Solnedgången

Oktober

Alldeles nyss var det fortfarande grönt och fint ute. Det blommade i trädgården och jag gick barfota till soptunnan. Sen vaknade vi en morgon av att det var ordentligt frostigt ute och vips fick jag prioritera att få upp dahliorna. Men med exemplarisk hjälp från Gustav gick det snabbt som bara den och våra härliga knölar bor nu i garaget.

Vackra genomlysta löv

De där kalla nätterna innebar också att hösten tog ett jättesprång. Allt grönt blev på nolltid gult, rött och brunt. Chiliplantan frös bort och annat med den. Fast sen blev det varmare igen och härom dagen grävde jag för fullt. Då hade nämligen ett paket kommit, från HortoGreen, med en ros, en klematis, två axveronikor och en Little Lime dvärghortensia. Allt har nu fått komma ner i jorden och vi håller tummarna för att allt klarar sig till våren.

För några veckor sedan badade jag mitt sista höstbad. Det var faktiskt just en av de där dagarna som följde på en av frostnätterna. Det var soligt och klart och jag gav mig sjutton på att jag skulle ner i vattnet. Den här gången badade jag i Kåsjön, som är en mindre sjö än den jag brukar bada i och jag tänkte att den skulle vara lite varmare. Det är möjligt att det var det, men “varmt”… Nja.

Väl på plats var jag långt ifrån ensam. Mängder av folk hade lockats ut av det fina vädret och alla gick i tjocka jackor, med mössor och barn i overall. Så gissa om jag kände mig lite galen när jag, i svart baddräkt, med grace klev ut i vattnet och doppade mig. Inte bara en gång, utan två. Men det var kallt. Något så djävulskt. Det bet i skinnet och jag kan inte påstå att det var särskilt skönt. Dessutom tog det två timmar innan jag blev varm efteråt!

Höstbad i Aspen, från ett septemberbad

Så nu pausar jag i kallbadandet. Jag vill inte bli så kall så att det tar mig timmar att bli varm igen, men det har definitivt varit roligt att få prova på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.