• Okategoriserade

    Jävla bror

    Det är min bror som drar igång allting. Ett inlägg på Facebook som egentligen handlar om att det har gått rätt bra på hans personsök-kurs med hunden Idris. Men så skriver han det där om trattkantarellerna också. Att han hittat såna. Typ en liter.  Jag känner ett intensivt “neeeeeeeej” när jag läser det. Jag är så trött och känner att jag bara inte orkar traska runt mer i skogen. Inte nu. Jag har ju flera glasburkar kvar sen förra hösten! Jag äter ju för sjutton gubbar knappt svamp! Nån trattkantarellsås nån gång ibland, men det är allt.  Grejen är den att jag, hösten innan, under alla höstens hundpromenader, knappt var…

  • Okategoriserade

    “Du måste komma och rida! Jag har två hästar!”

    Efter alldeles för lång tid bjöd vi hem L&Ö, två kompisar som vi inte träffat på otroligt många år. Vi har pratat om dem så mycket, men plötsligt beslöt vi oss för att nu får det räcka! Jag skickade en hälsning till L, som glatt svarade tillbaka att de gärna skulle komma på middag och lade sedan till att jag ju måste komma till henne, för nu hade hon två islandshästar. Jag nästan dog. Här har jag plötsligt gått in i häst-dimman och så händer detta! Hur som helst. En söndagseftermiddag packades bilen och jag åkte till Anneberg utanför Kungsbacka där L och hennes fina hästar håller till. Vår första…

  • Okategoriserade

    Storås lilla Madick

    26 år gammal är hon, min Storås-favorit. Hon är också den första hästen jag red lektion på efter 25 års uppehåll. Första gången tog hon väl hand om mig. Jag övervägde att sedan önska henne när jag bokade lektioner, men var nyfiken på ridklubbens andra hästar. Så det blev äventyr på Zezzan, Ballada och Aron. Alla charmiga på sitt sätt, särskilt 174 cm höga Aron. Jisses, jag var helt ledbruten efteråt, men också i sjunde himlen. Vilken häst! Men så hamnade jag på Madicken igen. Först lite besviken, för jag hade hoppats på Aron igen. Men väl uppe insåg jag igen vilken underbar häst hon är! Här har vi inte…

  • Löpning,  Okategoriserade,  Yoga

    Runstreak

    Att göra en “runstreak” betyder att man springer varje dag. För ett antal år sedan försökte jag mig på att göra åtminstone tio dagar på raken, men det blev åtta. När jag därför, i samband med grundträningskursen i början av sommaren, skulle ge mig på en “walkrunstreak” varje dag i 21 dagar, så var jag tveksam. Jag, som jobbar helger, det kommer ju inte att gå! Så döm om min förvåning när jag springer, inte bara 21 dagar, utan hela 40! Det går nämligen att göra en runstreak och jobba helg. Man går upp en timme tidigare, helt enkelt. Minst 20 minuter har varit målet, ihop med helst också 1,6…

  • Okategoriserade

    10 månader till 10 mil

    Jag ska bli ultralöpare. Vad det innebär? Jo, att jag ska springa distanser längre än maraton (42 195 meter). Om jag har blivit galen? Ja, det har jag nog. Men samtidigt ändå inte. Det är nämligen så här: Jag tror stenhårt på att man klarar mer än vad man tror. Jag har i hur många år som helst lockats av tanken på att springa låååångt. Sedan jag började med lågpulslöpning har min inställning till löpning förändrats, från hatkärlek till mer äkta kärlek. Och lågpuls är en grym grund att ha när det gäller att springa länge. Min kropp fixar inte “traditionell” löpträning, med intervaller och liknande. Jag vill komma ifrån…

  • Okategoriserade,  Vega

    Drygt två år

    Det är lite drygt två år sedan nu som Vega kom till oss från Göteborgs Djurskyddsförening. Katten som gick rätt in i våra hjärtan och som har stenkoll på sin familj. I början var jag rädd att hon skulle undvika Gustav, som var lite väl intresserad. Det är svårt att backa när man är en djurälskande åttaåring och jag misstänkte att katten skulle hålla sig undan honom. Istället blev det tvärtom. Så här ser det ofta ut på kvällarna. Vega ligger i Gustavs loftsäng och väntar. Ivrigt. Följer honom med blicken. Och om hon inte väntar i sängen kommer hon ofta klättrande när han väl är på plats. Det händer…

  • Okategoriserade

    Vardag igen

    Jaha. Så är det vardag igen. Upp tidigt, packa gympapåsar och skolväskor, kolla läxor, fixa mat, lägga tidigt, hålla koll på skärmtid… Ändå har vi mjukstartat med en fyra-dagars-vecka och ingen Kulturskola. Det har varit skönt och välbehövt. Att påbörja skärmavvänjningen tar ju lite tid, men jag tycker ändå att det har gått bra. Waldemar har dessutom lyckats fylla tolv år i veckan, så vi har haft lite extra mys på grund av det. Men det är också bara att inse. Det är vinter. Kallt eller regnigt och mörkt. När vi väl kommit hem håller vi oss inomhus. Så jag lägger ut några bilder från jullovet, när vi faktiskt var…

  • Okategoriserade

    Nytt år

    Jaha. Så har man lämnat året 2018 bakom sig och dundrat rätt in i 2019. Jag erkänner. Nu, när både jul och nyår är bakom oss, ser jag gladeligen framåt. Jag har börjat så smått att plocka bort tomtar och bonader och imorgon ska allt packas ihop. På tisdag har vi nämligen Waldemars födelsedag och då är julen borta, det har vi alltid sagt. Och det ska bli jätteskönt. Men vi har haft en underbar jul! Normalt brukar jag tycka att julen är som bäst på juldagen, men i år njöt jag fullt ut hela julafton också. Måste erkänna att det var min bästa jul på många år! Nyårsafton, som…

  • Okategoriserade

    Fröken Åsa

    För ett år sedan började jag träna yoga på mer regelbunden basis. Mer regelbundet än varje dag blir det knappast… Saken var den att jag blev så stressad kring min löpning och hade svårt att få till tid att gå ut och springa. Men yoga är lättare. Något mjukt och följsamt att ha på sig, en matta och en liten stund hemma. Du behöver inte duscha efteråt – hur enkelt som helst.  I våras började jag leka yogafröken på jobbet. Några kollegor frågade om vi inte kunde testa att träna tillsammans och nu har vi hållit på med det i mer än 6 månader. Fyra deltagare (med mig) har blivit…

  • Okategoriserade

    Det lackar mot jul

    För ett par veckor sedan gjorde pojkarna och jag något som vi faktiskt aldrig gjort tidigare – vi bakade lussebullar. Jag brukar gladeligen lämna över bakprojekt till min mamma, men i år tyckte att jag att det var dags att axla manteln.  Gustav är lite svårflörtad när det ska fixas i köket, men väl på plats, med deg i händerna, bakade han som om han aldrig gjort annat. Och det gick med en svindlande fart.  Nu, ett par veckor senare, har vi också gjort kladdkaka (testbakat ett nytt recept för att se om det duger till julafton) och ett par satser Dajm, varav första omgången (som blev bäst) redan är…