-
“Klart till drabbning”
Det här är lite spridda anteckningar från tiden innan. När vi var både aningslösa och hoppfulla. Innan vi drabbades av livet med valp. Truls. Han ska få hela Truls. Det namnet har stått med på min namnlista! Fast han kommer inte att kallas för det. Det är för kort. Vi vill gärna ha två vokaler. Men ändå. Truls. Vi vet ännu inte hur det är med honom. En vecka efter födseln rörde han sig konstigt. Hans uppfödare misstänkte vattenskalle, men skulle prata med veterinären. Veterinären delade inte misstanken, så valpen fick hänga med ett tag till. Han åt och sov. Var stor och stark. Började röra sig mer som han…
-
STAF
Äldste sonen har i ett drygt år nu spelat i ett band, Staf. Det består av Sebastian Staf (sång och gitarr), Jonathan Staf (trummor), Alfred Eriksson (bas, saxofon och sång), plus vår Waldemar på gitarr. I våras var Henrik och jag, plus några grannar och ett par kompisar till mig på Stafs första spelning. Den gjordes på Frilagret i Göteborg, ett drog- och alkoholfritt tillhåll för ungdomar. Vi kan lugnt erkänna att vi var imponerade av grabbarna! Att de då inte hade spelat ihop som kvartett i ens ett år gick inte att förstå. Det var som om de spelat ihop i hur många år som helst! Sen dess har…
-
“Du måste komma och rida! Jag har två hästar!”
Efter alldeles för lång tid bjöd vi hem L&Ö, två kompisar som vi inte träffat på otroligt många år. Vi har pratat om dem så mycket, men plötsligt beslöt vi oss för att nu får det räcka! Jag skickade en hälsning till L, som glatt svarade tillbaka att de gärna skulle komma på middag och lade sedan till att jag ju måste komma till henne, för nu hade hon två islandshästar. Jag nästan dog. Här har jag plötsligt gått in i häst-dimman och så händer detta! Hur som helst. En söndagseftermiddag packades bilen och jag åkte till Anneberg utanför Kungsbacka där L och hennes fina hästar håller till. Vår första…
-
Storås lilla Madick
26 år gammal är hon, min Storås-favorit. Hon är också den första hästen jag red lektion på efter 25 års uppehåll. Första gången tog hon väl hand om mig. Jag övervägde att sedan önska henne när jag bokade lektioner, men var nyfiken på ridklubbens andra hästar. Så det blev äventyr på Zezzan, Ballada och Aron. Alla charmiga på sitt sätt, särskilt 174 cm höga Aron. Jisses, jag var helt ledbruten efteråt, men också i sjunde himlen. Vilken häst! Men så hamnade jag på Madicken igen. Först lite besviken, för jag hade hoppats på Aron igen. Men väl uppe insåg jag igen vilken underbar häst hon är! Här har vi inte…
-
Pandoras ask har öppnat sig
I tjugofem år låg locket ganska stadigt på. Jag lyfte lite lätt på det hela fem gånger, varje gång med lite pirr i magen. Skulle jag fixa att lägga tillbaka locket? Men det gick. Så, tidigare i höstas, hände det som förändrade allt. Plötsligt dök ett Instagramkonto upp mitt flöde. Fråga mig inte var det kom ifrån, men plötsligt fanns det där. Den där killen, så ung och vacker – och så hans hästar! Piaff, passage, galoppombyten…. Och kärlek. Gos med djuren. Skratt och bus, framgångar och misstag. Och jag föll som en fura. Jag var helt enkelt bara tvungen att börja rida igen. Jag har många kärlekar i mitt…
-
Sju månader
Jag hade närapå gett upp. Kanske trodde att det hade börjat funka, att jag hittat rätt, men att det där svindlande, det där att det plötsligt bara funkade, inte skulle gälla mig. Lågpulsträning. I sju månader har jag kämpat. De första månaderna var det mer promenader som gällde. Upp i skogen, i ett lågintensivt pulsspann över stock och sten, backe upp och backe ner. Då kunde kroppen tänka sig att befinna sig i ungefär rätt spann. Ibland, när pulsen gick ner och en härligt platt skogsstig låg framför fötterna, kunde jag till och med springa lite. Superlångsamt. Som en snigel, på riktigt. Elva, tolv minuter per km. Efter ett par…
-
Sängöverkast
I höstas fick Gustav en ny säng, en “vanlig” efter att han haft loftsäng. Plötsligt blev det viktigt att kunna bädda och när jag föreslog att jag skulle sy ett coolt överkast fick jag nobben direkt. Det gröna överkastet från Ikea fick duga, tyckte sonen. Sen visade det sig att det där överkastet var lite i sladdrigaste laget och inte så lättbäddat som Gustav önskade. Så en dag kom han buttert och meddelade att jag visst fick sy ett överkast, men att det skulle vara i jeanstyg, annars fick det vara. Sagt och gjort. Jag vet inte hur många par gamla jeans som har inkluderats i täcket, plus en del…
-
Korsstygnsbroderi
För ett par år sedan köpte jag ett broderi på loppis, som jag påbörjade och sedan lade åt sidan. I höstas plockade jag upp det igen och bloggade om det här. Jag jobbade på det där broderiet lite av och till hela hösten och till slut var det klart – strax efter första advent. Då skulle ju projektet monteras och göras klart att hänga på dörren. Jag började med att pressa remsan och sedan hitta mitten, så att jag kunde klippa en flik. För att sedan vara säker på att inga trådar skulle börja nysta upp sig pressade jag mellanlägg över hela baksidan. Sen klippte jag en baksida bestående av…
-
Snö och nytt år
Gott nytt år, alla där ute! Vi har lämnat 2020 bakom oss och sällan har vi väl sett fram emot ett nytt år så mycket som just nu? Igår plockade jag bort julen med allt vad det innebär. Jag vill ha den borta när vi firar Waldemar den 8e. Jag älskar att sätta upp ljusstakar och stjärnor till advent, följt av julgranar, tomtar, vepor mm närmare jul. Det blir så oerhört mysigt, luktar gott och blir vackra färger. Men sen, strax före den 8 januari, är det lika ljuvligt att plocka bort allt igen. Det känns plötsligt lite ljusare, som om våren finns där om hörnet. Och vad gör det…
-
Tröstlöst?
Precis just nu är det så det känns, helt tröstlöst. Hela den här spring-grejen, att ens tänka tanken att springa så där länge. Eller att kunna springa alls, på låg puls! Så här är det. Jag har varit sjuk av och till i två veckor. I förra veckan var jag mer eller mindre sängliggande och när jag äntligen kom ut och sprang gick pulsen upp oavbrutet och jag lade ner till slut. Det var inte så att pulsen gick upp galet mycket, det var bara så att mitt lunkande fick avbrytas igen, precis som i början. Och då sätter det sig i huvudet. Innan jag blev sjuk kändes det rätt…