Gustav säger

Gustav – vår store kille

Det är länge sedan jag skrev något här och det är lite synd. Gustav är nämligen rolig, nästan så fort han öppnar munnen.

Vi börjar med en klassiker:
Det är Gustavs sista vår på förskolan. Till hösten ska han börja förskoleklass. Han är fem och ett halvt år. Gustav, hans mor och en av favoritfröknarna på förskolan sitter och pratar med en pedagog från skolan. Hon och Gustav har direkt klickat och pratat om vårtbitare och andra småkryp, blandat med lite (med betoning på lite) prat om skolan. Munnen går i ett på vår lille kille och till slut säger pedagogen: “Är det något du skulle vilja fråga mig om?”

Gustav sitter tyst ett par sekunder. Sen tittar han på henne och frågar: “Har du sett en bäver?”

Hösten 2015 kommer Gustav ut till sin mor i köket. Han tittar allvarligt på henne och säger “Jag har bestämt mig för vilket Nobelpris jag vill ha”.

Modern tittar överraskad ner på sin son, kväver ett skratt och frågar allvarligt “Jaha, vilket då?”

Gustav svarar: “Fredagspriset. Det finns så mycket barn på flykt”.

—–

Vårvinter 2016. Vi är hundvakter och är ute allihop och går med Assar. Det är riktigt mörkt och vi viker av ner på en liten stig ner i ett grönområde. Det blir becksvart och Gustav blir rädd. Tillsammans med sin mamma går han upp på gångvägen igen, i lyktstolpsskenet. Där är han dock oerhört orolig över sin bror, sin far och hunden. Han får för sig att det finns vargar i grönområdet och gråter förtvivlat. “Men Gustav, om du är tyst kan du höra Walle och pappa där nere” säger hans mor och Gustav tystnar. Han lyssnar, suckar och säger “Ja, då vet vi i alla fall att de lever!!”

—–

Strax före jul, 2016. Gustav har haft en mörk period, med mycket trötthet, ilska och dåligt humör. Plötsligt är han sprudlande glad, flera dagar på raken. Hans föräldrar frågar honom hur det kommer sig att han är så glad plötsligt.
“Jag vill ju inte ha en bomb i julklapp!”

Vinter och vår 2011:

Nu börjar det hända grejer! Gustav säger ord! Mest namn, men det kommer alltmer.

Bajz – bajs, Buzz Lightyear
Döjj – dörr
Bl – bil
Babbe – Barbi (från Toy Story)
Oddie – Woody (från samma filmserie)
Nanne – Händige Manny
Ka Äga GÅÅÅÅ! – Klara Färdiga Gå!
Kåg – tåg
Bippa – hund. Det är farmors hund Filippa som har fått ge namn åt hela hundsläktet. Å andra sidan så sade storebror Waldemar “Bö” till hund.
Datt – katt
Lajsh – Marstrandsfånge nummer 90 Cleist. Favoritskivan. Storebror hade samma skiva som favorit. Då hette den “Datt”.

I helgen drack jag frukostkaffe och åt ett kokt ägg. Jag hade knackat av toppen och ätit den delen av ägget, så det låg och vippade på tallriken. Plötsligt hör jag Gustav säga “Bååt” – och ser toppen av ägget ligga och segla i min kaffekopp.

Hösten 2010:

Vår kille pratar allt mer. Men han säger främst en sak:
“Ditta woaa!”

Det kan betyda vad som helst. Titta här, Titta där, Titta en grävmaskin, Titta där borta är det fyra hundar som leker!
Blir han riktigt engagerad staplar han WOAA på varandra. “Ditta woaa woaa woaa!”
Han säger så oavbrute

t. Det gör inget om han börjar säga några riktiga ord. Snart.

“Kacka” lever kvar. Det betyder: Gurka, jacka (och allt som har med ytterkläder att göra) och anka. Alla fåglar är “Kacka”.

“Pappa” är inte bara pappa. Det är också Tappa. Och det säger han om han tappar ett litet riskorn på golvet. Och ger sig inte förrän det är upplockat.

Leka Tittut är en favorit. Då ropar han “Titti” och är ärligt talat så söt att man skulle kunna äta upp honom.

__________________________________________________________________________________________

Sommar 2010:

Han säger inte så mycket ännu. Men här kommer lite ändå:
Da! – Hej! och allt möjligt annat.
Mamma – Mamma, Pappa och allt annat mellan himmel och jord.
Ditta woa! – Titta där eller Titta va! Allt är värt att titta och peka på. Allt verkar vara unikt och spännande.
Pappa! – Pappa. Men ibland också lampa.
Oj! – Det kan bli många oj på en dag.
Kacka – Gurka. Pekar på gurkan i boken eller sträcker sig efter gurkbitarna på alla andras tallrikar. Sina har han slukat i ett nafs för länge sedan.
Kacka (2) – Jacka.
Datti – Astrid, kusinen. Något av en idol.

Gustav kommer in i köket. Ser att stereon är av. Han ylar: “Allééééééé”. Det betyder: “Sätt på stereon! Stefan Andersson! FOOORT!”
Om vi sätter på något annat vrålar han okvädningsord (som vi tack och lov inte förstår).

19 juli – De senaste dagarna har Gustav börjat säga nej. Det är inget beskedligt nej, utan ett Nej!!! Med lysande ögon och ett stort leende. “Gustav, får jag en kram?” “Nej!!!” (Och man får verkligen inte någon kram. Killen bara måste gå vidare. Väldigt nöjd med sig själv.)

23 augusti – Gustav blir allt mer medveten om sin omgivning och vad saker och ting heter. På befallning pekar han ut gurkan, båten, flygplanet, traktorn och bollen i boken. Nöjd och glad. (För att inte tala om de töntligt lyckliga föräldrarna!)