i april 2011. Men vi har sagt att vi i första hand är småbarnsföräldrar och vi har inte velat hoppa i blåbyxorna så fort det har varit en ledig dag. Men sen får man väl också erkänna – vi är lite bekväma av oss också. Det är så lätt att göra annat, som kanske vid första anblicken är roligare. Renovering blir ju lätt så stora projekt. Samtidigt är det galet roligt, när man väl sätter igång.

Som gillestugan. En klassisk sådan, med furupanel på tre av fyra väggar. Den fjärde är en jättesnygg tegelvägg. Taket är vitt, putsat, men med fyra (eller fem?) bjälkar i mörkt trä. Vi har länge tänkt att rummet på sikt ska bli ett mediarum, med tv, dvd-spelare och kanske också tv-spel. Ett perfekt ställe för grabbarna att hänga i! Men innan dess har gillestugan fått agera lekrum och därför har den mest hela tiden varit fullkomligt belamrad av lego, lego, lego, nerf-vapen, mjukisdjur, utklädningskläder och mer lego.

För två år sedan eller så började vi med renoveringsprojektet. Taket målades och panelerna likaså. Men trots flera lager färg vart jag inte nöjd, men tog jag och målade på det sista lagret? Nope. Inte förrän för ett par helger sedan. Men då blev det å andra sidan äntligen bra!

Sen kom den stora händelsen i förra veckan. Den att vi ska bli kattägare. Representanten från Djurskyddsföreningen tyckte också att vi inte skulle låta Vega få tillgång till hela huset med en gång, utan ta det lite i taget. Hon är ju inte van vid så mycket utrymme nu och det kan bli oerhört stressande. Jag gjorde som professor Baltazar och funderade och funderade. Och SÅ kom jag på det. Gillestugan! Blir ju perfekt! Om man kunde bortse från det faktum att det pågick en renovering och att hela rummet såg ut som ett slagfält.

Nåväl. I tisdags var jag ledig, så då satte jag igång. En sista strykning på taklisterna och så började Det Stora Städprojektet. Nästan allt har gåtts igenom. Killarna leker ju inte med allt längre. Kan vi slänga? Kan vi ge bort? Vad ska upp på vinden? Vad ska vara kvar och hur ska det förvaras? Fullt ös, medvetslös.

Igår började jag måla det lite tråkiga runda bordet som vi, i brist på annat, haft i rummet. Nu är det rött och redan mycket roligare. Sen, när jag lämnat sönerna på skolan i morse, satte jag mig vid symaskinerna och dundrade fram det ena kuddöverdraget efter det andra.

Mattan under bordet ska på tippen, men får finnas kvar en liten tid. Golvet ska bytas (förhoppningsvis i sommar) och sen vill jag absolut ha en ny matta. Fast vilken sort? Trasmatta? Eller en rya?

Att sy kuddöverdragen var lite extra kul, faktiskt. Flera av tygerna har jag haft i flera år, men har inte velat använda dem. Jag har nämligen sett precis det här framför mig, ett gäng kuddar i matchande färger som passar ihop, trots olika mönster. Det kommer att bli ändå fler, eftersom soffan är en hörnsoffa och en hörnsoffa kräver mycket kuddar. Särskilt den här modellen, som är så fyrkantig.

Som grädde på moset gjorde jag en ”tavla”. I somras fick jag ett tyg av min svärmor, som hon tyckte att jag skulle ha på väggen. Jag höll med och sagt och gjort – nu har jag en tygtavla av enkel modell på en av de vita väggarna.

Jag har inte tid att jobba nu, egentligen. Jag vill bara fortsätta! Hänga upp något mer på väggarna, städa det sista, pynta lite och sen bara sitta i soffan och njuta av mitt arbete.

Och på onsdag blir det precis det jag gör. Njuter! Fast inte så mycket av mitt arbete, utan av vår nya familjemedlem!

Fint besök i huset

Assar rusar in, nosar distraherat och stressat på pojkarna och småylar sig runt i huset. Det är med blandade känslor han kliver över tröskeln. En del av honom älskar att vara hos oss, medan en annan del blir lite stressad över alla människor som han måste hålla koll på, dessutom på två våningar. Är man vallhund, så är man.

Han märker direkt att en person saknas (Henrik hade frigång) och det oroar. Gustav-med-det-stora-hjärtat börjar blinka med fuktiga ögon och tycker att det är oerhört jobbigt när bästa hunden är så olycklig. Vi kör ett snabbmöte, grabbarna och jag: ”Ska vi äta tacos först eller ta Assar på en promenad först och äta sen? Fast då blir det middag lite sent.”

Det finns ingen tvekan. Promenad först.

Sagt och gjort. På med kängor, jackor, mössor och vantar och så koppel på den ångestladdade fyrbeningen. Vi försöker gå lite lugnt, men Assar drar sig halvt fördärvad och jag kan nästan surfa på snön medan han drar mig uppför backen. Så klättrar vi upp i skogen och släpper jycken, som far som en skottspole fram och tillbaka, hit och dit, runt och ikring. Han nosar och räknar in oss, räknar in oss och nosar. Av ångesten märks inget alls.

En snabb prommis blir det, sen går vi hem igen. Nu är hunden mer självsäker och när han denna gång kliver över tröskeln är det som om det är en annan hund. Nu har han lämnat ångesten i skogen och är plötsligt en familjehund som bor på Solnedgången mest hela tiden. Hur harmonisk som helst.

Så fortsätter helgen. Harmoniskt. Han skuggar mig mest hela tiden i början, men taggar sedan ner och kan tänka sig att ligga hos killarna när de softar. När vi är ute och går får jag ofta sällskap av grabbarna som slåss om att hålla kopplet. Jag predikar om att ”ta befälet”, ”visa vem som bestämmer”, men det går sådär. Killarna tycker att det är synd om Assar om man drar i kopplet och att han ju måste få bestämma lite själv.

Hur som haver. Nu är hunden hemma hos mormor och morfar igen och det är han nog jättenöjd med. Hos oss har vi dock två nya husdjur på besök. Det är dvärghamstrarna Happy och Charlie som bor hos oss en vecka. Deras husse och matte (pojkarnas kusiner) är och åker skidor i fjällen. Under tiden går vi loss och gör aktiveringsövningar för hamstrarna. Allt som kan vara kul för en hamster samlas ihop och det som ser ut som en soptipp är nu en lekhage full av kul grejer. Pringlesrör, skolådor, legohus, en gammal Brio-tunnel mm. Fantasin är det ingen brist på!

Återigen spaden i jorden

Jag älskar rabatten på framsidan, efter att jag totalt har gjort om den. Ändå har jag gått och tittar, funderat, lagt pannan i djupa veck och undrat. Är den verkligen så bra som den kan bli? Kan jag göra mer? Kan jag göra annat? Och när det gäller trädgård är svaret alltid Ja. Man kan alltid göra mer eller annat. En trädgård är ju aldrig klar.

Så förra veckan, när jag hade ett par timmar över innan jag skulle hämta mina söner på fiskeskolan, så åkte jag till Mölnlycke Garden Center. Därifrån kom jag med två kaukasiska förgätmigej med lätt vitstrimmiga blad (Jack Frost heter den), två buxbomsplantor (ej klot), en dvärgspirea (Flower carpet, tror jag att den hette), en höstsilverax (Brunette) och en alunrot (namn? Rödsilvriga blad). Några dagar tidigare hade Waldemar och jag varit på Blomsterlandet hemma och han hade valt två vitbrokiga klätterbenvedsplantor, som vi skulle klippa klot av.  omplant1

Så åkte spaden i jorden på framsidan igen. Nästan allt åkte upp, men allt utom en daggkåpa kom ner i jorden igen, fast på annan plats. De klot jag redan hade (buxbom och idegran) fick flytta på sig och tillsammans med de nya buxbomsplantorna och klätterbenveden skapa ”stommen”. En ganska spretig stomme just nu, eftersom jag vill vänta en månad innan jag klipper någon sorts form på plantorna. Sen kom också de andra plantorna i jorden, i olika grupper där färg och form ska harmoniera. Mina nävor, som jag visserligen älskar, får nog stryka på foten och så småningom ge plats för exempelvis hasselört, som också är vintergrön eller mer funkior. Men var sak har sin tid och nu ska rabatten få hämta sig, kloten få börja ta form och sen får vi se. omplant2

Jag avslutar inlägget med en suddig bild på två killar, som jag mötte på skolan för ett par veckor sedan, när vi fortfarande vågade tro att Sverige hade en chans i Fotbolls-EM. Jag kom tidigt, för att hämta pojkarna innan matchen började, men alla barnen på skolan och personalen satt i bamba (skolmatsalen) och såg på storbildsskärm. Det var högt till tak och det fanns inte på kartan att jag skulle få med mig killarna hem. Gustav tröttnade dock efter ungefär fem minuter, men Waldemar höll ut nästan hela första halvlek. Sen kunde vi åka hem och se nästa halvlek hemma, och dricka saft och äta kakor till.

hejasv

Inspiration till baksidan

Jag jobbar vidare på att få altanen på baksidan att bli en plats där man vill vara. Jag har planterat en del växter i olika krukor, men håller fortfarande på med att bära runt krukorna för att lista ut var de blir som snyggast. Det är inte helt lätt alla gånger.feet

Till en början hade vi vår trädgårdsmöbel stående på altanen. Normalt står den ute på gräsmattan, men nu fick den flytta upp. Men under helgen som gick fick hela möbeln flytta upp på balkongen istället och där kommer den att bli kvar. Då fick våra fula Hillerstorpsmöbler flytta ner till altanen och där fyller de visserligen en funktion, men de är inte så snygga och i ärlighetens namn inte jättesköna heller.

lacko-fatolj-med-dyna-utomhus-gra__0116399_PE270964_S4brommo-vilfatolj-utomhus-brun__25997_PE110988_S4Jag ägnar rätt mycket tid åt att leta den ultimata stolen. ”Tyvärr” har jag blandat in Henrik, som kanske inte riktigt tänker som jag.

Jag tänker lite ”medelhav” och vill ha två svarta korgstolar och ett bord mellan. Där vill jag kunna sitta och läsa, men också kanske fika lite. Henrik går mer in för ”däckstol”-idén. Jag förstår den också, men är mer tveksam. Dessutom tänker jag att det svarta är snyggt mot altanen, så som den ser ut idag. Kör man rottningsvarianten kan man dessutom lätt bära upp stolarna till framsidan, om vi en dag får till ett litet däck utanför köket.

Vi får väl se hur det blir. Jag hoppas på att få till en liten kvällstur till Ikea i veckan, så kan vi kolla på stolarna på bilderna här. Sen har vi tittat på lite andra ställen också, men Ikea känns som en bra början.

Jag har också börjat sammanställa något av en ”mood board” med bilder på odlingskärl och spaljéer, som jag skulle vilja ha på baksidan. Frågan är om jag inte ska snickra ihop dessa själv? Fast jag behöver lite proffshjälp med vissa detaljer, så då får Henrik ställa upp och leka konsult. Han är visserligen inte snickare, men har bra mycket mer erfarenhet än vad jag har.

En dag ska jag få min altan till att bli riktigt in i allafall. Det är hur som helst redan nu väldigt mycket bättre. Jag har suttit och bara andats flera gånger – jag som nästan aldrig sitter ner utan att göra något alls!

Det lever!

Runt omkring är det fullt av liv. Trädgården har sugit åt sig all fukt och de senaste dagarnas värme har fått all växtlighet att formligen explodera. Mitt Prunus-träd som jag planterade i augusti förra sommaren står i full blom och är helt ljuvligt.

prunus

Det är så ljuvligt underbart att trädet trivs hos oss! Jag har inte brytt mig om att klippa det alls, utan låter det hållas. Jag får väl se hur det blir framöver. Just nu gäller det i alla fall bara att njuta så mycket det går!

Funkian som planterades i en hemmagjord betongkruka och fick övervintra på baksidan under balkongen har också tittat fram och får nu åter pryda framsidan av huset. Jag tycker att den har vuxit varje gång jag tittar på den.

surv_funk

Tänk ändå, att jag har tyckt att funkia har varit tråkiga. Nu är jag helt såld. I synnerhet den här, som är lite gråblågrön i tonen är en favorit.

Sedan har också dahliorna kommit i jorden. Det är ett underbart roligt arbete. Bara skaka av knölarna och ner med dem i planteringslådan. Där kommer de eventuellt få en kompis i år, en lite galen sådan, men jag väntar lite med att tala om vad det blir.

dahlia_planted

Jag älskar verkligen dahliorna, också. Och så är det extra roligt att de är så gamla! Ursprungsknölarna kommer från 60-talet!

I år är en knöl planterad i en kruka som står på baksidan. Det ska bli spännande att se hur det blir! Baksidan är ju som den är, så det kan väl bara bli bättre?

Sommar och sol

Förra veckan var så kall. Jösses, det var mössa och vantar på och vi frös! Men så i söndags, på Första maj, så smällde det till. Sol och värme och rena sommaren! Sen har veckan fortsatt i samma tema. I huvudsak soligt och varmt och igår, när det var Kristi Flygare och ledig dag, så var vi ute mest hela dagen.

Jag går med pannan i djupa veck och funderar över baksidan av vår trädgård. Uteplatsen på baksidan har sedan vi flyttade in sett ut som ett skrotupplag. Jag städar någon gång, försöker organisera, men efter nån vecka är det likadant igen. Jordpåsar, leksaker, plastkrukor, omaka möbler och otroliga mängder med ogräs mellan skifferplattorna.

baksidan

baksidan2

  baksidan4 baksidan5

Nu är alla bilderna här gamla, men känslan är ungefär densamma. Vi har ju stora planer för vad vi vill göra här – ett stort trädäck som går går ut över en stor del av rabatten, som sen ska ersättas med odlingskärl runt om däcket. Men andra projekt kommer mellan, som måste prioriteras.

Så i år tänker jag utmana mig mer än vanligt. Förra året förvandlade jag framsidan och den har blivit jättebra. Där är det nästan klart. Men baksidan är katastrof. Så jag ska försöka hitta på ett bra sätt att få den gamla stenläggningen att bli charmig igen. Någon liten möbel, kanske med förvaring. En spaljé kanske? Jag vill kunna trivas på baksidan också. Förra sommaren förföll den mer än någonsin och det ska inte behöva hända igen.

Men vad sjutton ska jag hitta på???

Helt uppåt väggarna

Hösten har gått och nu ska det föreställa vinter. Inatt har stormen Gorm rasat och i stora delar av södra Sverige har det snöat. Jag vet ärligt talat inte om det snöade hos oss, för i så fall var det inatt. Men regnat har det gjort. Vid skolan var den lilla dammen en smärre sjö och jag beordrade mina söner att använda gummistövlar hela dagen.

I lördags var Gustav på kalas och jag hade lovat Waldemar att vi skulle göra något mysigt, bara han och jag utan lillebror. Vi beslöt oss för att gå på konstmuseum och bjöd in mormor. Vi gick och såg de ordinarie samlingarna på Göteborgs Konstmuseum, som jag trodde mig ha sett tusen gånger, men faktum var att man hade hängt om mycket och gjort stora förändringar. Det var ett roligt besök, som också innefattade besök i museibutiken och fika nere på Ljungans. Waldemar var jättenöjd och det var det viktigaste.

Besöket inspirerade och fick mig att äntligen göra något som jag tänkt göra länge, nämligen att hänga diverse tavlor i vardagsrummet, där vi tidigare haft en stor hemmagjord tavla med ett tyg från Marimekko. Den tavlan ska nog få flytta ut i hallen och istället har vi nu fått det så här i vardagsrummet:

tavlor

De flesta tavlorna är loppisfynd, men flera av dessa har också visat sig vara gjorda av ”riktiga” konstnärer. Tanken är att vi ska kunna hänga om lite nu och då, efter att vi skaffar oss fler saker att ha på väggarna och att sätta upp ändå fler om det blir intressant. Tavlor är kul och ska visas upp!

Planterat träd

Arbetet med framsidan har gått vidare. I förra veckan fick jag några luckor och hamnade på olika handelsträdgårdar och handlade lite. En dag fick en järneksplanta följa med hem och en annan dag fick ett träd åka i framsätet och ett klot av idegran fick åka i bakluckan. Sen hade jag ett lopp en kväll (Midnattsloppet), så växterna fick finna sig i att vänta på plantering, eftersom jag ville vila kroppen så mycket jag bara kunde.

Sen kom äntligen söndagen och loppet var över. Då jäklar, var det planteringsdags!

front_treeJärneken och idegranen ser man lite i rabattböjen till höger. Järneken är inte formklippt alls och jag väntar lite innan jag går loss på den själv. Idegranen behöver också ansas, men ska också få tid att rota sig först.

Trädet är köpt i Mölnlycke och passar så perfekt. Det är ympat och kommer inte att bli högre, däremot kan kronan bli större. Då är det bara att gå loss med sekatören, om den mot förmodan skulle bli för stor. Sorten heter ”Prunus Cistena” och har mörkt gröna blad, som är rödaktiga på baksidan. Den blommar på våren/sommaren, men det är jag egentligen inte så intresserad av, även om det inte gör något.

Jag måste säga att trädet satte pricken över i när det gäller framsidan. Det behövdes verkligen något som sköt upp i höjden lite och ihop med kloten kommer det att bli så himla bra med tiden. Sen är ju fortfarande tanken att vi ska ha en liten uteplats mot köket och den börjar ta form i Henriks huvudet. Dock blir inte projektet riktigt så lätt som vi kanske trodde från början.

Den här veckan har för övrigt gått i regnets tecken. Jag har fått överge trädgården och flytta in i syrummet. Fast det gör mig inget. Både pojkarna och jag har fått lite nya plagg och jag ser hur växterna njuter av vätan och värmen, för någon kyla är det ändå inte.