Fint besök i huset

Assar rusar in, nosar distraherat och stressat på pojkarna och småylar sig runt i huset. Det är med blandade känslor han kliver över tröskeln. En del av honom älskar att vara hos oss, medan en annan del blir lite stressad över alla människor som han måste hålla koll på, dessutom på två våningar. Är man vallhund, så är man.

Han märker direkt att en person saknas (Henrik hade frigång) och det oroar. Gustav-med-det-stora-hjärtat börjar blinka med fuktiga ögon och tycker att det är oerhört jobbigt när bästa hunden är så olycklig. Vi kör ett snabbmöte, grabbarna och jag: ”Ska vi äta tacos först eller ta Assar på en promenad först och äta sen? Fast då blir det middag lite sent.”

Det finns ingen tvekan. Promenad först.

Sagt och gjort. På med kängor, jackor, mössor och vantar och så koppel på den ångestladdade fyrbeningen. Vi försöker gå lite lugnt, men Assar drar sig halvt fördärvad och jag kan nästan surfa på snön medan han drar mig uppför backen. Så klättrar vi upp i skogen och släpper jycken, som far som en skottspole fram och tillbaka, hit och dit, runt och ikring. Han nosar och räknar in oss, räknar in oss och nosar. Av ångesten märks inget alls.

En snabb prommis blir det, sen går vi hem igen. Nu är hunden mer självsäker och när han denna gång kliver över tröskeln är det som om det är en annan hund. Nu har han lämnat ångesten i skogen och är plötsligt en familjehund som bor på Solnedgången mest hela tiden. Hur harmonisk som helst.

Så fortsätter helgen. Harmoniskt. Han skuggar mig mest hela tiden i början, men taggar sedan ner och kan tänka sig att ligga hos killarna när de softar. När vi är ute och går får jag ofta sällskap av grabbarna som slåss om att hålla kopplet. Jag predikar om att ”ta befälet”, ”visa vem som bestämmer”, men det går sådär. Killarna tycker att det är synd om Assar om man drar i kopplet och att han ju måste få bestämma lite själv.

Hur som haver. Nu är hunden hemma hos mormor och morfar igen och det är han nog jättenöjd med. Hos oss har vi dock två nya husdjur på besök. Det är dvärghamstrarna Happy och Charlie som bor hos oss en vecka. Deras husse och matte (pojkarnas kusiner) är och åker skidor i fjällen. Under tiden går vi loss och gör aktiveringsövningar för hamstrarna. Allt som kan vara kul för en hamster samlas ihop och det som ser ut som en soptipp är nu en lekhage full av kul grejer. Pringlesrör, skolådor, legohus, en gammal Brio-tunnel mm. Fantasin är det ingen brist på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *