Matglad

Vi är inte så vana vid att Waldemar har ätit. Han har under de senaste åren varit liten i maten. Det är inte heller någon vidare bredd på vad han vill äta. Smörgåsar, vissa sorters yoghurt, pasta, fiskpinnar och blodpudding. Några saker till finns på listan, men den är inte lång.

Det är den inte nu heller. Men Walle är ständigt hungrig. Det är kortisonet som gör det. Han känner sig aldrig mätt och det är något som hör till. Han har fått ett par imponerande hamsterkinder och en mage som står ut.

Det är så här vi ser honom nu. Med en smörgås framför munnen. Nästan jämt. Det är inte ovanligt att vi är uppe på natten och ger honom en flaska välling i samband med att han är uppe och går på toaletten – något han precis har börjat med!

Waldemar är en pigg kille nu. Han är intensiv, vilket också hör till biverkningarna från medicinen, men han är positiv och hans värden har blivit väldigt mycket bättre. Snart kan han börja gå på dagis igen. Då kanske vi slipper handla VARJE dag!

Kram på dig, killen!