• Familjen,  Solnedgången

    Biblioteket

    Biblioteket. Ett av husets flera “svarta hål”.  Rummet har inget klart syfte, mer än som bibliotek. Och bibliotek blev det per automatik pga jakarandahyllorna som rummet redan från början var inrett med. I övrigt har det agerat gästrum, kontor, spelrum, men allra mest är det någonstans där vi lägger saker som inte har någonstans att vara. Glasåtervinning, papper, kameraväskor, campingstolar, tavlor, odlingssaker mm.  I rummet har vi också varsin garderob, Henrik och jag, spritskåp, samt två linneskåp.  Rummet har blivit värre och värre och det var för mig en självklarhet att jag var tvungen att börja just här.  Marie Kondo vill att man plockar fram ALLT inom kategorin, som i…

  • Familjen,  Solnedgången

    Projektet drar igång

    Marie Kondo är en japanska som i hela sitt liv fokuserat på städning och på att hitta det bästa sättet att organisera sitt hem på. För ett antal år sedan började jag läsa boken “Konsten att städa” och även om jag varken läste klart boken eller städade utifrån den, så gillade jag budskapet:  Behåll bara det som ger dig glädje! Eller som på engelska “Keep what sparks joy”.  Så enkelt. Och så svårt.  När vi nu insett att något dramatiskt måste ske gick jag till Marie Kondos bok och lyssnade på den. Åter kände jag att det här är rätt väg att gå och att det nu inte finns någon…

  • Familjen,  Solnedgången

    Nytt liv med Marie Kondo

    Alla som känner oss vet att vi inte är en minimalistisk familj. Vi bjuder ibland hem folk med baktanken att vi då MÅSTE städa! Sen jobbar vi halvt ihjäl oss, njuter av resultatet och när gästerna sen gått hem är kaoset totalt igen. Nu i höst har hela hemmet förfallit totalt. Jag kan beskriva det ungefär som att Gud har ett dockskåp (vårt hem). Han låter familjen som bor där (dvs vi) fylla dockskåpet med mer och mer saker. Sen slänger han in en katt och som grädde på moset, en hund som vill döda dammsugaren. Sen tar Gud och skakar hela dockskåpet, så att allt far omkring och hamnar…

  • Solnedgången

    Så oerhört vackert

    Förra sommaren, när vi var uppe i Norrbotten, hittade jag den ljuvligaste blåa blomma jag någonsin sett, under en jättestor buske. Trots att jag varit där uppe varje sommar i hur många år som helst har den här blomman lyckats undkomma mig. Jag blev totalt förälskad och lyckades identifiera den som en så kallad toppklocka. När vi sedan åkte hem tog jag med en planta, som resten av sommaren såg mest bedrövlig ut. Men i år… För det första växer den nästan som ogräs. Nu har den precis blommat klart och det ska bli spännande att se om det kommer något mer. Jag tänker att jag på test klipper ner…

  • Familjen,  Solnedgången

    Ännu inte semester

    Livet har ju varit lite konstigt i vår i och med Covid-19, men nu lever vi nästan som vanligt. Henrik är tillbaka på jobbet, så det är skönt. Jag har ju hela tiden varit på jobbet, även om mitt arbetsliv ser lite knasigare ut. Men det är skönt att komma till biblioteket varje dag, trots allt. Pojkarna har sommarlov och är ju så stora nu, så de får roa sig på egen hand när vi jobbar. Walle har ibland ett “sommarjobb”, då han hjälper sin kompis’ familj att röja i sin trädgård. Han tycker att det är kul, inte bara för att han får betalt, utan också för att det…

  • Solnedgången

    Oktober

    Alldeles nyss var det fortfarande grönt och fint ute. Det blommade i trädgården och jag gick barfota till soptunnan. Sen vaknade vi en morgon av att det var ordentligt frostigt ute och vips fick jag prioritera att få upp dahliorna. Men med exemplarisk hjälp från Gustav gick det snabbt som bara den och våra härliga knölar bor nu i garaget. De där kalla nätterna innebar också att hösten tog ett jättesprång. Allt grönt blev på nolltid gult, rött och brunt. Chiliplantan frös bort och annat med den. Fast sen blev det varmare igen och härom dagen grävde jag för fullt. Då hade nämligen ett paket kommit, från HortoGreen, med en…

  • Solnedgången

    Utveckling i trädgården

    Redan för två somrar sedan började jag jobba med området allra längst ner i trädgården, som tenderar att bli lite bortglömt. Nu inser jag att det är himmelskt där, särskilt när det är riktigt varmt, för läget är halvskuggigt och har flera rätt stora träd. Så för två somrar sedan påbörjade jag arbetet med en igenvuxen rabatt och förra sommaren tog jag mig an resten. Det visade sig vara närapå ogjort arbete, för det mesta från förra sommaren torkade bort. Rabatten som jag jobbat längst med har visserligen tagit sig, men när den fått växa till sig blir den bara rufsig och rörig, inte alls så harmonisk och mysig som jag…

  • Familjen,  Solnedgången,  Vega

    Trädgård, katt och kärlek

    När jag kommer ut i trädgården har jag svårt att gå därifrån. Sätter jag spaden, eller händerna, i jorden, då är det kört. Timmarna går och glömmer både tid och rum. Mat? Vad är det? Har jag en familj? Nu har vi haft både några varma dagar och en del med regn, så det växer så att det knakar lite här och där. Klematisen som jag planterade förra sommaren, som ska klättra i det gamla fläderträdet nere i hörnet, har dragit iväg och kan bli spännande att följa i sommar. I år har jag äntligen fått planterat min sista pallkrage, där jag “sparar” perenner som på sikt ska rama in…

  • Solnedgången

    I renoveringstagen

    Men oj, så länge sedan det var som det publicerades något nytt här! Det är verkligen på tiden att rycka tag i bloggarna, helt klart! Det har fixats en helt del hemma under sista månaderna. Henrik har byggt världens finaste trädäck på framsidan (bilder kommer) och jag har (med lite hjälp) fixat två pojkrum i källaren, så nu har mina grabbar varsitt eget rum. Vi började med Waldemars, som var vårt gamla sovrum tidigare. Jag höll på att måla i somras, när det var som varmast, men insåg då att jag fick prioritera strandliv och vila, så det är först nu under slutet av sommaren/början av hösten som rummet blivit…

  • Solnedgången

    Trädgårdstankar

    Det är den tiden nu. Den, när det växer så att det knakar ute. Den här veckan har vi haft regn i ett par dagar och sen när det håller upp och solen tittar fram nästan rusar växterna upp ur jorden. I skogen är vitsipporna ljuvliga, i rabatterna står lungörten i full blom. Mina vita plantor, som jag köpte förra året och satte nere i mitt “nya” hörn längst ner i trädgården har övervintrat fint och glädjer mig. Buskrosen “Martin Frobisher” har också klarat den kalla vintern och har fått sig en liten beskärning nu, för att sedan får växa ganska fritt. Jag har beställt en del nya plantor redan,…