Seglar-Gustav

Första gången vi var ute i båten i sommar var Gustav lite avvaktande. Det gungade, folk stirrade runt och han blev osäker.

Det varade dock inte länge.

Nu, när han kommer till båten, är han eld och lågor. Han vet precis vad som väntar och vill helst sitta framme på fördäck. Han skrattar så att det kvillrar i honom när båten kränger till och han får ta ett extrasteg för att hålla balansen. (I sittbrunnen – på fördäck SITTER man ner.)

Här sitter Gustav och jag i solen och njuter. Jag har badat och det tyckte han var jätteroligt. Inte så att han ville i själv (men det är bara en tidsfråga), men han blev inte alls orolig när jag försvann överbord. Till skillnad från storebror Waldemar i samma ålder. Han blev jätterädd. Men till hans försvar måste det ju sägas att han också är en seglarkille idag. Trots att senaste seglatsen blev en tur i ösregn och rätt ordentliga vindbyar är han inte rädd. Han är som som sin mor – blir sömning. Sov en rätt lång stund i förpiken och tyckte att det var riktigt mysigt.

Våra killar. Som den här veckan börjar på dagis. Inskolning för Gustav. Ja, de är stora nu. Båda två.