Drunknar
Jag kände det som att jag höll på att drunkna innan jag påbörjade den här rensningsresan.
Jag känner det som att jag håller på att drunkna också av själva resan. Men det är två helt olika typer av drunkning.
Jag tror att vem som helst nog kan förstå känslan av att drunkna i ett kaotiskt rörigt hem, där alla har gett upp och ingen tar ansvar.
Men hur ter sig känslan av drunkning under en “konmari”-resa?
Det finns flera sorter. Exempelvis känslan av att drunkna under mängden sopsäckar, papperskassar, lådor mm som tar över huset. Den drunkningen är dock nära känslan av eufori. Tänk, att så här mycket saker faktiskt ska bort?! Underbart!
Det är också lätt att få drunkningskänslor av allt som är kvar. Jag har exempelvis nästan gjort klart båda badrummen. Att gå in i dem är helt magiskt. Men att gå ut… Ut i det där landskapet av säckar, påsar, lådor och skräp, men också se allt som ännu inte gjorts. Husets svarta hål…
Att ta sig an en ny rensningsuppgift, exempelvis att börja med ett extra hopplöst skåp, är förknippat med många känslor. “Yay!” är en. Att sluta blunda och bara göra. Att tömma och se skåpet för det som det faktiskt är. Ett fint härligt skåp som förtjänar att fyllas med kärlek och älskade ting.
Samtidigt ska allt som plockas fram ut skåpet placeras någonstans. Och där kommer drunkningen igen. Mitt skåp för vinglas, stearinljus och vaser, var också fullpackat med: cykellampor, batterier, mynt, trasiga paket med servetter, som skrynklats till och förflyttat sig runt i skåpet som om de hade eget liv.
Där hittade jag också ståltråd, häftpistol med diverse paket med häftklamrar, nycklar, utgångna pass, giltiga pass, visitkort, presentkort, reflexer, en liten manick med motor som kan blåsa mängder av såpbubblor på samma gång…
Allt ska plockas ut och kategoriseras. Mycket ger sig självt och hamnar i olika högar, avsedda för nästa tipp-besök (metall, hårdplast etc). Annat hamnar i “ska placeras någon annanstans, men var?”-högar. Eller i högar avsedda för beslut från andra familjemedlemmar.
Och de där högarna kan verkligen ge drunkningskänslor! Jösses. Alla beslut. Vara kvar? Ger glädje? Om ja – vart ska det ta vägen?
Och mitt i alltihop ser jag att Henrik lagt en laddsladd i en låda som INTE är avsedd för laddsladdar. Men det är ett annat kapitel.
Den värsta drunkningen är tudelad:
- Det här tar aldrig slut.
- Jag har inte nog med tid!
Just nu har det varit mindre rensningstid. Och det är bara att acceptera, men ack, så trist! Känslan av att aldrig bli klar är tung. Röran man skapar under arbetets gång är tillfällig, men det är segt att acceptera. Jag vill få rensat och organiserat NU!
