En knäck med hasselbackspotatis och gelé, tack!

Det är snö utanför fönstret och idag har det snöat mest hela dagen. Det är mörkt utanför redan klockan tre och huvudet blir rätt förvirrat. Jag tror liksom att det är läggdags hela tiden.

Vi är i Norrland och firar jul. Imorgon är det julafton och barnen längtar. I köket doftar det julskinka och pappa Henrik trillar köttbullar. Vi har gått en långpromenad tidigare idag, han och jag, i virvlande snö och kroppen känns härligt genomarbetad. Sen har pojkarna och jag satt ihop fuskpepparkakshuset och nu väntar lite mer kristyr på taket, sen är det klart.

snowsmile

Igår gjorde jag knäck, för första gången på många herrans år. Jag avskyr verkligen att försöka få smeten ner i formarna, så jag brukar hoppa över knäcken, även om den ju är god. Fast igår kokade jag ändå och naturligtvis blev det ett kladdigt kalas. Och smaken blev lite intressant… Jag fick låna farmors stora gjutjärnsgryta och drog igång projektet utan att diska ur den först. Den var ju ren och det var bara att köra. Men när jag står och smårör inser jag att det doftar stek. Jag smakar lite försiktigt på smeten och jajamensan, visst smakar det stek! Fast i ärlighetens namn blev det bättre när mandeln kom i, fast det finns en svag bismak av klassisk söndagsstek. Det saknas bara hasselbackspotatis och gelé.

Som grädde på moset har jag tappat en bunt julgranskulor i golvet. Jag tror inte att tusen bitar räcker, de gick nog i fler delar än så. Hur gamla de var? Typ 60 år…

Inget kalas utan kras, eller?

God jul, förresten! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *