-
“Du måste komma och rida! Jag har två hästar!”
Efter alldeles för lång tid bjöd vi hem L&Ö, två kompisar som vi inte träffat på otroligt många år. Vi har pratat om dem så mycket, men plötsligt beslöt vi oss för att nu får det räcka! Jag skickade en hälsning till L, som glatt svarade tillbaka att de gärna skulle komma på middag och lade sedan till att jag ju måste komma till henne, för nu hade hon två islandshästar. Jag nästan dog. Här har jag plötsligt gått in i häst-dimman och så händer detta! Hur som helst. En söndagseftermiddag packades bilen och jag åkte till Anneberg utanför Kungsbacka där L och hennes fina hästar håller till. Vår första…
-
Storås lilla Madick
26 år gammal är hon, min Storås-favorit. Hon är också den första hästen jag red lektion på efter 25 års uppehåll. Första gången tog hon väl hand om mig. Jag övervägde att sedan önska henne när jag bokade lektioner, men var nyfiken på ridklubbens andra hästar. Så det blev äventyr på Zezzan, Ballada och Aron. Alla charmiga på sitt sätt, särskilt 174 cm höga Aron. Jisses, jag var helt ledbruten efteråt, men också i sjunde himlen. Vilken häst! Men så hamnade jag på Madicken igen. Först lite besviken, för jag hade hoppats på Aron igen. Men väl uppe insåg jag igen vilken underbar häst hon är! Här har vi inte…
-
Pandoras ask har öppnat sig
I tjugofem år låg locket ganska stadigt på. Jag lyfte lite lätt på det hela fem gånger, varje gång med lite pirr i magen. Skulle jag fixa att lägga tillbaka locket? Men det gick. Så, tidigare i höstas, hände det som förändrade allt. Plötsligt dök ett Instagramkonto upp mitt flöde. Fråga mig inte var det kom ifrån, men plötsligt fanns det där. Den där killen, så ung och vacker – och så hans hästar! Piaff, passage, galoppombyten…. Och kärlek. Gos med djuren. Skratt och bus, framgångar och misstag. Och jag föll som en fura. Jag var helt enkelt bara tvungen att börja rida igen. Jag har många kärlekar i mitt…
-
Yogan är död – länge leve yogan!
Jisses, vilken fånig rubrik det blev. Hahaha! Yogan är verkligen inte död. Inom kort hoppas jag att jag är färdig med min grundutbildning, så det är ju nu det börjar. Men det som dör är min yogablogg “Åsa och livet“. Jag som verkligen älskat att blogga och lyckats ta mig tid till det hinner bara inte med längre. Kanske känner jag att jag trots allt inte har så mycket att säga? Istället hänger jag kvar här. Mitt liv innehåller mycket. Det handlar om familj, kreativitet, trädgård, sömnad, katt och träning. Mest yoga då. Så jag samlar allt på en och samma plats. Om någon sedan läser eller ej, det vet…
-
Nytt jobb!
Jag har hållit på med det här så länge nu och inte velat skriva något förrän allt var klart. Det började med att en tjej, som jag träffade i samband med Yin-workshopen i höstas, frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie hos YogaByLink, där hon nu leder pass. “Jodå” tänkte jag och ett par veckor sedan träffade jag Kristjana, som är en av de två tjejer som har drivit YogaByLink i precis fem år nu. Hon var väldigt positiv, men ville att jag skulle göra en liten “audition” för att hon skulle kunna kvalitetssäkra verksamheten. Jag var förberedd på det, men blev ändå livrädd. En del…
-
Jalie-jeans – första försöket
Ibland ska saker och ting bara funka. Det är faktiskt inte så ofta, så det gäller att njuta när så är fallet. Jag har just slutfört ett par jeans, från Jalie och de blev i det närmaste perfekta! Det som inte riktigt är hundra är att jag glömde gylfskylten och eftersom den ska sitta fast i linningen går det inte att sätta på den i efterhand. Det innebär också att omlottbiten längst fram, där knapphål och knapp ska mötas, är lite i minsta laget. Men bortsett det är byxorna helt grymma! Här fånar jag mig lite bara och försöker se i kameran om byxorna sitter så pass bra som jag…
-
Namaste
När sydde jag kläder sist? Alla dessa vantar som stickats och sen har det sytts lappteknik. Allt är så himla roligt i sig, men nu har jag faktiskt haft lite klädsömnadstid! Jag var på en liten yogakurs i helgen och insåg att jag behövde något som lätt skulle gå att ta av under tiden man yogade, när jag blivit varm. Dessutom behövde det vara något som satt på plats och inte kunde fara över huvudet när man exempelvis gör Nedåtgående hunden. I helgen började en modell växa fram och när jag insåg att jag hade både mönster och tyg var det bara att sätta igång. En pingvintopp som ursprungligen kommer…
-
Ännu en skjortklänning
Efter att jag sydde den här klänningen gick det inte lång tid alls förrän ännu en fick se dagens ljus. Den här är sydd i viskos från tyg.se, i svart med en syrenlila liten blomma på. Som alltid en chansning när man handlar på postorder och först var jag missnöjd, men när klänningen väl började ta form blev jag ändå rätt förtjust i mönstret. Klänningen faller som ett regn från kroppen och kommer att bli helt perfekt till sommaren. Fast även nu, med en svart kofta över, så fungerar den riktigt bra. Grundmodellen har bara en långärmad eller en ärmlös modell, men jag ville ha en liten kort ärm på den…
-
Arbete och vila
Det gäller att ha balans i livet. Att börja sitt arbete igen efter fyra veckor semester med att jobba tre dagar (en i taget med ledig dag mellan) – det är ett ypperligt exempel på balans. Jag hade inga som helst problem att gå till jobbet, men heller inga problem med att vara ledig nästa dag! Hemma jobbas det också. Henrik jobbar vidare på trappan. Han gjorde om en del av det han börjat med och ägnade sedan hela måndagen åt att bygga en slags gjutform. På tisdagen var det sedan dags att börja själva gjutningsarbetet. Och naturligtvis – så fort det var klart, då kom regnet. Tur att vi…
-
Med livet som insats
“Nu är vi nästan där!” tjoar jag och med glada stora steg närmar vi oss linbanan på Kolmården. Den ska ta oss över diverse hägn med fantastiska djur. Vi köar, men inte jättelänge, och har tur. Vi får en vagn själva och slipper dela med någon annan familj. In i vagnen, dörrarna går ihop och vips är vi iväg. Det är då jag inser det. Att jag kommer att dö nu. Jag kommer att åka rakt upp i luften, högt över allt annat och PANG, så kommer jag att trilla ner. Paniken kommer över mig och jag håller mig krampaktigt fast i vagnen, som gungar lite lätt på vajern. Men…
