Att bo på 180 kvm

I snart två år har vi bott i detta underbara hus. Vi sade från början att vi skulle ta det lugnt, att vi i första hand var föräldrar och inte skulle stressa med renovering och åsidosätta familjen och oss själva som individer.

Vi har följt det där. Det går väldigt långsamt här hemma. Långsamt framåt kan man ju säga, men ofta går det inte framåt alls. Då märker man att vi länge bodde alldeles för många i en liten lägenhet… Ingen i familjen är pedant och det märks. Nu har vi haft en säsong med sjukdomar och då syns det verkligen. Saker blir liggande där man lade dem och just det där att lägga ifrån sig saker är vi bra på. Kanske är det så att, när vi bodde i lägenheten, så vande man sig vid att det inte var mycket idé att jobba ihjäl sig, för det blev alltid kaotiskt ändå. Vi är med andra ord alltid i behov av att ta ett organisatoriskt steg till.

Precis just nu har vi ett litet ryck på gång. Jag sitter i badrummet och målar lådor av olika slag, för att just kunna organisera mera. Gillestugan har påbörjats och så även hallen. Den börjar ropa på mer action och det kommer.

När man går där och undrar om hemmet någonsin kommer att bli så där vackert och genomtänkt som man kan se hos alla andra, då kan jag pigga upp mig med att titta lite extra på detaljerna som faktiskt förgyller även en stundtals kaotiskt vardag. Tyget med citroner på väggen, glasflaskorna i fönstret, den hemmagjorda tavlan från Marimekko, Lisa Larssons fiskskål mm. Vackra saker som kommer att bli ändå vackrare allt eftersom.