-
Precis just nu
Tidigare i höstas började Henrik prata om att vi kanske skulle köpa en ny säng till oss i julklapp? “Visst” tyckte jag, men var mer inne på bäddsoffa, eftersom jag beslutat att vi skulle göra biblioteket till ett mer organiserat bibliotek, gästrum och kontor, med en bäddsoffa som också skulle kunna vara “här-ligger-jag-mysigt-och-läser-en-bok”-plats. Så vi for iväg en söndag och tittade på bäddsoffor på Mio och Svenska hem. Sen råkade vi hamna på Sova, bara för att kolla lite. Vi kan lugnt säga att Sova har duktig personal. I förmiddags, bara ett par veckor senare, har vi fått leverans av vår nya säng! Tempursäng minsann!
-
Drunknar
Jag kände det som att jag höll på att drunkna innan jag påbörjade den här rensningsresan. Jag känner det som att jag håller på att drunkna också av själva resan. Men det är två helt olika typer av drunkning. Jag tror att vem som helst nog kan förstå känslan av att drunkna i ett kaotiskt rörigt hem, där alla har gett upp och ingen tar ansvar. Men hur ter sig känslan av drunkning under en “konmari”-resa? Det finns flera sorter. Exempelvis känslan av att drunkna under mängden sopsäckar, papperskassar, lådor mm som tar över huset. Den drunkningen är dock nära känslan av eufori. Tänk, att så här mycket saker faktiskt…
-
Biblioteket
Biblioteket. Ett av husets flera “svarta hål”. Rummet har inget klart syfte, mer än som bibliotek. Och bibliotek blev det per automatik pga jakarandahyllorna som rummet redan från början var inrett med. I övrigt har det agerat gästrum, kontor, spelrum, men allra mest är det någonstans där vi lägger saker som inte har någonstans att vara. Glasåtervinning, papper, kameraväskor, campingstolar, tavlor, odlingssaker mm. I rummet har vi också varsin garderob, Henrik och jag, spritskåp, samt två linneskåp. Rummet har blivit värre och värre och det var för mig en självklarhet att jag var tvungen att börja just här. Marie Kondo vill att man plockar fram ALLT inom kategorin, som i…
-
Projektet drar igång
Marie Kondo är en japanska som i hela sitt liv fokuserat på städning och på att hitta det bästa sättet att organisera sitt hem på. För ett antal år sedan började jag läsa boken “Konsten att städa” och även om jag varken läste klart boken eller städade utifrån den, så gillade jag budskapet: Behåll bara det som ger dig glädje! Eller som på engelska “Keep what sparks joy”. Så enkelt. Och så svårt. När vi nu insett att något dramatiskt måste ske gick jag till Marie Kondos bok och lyssnade på den. Åter kände jag att det här är rätt väg att gå och att det nu inte finns någon…
-
Nytt liv med Marie Kondo
Alla som känner oss vet att vi inte är en minimalistisk familj. Vi bjuder ibland hem folk med baktanken att vi då MÅSTE städa! Sen jobbar vi halvt ihjäl oss, njuter av resultatet och när gästerna sen gått hem är kaoset totalt igen. Nu i höst har hela hemmet förfallit totalt. Jag kan beskriva det ungefär som att Gud har ett dockskåp (vårt hem). Han låter familjen som bor där (dvs vi) fylla dockskåpet med mer och mer saker. Sen slänger han in en katt och som grädde på moset, en hund som vill döda dammsugaren. Sen tar Gud och skakar hela dockskåpet, så att allt far omkring och hamnar…
-
Så oerhört vackert
Förra sommaren, när vi var uppe i Norrbotten, hittade jag den ljuvligaste blåa blomma jag någonsin sett, under en jättestor buske. Trots att jag varit där uppe varje sommar i hur många år som helst har den här blomman lyckats undkomma mig. Jag blev totalt förälskad och lyckades identifiera den som en så kallad toppklocka. När vi sedan åkte hem tog jag med en planta, som resten av sommaren såg mest bedrövlig ut. Men i år… För det första växer den nästan som ogräs. Nu har den precis blommat klart och det ska bli spännande att se om det kommer något mer. Jag tänker att jag på test klipper ner…
-
Ännu inte semester
Livet har ju varit lite konstigt i vår i och med Covid-19, men nu lever vi nästan som vanligt. Henrik är tillbaka på jobbet, så det är skönt. Jag har ju hela tiden varit på jobbet, även om mitt arbetsliv ser lite knasigare ut. Men det är skönt att komma till biblioteket varje dag, trots allt. Pojkarna har sommarlov och är ju så stora nu, så de får roa sig på egen hand när vi jobbar. Walle har ibland ett “sommarjobb”, då han hjälper sin kompis’ familj att röja i sin trädgård. Han tycker att det är kul, inte bara för att han får betalt, utan också för att det…
-
Oktober
Alldeles nyss var det fortfarande grönt och fint ute. Det blommade i trädgården och jag gick barfota till soptunnan. Sen vaknade vi en morgon av att det var ordentligt frostigt ute och vips fick jag prioritera att få upp dahliorna. Men med exemplarisk hjälp från Gustav gick det snabbt som bara den och våra härliga knölar bor nu i garaget. De där kalla nätterna innebar också att hösten tog ett jättesprång. Allt grönt blev på nolltid gult, rött och brunt. Chiliplantan frös bort och annat med den. Fast sen blev det varmare igen och härom dagen grävde jag för fullt. Då hade nämligen ett paket kommit, från HortoGreen, med en…
-
Utveckling i trädgården
Redan för två somrar sedan började jag jobba med området allra längst ner i trädgården, som tenderar att bli lite bortglömt. Nu inser jag att det är himmelskt där, särskilt när det är riktigt varmt, för läget är halvskuggigt och har flera rätt stora träd. Så för två somrar sedan påbörjade jag arbetet med en igenvuxen rabatt och förra sommaren tog jag mig an resten. Det visade sig vara närapå ogjort arbete, för det mesta från förra sommaren torkade bort. Rabatten som jag jobbat längst med har visserligen tagit sig, men när den fått växa till sig blir den bara rufsig och rörig, inte alls så harmonisk och mysig som jag…
-
Trädgård, katt och kärlek
När jag kommer ut i trädgården har jag svårt att gå därifrån. Sätter jag spaden, eller händerna, i jorden, då är det kört. Timmarna går och glömmer både tid och rum. Mat? Vad är det? Har jag en familj? Nu har vi haft både några varma dagar och en del med regn, så det växer så att det knakar lite här och där. Klematisen som jag planterade förra sommaren, som ska klättra i det gamla fläderträdet nere i hörnet, har dragit iväg och kan bli spännande att följa i sommar. I år har jag äntligen fått planterat min sista pallkrage, där jag “sparar” perenner som på sikt ska rama in…