Nytt liv med Marie Kondo

Alla som känner oss vet att vi inte är en minimalistisk familj. Vi bjuder ibland hem folk med baktanken att vi då MÅSTE städa! Sen jobbar vi halvt ihjäl oss, njuter av resultatet och när gästerna sen gått hem är kaoset totalt igen.

Nu i höst har hela hemmet förfallit totalt. Jag kan beskriva det ungefär som att Gud har ett dockskåp (vårt hem). Han låter familjen som bor där (dvs vi) fylla dockskåpet med mer och mer saker. Sen slänger han in en katt och som grädde på moset, en hund som vill döda dammsugaren.

Sen tar Gud och skakar hela dockskåpet, så att allt far omkring och hamnar lite överallt. Sen tittar han in och säger “På söndag ska ni ha gäster”.

Vi får naturligtvis panik, flyttar runt på en massa saker, dammtorkar och lägger på en ny duk. Så. Klart.

Med åren har det bara blivit värre. Så mycket saker som saknar hemvist. Papper i högar. Trasiga glödlampor i olika skåp. Flyttlådor med saker som ska upp på vinden, där det är fullt. Legolådor staplade på varandra.

Tidigare i höstas kom krisen. Vår värmepanna behövde bytas ut och den nya skulle bäras in via gillestugan. Henrik, med diskbråck, och jag, sjuk, fick med gemensamma krafter skapa en “väg” från ytterdörren, genom gillestugan och vidare in i pannrummet.

När vi var klara tittade vi chockade på golvytan och sen på varandra.

“Tänk! Så här hade vi kunnat ha det jämt!”

Det blev startskottet. Vi insåg att vi bara MÅSTE dra igång ett enormt projekt för att få vårt hem i ordning. Vi beslöt direkt att två möbler (en liten soffa och en dagbädd) skulle få flytta och efter det beslutet var det som att att en enorm sten lättade från mitt hjärta.

Jag gick sen direkt upp och laddade ner ljudboken “Konsten att städa” av Marie Kondo.

Nu jäklar!