Casa Sunset – liten uppdatering
Det går långsamt framåt. Vi har hantverkare som sliter i vardagsrummet, samtidigt som vi försöker att jobba skift en trappa ner. Hantverkarna har slitit ner alla tapetlager och bredspacklar väggarna för fullt. Idag skulle nog någon börja jobba på att måla taket. Det är så spännande!
En våning ner har Henrik använt nya favoritverktyget “Ångmaskinen” för att ånga ner alla lager tapet i det som skall bli pojkarnas rum. Det är ett svettigt jobb, men roligt, eftersom det går fort och blir bra. Inom kort kan det påbörjas spackling och sedan skall jag gå loss med pensel och färg, samt lite tapeter.
Själv försöker jag axla tapetmästar-manteln från min far. Han har genom alla år och hus blivit en hejare på att tapetsera och vi har tagit in honom som konslut och support. I lördags handlade vi tapetrullar och under söndagen satte jag igång, med min fars hjälp. I och med att han skulle hjälpa till vågade vi oss på traditionella papperstapeter och inte sk Easy up.
Vi hann inte klara med hela rummet, men de svåraste ytorna blev klara. Det ser rätt bra ut och blir ändå bättre när fondtapeten kommer. Ja, jag som egentligen inte vill ha fondtapet har gett med mig. Att bara sätta upp den tapeten jag jobbade med i helgen hade blivit för tråkigt. Något mer var tvunget att hända och en tapet med stora geometriska mönster fick bli lösningen. Kanske egentligen lite för mycket Roomservice för min smak, men jag är beredd att testa.
Färgen på tapeten? Hm. Den är… faktiskt… hm… liksom vit med vitt litet mönster.
Bilder kommer.
2 kommentarer
Gunilla Attman
Hej Åsa med familj!
Våra varmaste gratulationer och lyckönskningar till ert nya hem!!! Så underbart att få lite mer yta för småprinsarna att springa runt på!Och egna sovrum!!! Härligt!!
Vi kommer gärna på kaffe någon gång. Bulle tar vi med oss.
Bamsekram från Gunilla och Perka
admin
Hej käraste gudföräldrar!
Så klart skall ni komma och titta. Det skulle jag tycka var väldigt roligt. Sommaren väntar om hörnet (även om det kan vara svårt att tro!) och en sommarfika är väl aldrig fel? Vi hörs när vi kommit mer på plats!
Kramar tillbaka! / Åsa med familj