-
Det där med att springa
Jag har precis börjat springa igen. Och som alltid sätter det igång många tankar i huvudet på mig. Nyss hittade jag något jag skrev om att börja springa igen för ganska precis ett år sedan. Jag log när jag läste det och kände att det fångade mina känslor kring familjeliv och löpning ganska på pricken. Därför tänkte jag att jag helt enkelt publicerar det här. “Mamma, vad ska du göra?” Sexåringen tittar upp från paddan, där han sitter och spelar. “Jag ska ut och springa”, svarar jag och vet direkt vad som ska komma. “Får jag följa med?” “Nej, jag ska springa själv idag.” “Men jag vill!” “Jag vet. Men…
-
Ännu ett projekt
De som känner mig vet att om det finns något att prova på, då gör jag det. Inte bungyjump och sånt, men projekt av mer pysslig karaktär kan jag inte hålla fingrarna ifrån. Som en gammal van stickare och dotter till en fd batikfärgande mor var det ju bara en tidsfråga tills jag gav mig på projektet: “Färga garn”. Och nu har jag klampat rakt ner i färgträsket och det lär dröja innan jag tar mig upp igen.
-
Midnattsloppet
För snart tio dagar sedan gjorde jag något väldigt roligt. Jag sprang Midnattsloppet, en mil i ett nattsvart Göteborg.
-
Loppisfynd
Jag handlar rätt mycket på olika loppisar sedan ett par år tillbaka. Det är varierat vad man hittar, ibland letar man utan att hitta något alls, andra gånger har man problem att bära allt! Den här gula brickan är en favorit som gör mig glad varje gång jag plockar fram den. Den påminner mig om när jag själv var barn och den här typen av bricka fanns hos vänner och bekanta. Jag kan minnas en röd, men var den fanns vet jag inte.
-
Springer igen
Fyra veckors eländig förkylning drabbades jag av, lagom till Blodomloppet. Det var bara att inse, inget lopp för mig. Men jag var med och peppade mina familjemedlemmar och hade kul ändå. Mor och bror sprang 5 km och var hyfsat nöjda båda. Mamma hade väldigt kul och det var det allra roligaste, eftersom det var hennes debut i tävlingssammanhang. Lycklig kunde hon konstatera att hon visst klarade att springa fem kilometer, trots att hon hävdat motsatsen under större delen av våren. Och nej, ingen var förvånad.
-
Lerumsloppet
Jag gjorde det! Jag sprang Lerumsloppet! Det satt långt inne. Jag hade sprungit som längst i ett sträck 6,5 km och som jobbigast, ca 5,2 i kuperad terräng. Att gå från det till en mil, det ÄR rätt långt. Dagen innan fick jag också höra att vännen fått förhinder. Suck. Tänkte nog i tio sekunder att jag skulle strunta i loppet. Det var ju ingen idé. Jag visste ju att jag inte skulle orka. Dessutom skulle jag säkert bli sist.
-
Träningsvärk
Sedan januari har jag sprungit. Inte tillräckligt ofta, men ändå. För det mesta med små gåpauser här och där, för att orka lite längre och inte slita för mycket på kroppen. Är ju inte någon ungdom längre, direkt. På lördag, den 28 april, ska jag springa en mil ihop med min chef. I höstas sprang vi iForm-loppet ihop och hade jättekul. Nu är det dags igen. Känns lite nervöst, för jag är INTE i form för att springa en mil!
-
“Här plockar du inga svenska liljor”
Så sjöng han, vår husgud, Stefan Andersson. Sången handlar om striden om Nya Älvsborgs Fästning och den nynnade jag när jag åkte ut till fästningen med pojkarna, min syster och hennes barn en dag i slutet av sommaren. En härlig dag var det. Även om mitt hjärta hoppade med jämna mellanrum, när mina söner rusade runt på fästningens murar och gjorde mig stressad. Samtidigt njöt jag. Det är vackert där ute och man känner historiens vingslag. Plus att mina föräldrar gifte sig i kyrkan där! Ta en titt på bilderna!
-
“Jag ska måla hela världen, lilla mamma…”
Ojoj, en pensel i handen på mig och vips så händer det grejer! Visserligen inte så vansinnigt dramatiska saker, men det går ändå framåt. Jag har satt igång med att måla VITT!
-
En dröm blir sann
Mitt syrum!