Här ska springas stafett!

Aldrig trodde jag väl att mina kollegor skulle nappa på mailet jag skickade ut för ett par veckor sedan. Jag tänkte bara kolla: Fanns det något intresse för stafettlöpning alls? Jag vet ju från början att antalet löpare på avdelningen är lite skralt, men kanske ändå? Och döm om min förvåning när ett par stycken nappade direkt. Sedan fick vi köra lite övertalning på några till och nu har vi vårt lag: Sierra runners. Några hyfsat vana löpare och några inte fullt så vana. Två deltagare har redan från början lite känningar i kroppen, men vi går stenhårt in för detta med principen “Hellre än bra”. Vi ska ha kul! Kanske är det så att vi alla faktiskt måste GÅ en viss procent?

Enda nackdelen: Ingen medalj. Men det får kompenseras av en kul aktivitet med härliga människor!

För mig personligen blir detta en utmaning, faktiskt större än GöteborgsVarvet, som går av stapeln några dagar senare. Att jag ska springa 4 km på en bra tid, gärna under 6 min/km ger mig ont i magen. Jag är inte någon snabblöpare. Men utaningar mår man bra av, har jag fått för mig.