Så här stenhårda och fokuserade såg min bror och jag ut förra året, grymt peppade inför Fight Cancer and Run. Vi är inte så där stenhårda nu. Anders har ont i ryggen och har inte sprungit nästan alls i år och jag kämpar vidare med min höft. Senaste besöket hos fysioterapeuten blev inställt, då hon blev sjuk. Imorgon ska jag dit på uppdatering och det riktigt längtar jag efter. Jag har gjort mina övningar, i princip varje dag och sprungit när tillfälle har getts. Det har inte blivit så ofta som i en perfekt värld, för dels har jag haft ett litet ryggskott och sen har vi varit i Norrland.…

Jag har haft känningar i min högerhöft när jag har sprungit. Inte ont direkt, men jag har varit stel. Ibland har det släppt under passet och ibland inte. Jag har försökt vara noga med stretch efter passen och jag tror att det har hjälpt lite, men problem har inte försvunnit.

Jag kämpar vidare. Tre gånger i veckan är jag ute och springer och även om det går långsamt (och det ska det göra), så går det framåt. I måndags kämpade jag mig igenom min första mil i år och jag räknar med att det är den första av många härliga milpass. Glädjen var enorm och jag såg till att titta på distansen mer än tiden. Med flit höll jag en extremt långsam hastighet för att orka hela vägen och det höll. Jag har också börjat med lite backpass, men även där väldigt försiktigt. Jag är ju inte purung längre och det sista jag vill är att skada mig. Så jag…

Det är så himla jobbigt att starta upp igen. Jag har sprungit fyra gånger nu i februari och det är ingenting. Naturligtvis känns det inte heller som att det går framåt, vilket det ju ändå gör, om än väldigt långsamt. Jag var ute igår, med målet fem kilometer och gärna lite mer. Jag ville bara tugga på, mala liksom och känna att jag ändå var på väg mot lite längre distanser. Jag väntade ivrigt på att det tunga skulle släppa och jag skulle känna att det blev lite lättare. Det blev inte det. Jag hade lite löpflyt i kanske 300 meter. Jag försökte peppa mig att åtminstone ta sista backen,…

Jaha. Vinter, kyla. Regn och rusk. Snö och is. Där vi bor kan vädret te sig nästan hur som helst och främst med ganska vidriga inslag. Vidriga om man vill komma igång och springa i allafall. Vill jag bli kvar inne vid symaskinen kan vädret inte bli bättre. Men nu vill jag ju komma igång igen! Nu är det den 7 februari och jag har sprungit fem gånger i år, tror jag. Max distans fem kilometer, med döden flåsande mig på axeln. Det var igår. Jag var trött efter två dagar ensam med sjuka barn, som sedan piggnade till och därför fick åka till badhuset. Där var vi stundtals nästan…