Se framåt – och bakåt

Förra året var, med mina mått mätt, ett bra springår. Jag sprang fyra lopp och den totala träningsmängden var större än något annat år, tror jag iallafall. När jag sprang mycket för fjorton år sedan (eller när världen gick i svartvitt) hade jag inte någon RunKeeper eller FunBeat som höll mig sällskap och kan naturligtvis inte jämföra nu och då. Men jag är nöjd när jag tittar på bilden nedan: Jag sprang mer eller mindre hela förra året, om än väldigt glest under en del perioder *harkel*.

Nu ska man ju ta det lite lugnt med siffror och inte låta dem stressa en allt för mycket. Eller helst inte alls. Det klarar jag inte riktigt, men jag kan inte låta bli att titta och hoppas att jag ska kunna jämföra och kanske få till åtminstone lite mer i år. Det är faktiskt inte så mycket det handlar om. Jag är ju en enkel motionär och har som sådan ganska enkla mål. En bättre tid på GV, gärna samma lopp som förra året och kanske bättre resultat på något av dem. Nåt nytt lopp utöver det vore kul och kanske att få till lite längre distanser och varför inte springa mer i skogen?

Min första målsättning är att helt enkelt komma igång. Den 20 mars vill jag ha samlat på mig 8 mil och det borde inte vara några problem alls, bara jag håller mig frisk och vädret inte ger alltför många bakslag. 8 mil och helst 3 pass i veckan. Sen är det dags att börja köra lite längre och kanske våga satsa lite på backintervaller, fartlek och annat mer kvalitativt.

Sen jag var ute i fredags har jag totalt hjärntvättat mig och BARA tänkt på löpning. Det är otroligt bra att surfa löpning, läsa löpning, lyssna löpning och sen lyssna på sina löplåtar på Spotify. Idag, väl hemma, har jag redan hoppat i löparstassen, för att kunna ta mig ut på en runda när mannen kommer hem. Tjolahopp!!! Jag är så beredd att ge mig ut!