-
Sju månader
Jag hade närapå gett upp. Kanske trodde att det hade börjat funka, att jag hittat rätt, men att det där svindlande, det där att det plötsligt bara funkade, inte skulle gälla mig. Lågpulsträning. I sju månader har jag kämpat. De första månaderna var det mer promenader som gällde. Upp i skogen, i ett lågintensivt pulsspann över stock och sten, backe upp och backe ner. Då kunde kroppen tänka sig att befinna sig i ungefär rätt spann. Ibland, när pulsen gick ner och en härligt platt skogsstig låg framför fötterna, kunde jag till och med springa lite. Superlångsamt. Som en snigel, på riktigt. Elva, tolv minuter per km. Efter ett par…
-
Snö och nytt år
Gott nytt år, alla där ute! Vi har lämnat 2020 bakom oss och sällan har vi väl sett fram emot ett nytt år så mycket som just nu? Igår plockade jag bort julen med allt vad det innebär. Jag vill ha den borta när vi firar Waldemar den 8e. Jag älskar att sätta upp ljusstakar och stjärnor till advent, följt av julgranar, tomtar, vepor mm närmare jul. Det blir så oerhört mysigt, luktar gott och blir vackra färger. Men sen, strax före den 8 januari, är det lika ljuvligt att plocka bort allt igen. Det känns plötsligt lite ljusare, som om våren finns där om hörnet. Och vad gör det…
-
Firar 50!
Jodå, det gör jag! Igen! Inte 50 år, som i våras, utan 50 löppass på minst 20 minuter i lika många dagar. En sk runstreak. För en del år sedan försökte jag springa lite varje dag, men svek redan efter åtta dagar. Det där att jag skulle behöva gå upp tidigare för att springa på morgonen, innan jag jobbade helg, det gick bara inte. Men så i samband med kursen i våras (se inlägg) gav jag mig sjutton på att jag skulle ro iland de 21 dagarna i en följd, som var uppgiften på kursen. De 21 dagarna blev hela 40 stycken, sen blev det semester och jag beslöt att…
-
Knutit på löparskorna igen
De som känner mig vet att jag har världens mest komplicerade förhållande till löpning. Jag både älskar och hatar det. Mest älskar, men jag har haft oerhört svårt att bara springa. Säg att jag inte har sprungit på tre år. Så får jag för mig att det är dags att börja springa igen och tar mig ut. Naturligtvis brukar det innebära blodsmak och svimningskänslor och ändå börjar jag surfa på olika lopp att springa, direkt jag har kommit hem. Samma sak varje gång. Och har jag sedan sprungit de där loppen? Ibland, men ofta inte. Vet inte hur många GöteborgsVarv jag har sponsrat… För en del år sedan började jag…