Bästa vänner?

De är ganska vana vid hundar, våra pojkar. Både hos mormor&morfar och hos farmor&farfar finns det hundar. De norrländska hundarna gillar pojkarna, men Filippa är en något äldre dam och tycker att killarna är kul, men att de gärna får hålla sig lite på avstånd. Cita (eller stavas hon Sita?) är ovan och försiktig, om än nyfiken. Det gör att pojkarna lär sig att ta det lugnt, att man inte beter sig hur som helst kring hundar, även om man tycker att man känner dem väl.

Med mormors Assar är det lite annorlunda. Han är ganska nyss fyllda två år och har haft killarna i sitt liv från första början. De är hans lekkamrater, helt klart. Vilket också innebär att han ibland glömmer bort att de faktiskt inte är hundar. Men då får grabbarna också lära sig att säga “Nej” med besked, för att sätta bushunden på plats.

Men de älskar honom. Vi är hundvakter ibland och har gärna det där charmtrollet över natten. Då är det full rulle hemma och alla är överlyckliga. Har man tur kan man få se en sån situation som den ovan. Waldemar är den som bäst hanterar Assar av pojkarna, för han är själv så lugn och blir inte rädd. Gustav har inte lärt sig gränserna riktigt, men Walle och Assar är ett riktigt bra team.

Det kallas kärlek!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.