Pandoras ask har öppnat sig

I tjugofem år låg locket ganska stadigt på. Jag lyfte lite lätt på det hela fem gånger, varje gång med lite pirr i magen. Skulle jag fixa att lägga tillbaka locket? Men det gick.

Så, tidigare i höstas, hände det som förändrade allt. Plötsligt dök ett Instagramkonto upp mitt flöde. Fråga mig inte var det kom ifrån, men plötsligt fanns det där. Den där killen, så ung och vacker – och så hans hästar! Piaff, passage, galoppombyten…. Och kärlek. Gos med djuren. Skratt och bus, framgångar och misstag. Och jag föll som en fura. Jag var helt enkelt bara tvungen att börja rida igen.

Jag har många kärlekar i mitt liv. Löpning, yoga, sömnad, stickning, betong, keramik… Alla har drabbat mig och tagit över mitt liv. Men en kärlek är större än alla andra. Är en äkta passion. Sitter i märg och ben och kan aldrig riktigt försvinna.

Hästar.

Jag behöver egentligen inte rida. Bara att få vara nära. Snufsa. Klappa och smeka. Byta andedräkt. Mocka, mata, borsta. Bara vara nära.

Men hur som helst. Nu skulle det börja ridas. En kollega hade berättat om Storås, den lilla klubben i Angered, där man kunde boka upp sig på morgonridning de gånger man hade möjlighet. Så sagt och gjort och en morgon klättrade jag livrädd upp på 26 år gamla Madicken.

Det var som att komma hem igen. Det var oerhört jobbigt, läskigt och underbart på samma gång. Min kropp mindes, men var ovan, så klart. Huvudet kämpade med att hitta in i minnen över hur det skulle gå till och ibland hittade vi rätt, mitt huvud, min kropp och jag. Ridläraren ropade “Då när du red för 25 år sen, då red du mycket, va? För det behöver bara slipas på lite.”

Nu har jag lyft på locket på Pandoras ask. Allt annat har liksom försvunnit. Löpning? Vad är det? Äsch, jag skadar mig bara ändå. Yoga? Kanske borde jag sluta på Yogabylink?

Men jag har tagit mig i kragen. Låtit förnuftet tala lite. Jag har tagit mig tid att hitta tillbaka till yogan. Den gifter sig ändå så bra med ridningen och både kropp och själ behöver den. Jag har dykt in i en yogastreak och njuter av varje andetag.

Jag är rädd att det kommer bli en del hästinlägg framöver…