Okategoriserade

“Du måste komma och rida! Jag har två hästar!”

Efter alldeles för lång tid bjöd vi hem L&Ö, två kompisar som vi inte träffat på otroligt många år. Vi har pratat om dem så mycket, men plötsligt beslöt vi oss för att nu får det räcka!

Jag skickade en hälsning till L, som glatt svarade tillbaka att de gärna skulle komma på middag och lade sedan till att jag ju måste komma till henne, för nu hade hon två islandshästar.

Jag nästan dog. Här har jag plötsligt gått in i häst-dimman och så händer detta!

Hur som helst. En söndagseftermiddag packades bilen och jag åkte till Anneberg utanför Kungsbacka där L och hennes fina hästar håller till.

Vår första ridtur blev väldigt konstig. Båda hästarna, i synnerhet den ena som L red, blev tveksamma, osäkra, ville inte gå fram. Vi vred och vände på vad som kunde ligga till grund för det hela, men kunde inte bli kloka på det. Och bara någon dag senare var båda hästarna som vanligt igen.

Jag undrar om det inte kan vara så att det berodde på mig? Eller snarare det faktum att L och jag inte umgåtts på så länge och att det blev lite ovant och kanske spänt när jag kom dit och vi skulle rida ihop? Kanske. Vem vet. Kanske var det pälssättningen?

Några veckor senare gjorde vi ett nytt försök och då var det helt annat ljud i skällan. Full rulle framåt och lilla Ljufva, som jag red, stack med mig ett par gånger. Jag lät henne bestämma då hon hade sån lust framåt, men till slut fick jag sätta ner foten och ta befälet. Men hon fann sig i det och vi hade en underbar ridtur.

Denna fina go’a tjej!

Att rida islandshäst är ofta ganska annorlunda från att rida stor häst, inte bara på grund av storleken. Islandshästar är avlade och utbildade för att tänka framåt och egentligen inte behöva drivas på. Du ska inte heller behöva ha särskilt mycket “häst i handen”. Det gör att det finns en lätthet i kontakten med hästen, vilket dock inte betyder att det är så lätt att rida alla gånger. Många säger “Åh, det är så lätt att rida islandshäst! Det är ju bara att tuta och köra!” men jag tycker snarare tvärtom. I och med att islandshästar har fler gångarter finns en klar svårighet där. Att renodla tölt och trav, att inte överarbeta den ena gångarten över den andra osv. Hästen aktiverar olika muskler för olika gångarter och har dessutom olika anlag. Så jag anser att det är betydligt svårare att rida islandshäst riktigt bra!

Samtidigt finns det så mycket i den isländska ridfilosofin som jag tycker att man borde anamma också på stor häst, där vi ofta rider ganska traditionellt, enligt den tyska skolan. Jag har absolut fått en del aha-upplevelser på Ljufva som jag sedan tagit med upp på ryggen när jag ridit lektion på Storås.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.