Sjuklingen

Vi är hemma. Med nygammal medicin och ny diagnos. Nya överläkaren tror inte att Waldemar hade Kawasakis syndrom. Teorin nu är att han hade och har något som kallas för Stills. Vi känner oss faktiskt lite tveksamma, för det är så få kriterier som Walle uppfyller. Å andra sidan tror vi på kortisonbehandling och det är det som gäller nu. Tabletter som, enligt sjuklingen, smakar äckligt. Tre om dagen i tre veckor. Sedan minskas dosen, men totalt ett halvår blir det nog, innan sonen blir medicinfri. Rätt diagnos eller ej – han har inte haft feber sedan i tisdags och är betydligt mycket piggare. Det räcker rätt långt, tycker vi.

Idag, torsdag, har han varit väldigt pigg. Klädd i sin tigerkostym har han lekt sjukhus, som man kan se på hästen Lilla Gubbens ben. Walle fick hästen av mormor i tisdags, när vi sågs på sjukhuset. Sedan dess har han inte släppt taget om den. Han bearbetar hela sjukhus- och sjukdomssituationen genom att ta hand om hästen, behandla och hjälpa den när den är sjuk och sedan ligger den som klistrad i hans famn. En lyckad present!

Pigg och pigg… Så småningom tog ju orken slut och Waldemar och hans älskade häst fick ta sig en tupplur i soffan. Gosingar!