-
Sängöverkast
I höstas fick Gustav en ny säng, en “vanlig” efter att han haft loftsäng. Plötsligt blev det viktigt att kunna bädda och när jag föreslog att jag skulle sy ett coolt överkast fick jag nobben direkt. Det gröna överkastet från Ikea fick duga, tyckte sonen. Sen visade det sig att det där överkastet var lite i sladdrigaste laget och inte så lättbäddat som Gustav önskade. Så en dag kom han buttert och meddelade att jag visst fick sy ett överkast, men att det skulle vara i jeanstyg, annars fick det vara. Sagt och gjort. Jag vet inte hur många par gamla jeans som har inkluderats i täcket, plus en del…
-
Hörru, matte!
Partilles coolaste katt. Hon vet vad hon vill och hon säger till. Det är inte ovanligt att hon sitter vid ens fötter och jamar med en beslutsam blick. Då kan man behöva klura. Är hon hungrig? Okej, inte det. Törstig då? Inte det heller. Vill hon gå ut? Nope. Hon vill gosa. Sitta i knäet. Eller ligga och sova där. Eller också, på morgonen, kan hon närapå ilsket göra klart att det inte är ok att matte ska gå upp. Vi ska nämligen sova tillsammans en stund till. Tyvärr gå det inte alltid. Men skulle katter få välja skulle nog världen vara en bättre plats.
-
Trädgård, katt och kärlek
När jag kommer ut i trädgården har jag svårt att gå därifrån. Sätter jag spaden, eller händerna, i jorden, då är det kört. Timmarna går och glömmer både tid och rum. Mat? Vad är det? Har jag en familj? Nu har vi haft både några varma dagar och en del med regn, så det växer så att det knakar lite här och där. Klematisen som jag planterade förra sommaren, som ska klättra i det gamla fläderträdet nere i hörnet, har dragit iväg och kan bli spännande att följa i sommar. I år har jag äntligen fått planterat min sista pallkrage, där jag “sparar” perenner som på sikt ska rama in…
-
Förbjudet?
Jag tror nästan att det är förbjudet att vara så här fin. Den här katten, alltså… En dryg timmes arbete i trädgården och hon finns runt mig nästan hela tiden. Håller ett öga på både mig och allt som sker runt omkring. Vi har varit i Norrbotten en vecka och Vega har då varit en uttråkad innekatt hos mormor. Fast när vi kom och hämtade var hon väldigt undrande. Sträckte sig efter Waldemar, men tittade tveksamt på mig. Gick för säkerhets skull till mormor och gav henne extra mys. Väl hemma tog det en stund innan hon sökte upp oss. Inte direkt avståndstagande, men lite tveksam. Sedan, när hon väl…
-
Men? Är det Vega?
Vega och jag sitter på Råda Bot, veterinärmottagningen som tidigare besiktigat Vega innan hon flyttade in hos oss i mars. Vi är där för att visa upp en böld som hon har under käken. Antagligen har vår tjej varit i slagsmål någon gång innan vi for till Norrbotten, för sedan har hon varit en sömnig innekatt hos mina föräldrar och där har inget hänt. Däremot har hon haft lite dålig aptit och dragit sig undan ganska mycket. Hon har ju inte varit hos dem innan, så de visste inte vad de skulle förvänta sig och har därför inte varit oroliga. Väl hemma har vi ett otroligt gos-kalas och jag känner den där…
-
Vega och utelivet
Vår fina kattjej har fått gå ut! Ända sedan dag ett har hon tydligt visat att hon har velat gå ut och för ett par veckor sedan, när vi var tillbaka från Norrland, så öppnade vi äntligen ytterdörren. Eftersom Vega redan lyckats smita ut ett par gånger och vi snabbt fångat in henne igen var det som om hon såg till att komma långt bort från oss, så att vi inte skulle få tag i henne igen! Så klart var vi lite oroliga. Jag hade nog trott att hon skulle hålla sig runt oss och typ sitta pittoreskt på en sten bredvid mig när jag rensade ogräs i rabatterna, men…
-
Mamma fick snulle
Så här ser det ut vareviga morgon hemma hos oss nu. Vega som trycker uppe vid Waldemars huvudände. Bilden är inte så bra, för det var mörkt i rummet när jag försökte ta kortet, men ni förstår väl? Storebror sover i översängen i en sk familjesäng. En familjesäng är som en våningssäng, men den undre sängen är bredare och stegen blir mer som en trappa. Vega klättrar hur obekymrat som helst upp och ner på trappan, eller så tar hon sig upp via fönstret. Vi förstår alla att det är underbart skönt för henne att sova högt. Det är tryggt och säkert och typiskt en katt. När Waldemar är i…
-
Vackraste
Det behövs inga ord.
-
En vecka med Vega
För en vecka sedan flyttade hon in. Vi har svårt att förstå att det redan har gått en hel vecka och som Waldemar sade i morse: “Det känns som att vi lånar henne”. De första dagarna gick hon runt i huset nyfiket, men samtidigt på sin vakt. Hela tiden beredd att backa om det skulle vara något läskigt. Men med tiden har hon börjat röra sig allt mer obekymrat och nu rör hon sig avspänt runt i huset. Vi har fått oss en riktig knäkatt. Så fort någon lägger sig på en säng eller soffa med en bok, telefon eller ipad, då är Vega där. Gärna på bröstkorgen om det är…
-
Vega knyter an
“Äntligen! Ska du sitta här nu? Najs! Hej! Du luktar så gott! Gillar dig verkligen!” “Mmmm… Klia lite mer åt höger! Ah! Där ja… perfekt!” “Vi blir ett rätt bra team, du och jag. Jag är ju som gjord för ditt knä och så är jag ju så söt också, eller hur?” “Somnar nästan nu…”
