Min målarmästare

I somras lät vi byta tak – tack och lov! Med tanke på hur den här hösten har regnat sig fram misstänker jag att Henrik hade bosatt sig på vinden för att hålla ett öga, om vi haft det gamla taket kvar.

I samband med takbytet lät vi göra utskov på sidorna. Då fick huset en lite mer färdig form, men det innebar också mer jobb för oss. Eller för Henrik. Jag har höjdskräck och hade hellre dött än klivit upp på den där stegen. Dessutom lyckade jag stuka foten under en längre löprunda, så jag var just inte mycket till hjälp alls under de där dagarna.

Henrik var helt grym när han fixade det här projektet. Det tog tid, skulle strykas två gånger och mååånga meter upp i luften stod han – timmevis. Jag är stolt över hans jobb – och glad att han inte trillade ner.

Kram, min go’gubbe!