Så var vi igång igen

pysselSommaren är slut, hösten har hunnit ikapp oss och vardagen råder. Det stora den här hösten är det faktum att vi nu har två skolbarn! Gustav går numera i förskoleklass och njuter till fullo. Han är ofta helt ointresserad av att åka hem, särskilt om jag kommer för att hämta strax innan de går över till vad han kallar ”Ställningsavdelningen” (Stängningsavdelningen).

Waldemar har plötsligt drabbats av skolplikt och det känns nog lite konstigt. Han har också lektioner mellan åtta och ett och han hävdar att rasterna är roligast. Det är inte helt sant, för han älskar matten. När man frågar hur han haft det på skolan och han svarar: ”Grymt!”, då vet man att han har haft matte.

På bilden sitter Gustav vid ett överbelamrat pysselköksbord, där vi gjorde sk minimellogubbar. Det är gubbar gjorda av flörtkulor och toarullar och våra har inget med melodifestivalen att göra, utan kommer från spelet Minecraft. Det är inte klokt vad grabbarna får ihop, bara man får dem att slå sig ner vid pysselbordet. Det tar emot i början, men jisses, sen växer det fram grejer!

Fixa rummet

Vi har verkligen inte kommit långt när det gäller renovering och fix i huset. Egentligen är det gillestugan som står först på agendan, men jag totaltröttnade på pojkarnas icke-mysiga rum och kände att jag behövde ta tag i det. Min första tanke var ett stort skrivbord med plats för två, men så tänkte jag efter. Har pojkarna några läxor att tala om? Jo, det har Waldemar, eller kommer åtminstone att ha inom kort. Kommer han då att sitta ensam i sitt rum och göra dem? No way. Han kommer att sitta i köket eller vardagsrummet och vilja ha support av sin familj. Och så får det gärna vara, så att han kan få in en positiv studieteknik redan nu.

Så jag beslutade mig för att flytta ut det gamla skrivbordet som stod där inne och bara var avlastningsyta. Istället flyttade vi in den lilla soffan, som flyttats från rum till rum och som nog har fått en hemvist för ett par år framöver. Där sitter vi nu och läser böcker vid läggningen och har det mysigt.

Med spring i benen

Det är löpning på agendan nu. I tisdags debuterade Waldemar som löpare, när Fritidsmaran gick av stapeln på skolorna i Partille. 1,3 km skulle springas. Barnen hade gjort sina egna nummerlappar och gått banan flera gånger innan, så alla skulle veta exakt var banan gick. Walle bad att få låna en ”springtröja” och fick låna en av mina Midnattsloppet-tröjor i Small.

När loppet skulle gå av stapeln hade det ösregnat hela dagen och till och med haglat. Jag plockade upp Gustav, vi körde hem och laddade bilen med torra kläder och så hämtade vi några kepsar, något som är ett måste för både publik och löpare när det regnar. Framme vid skolan var det folk överallt, barn sprang och sprang och Walle stod med sin klass och väntade på att få sätta igång. De var på tårna allihop och när startskottet gick for de iväg, snabbt som bara den. Gustav och jag skyndade oss mot målfållan och behövde inte vänta så länge. Waldemar kom, med snabba steg och vi tror att han kom in som tvåa i sin klass! Jag sträckte ut handen och ”high-five-ade” honom på upploppet, något han hade gillat jättemycket.

Med medaljen om halsen och torra kläder på berättade han att det var den bästa dagen i hans liv. Och det sämsta vädret.

Jag ska springa GöteborgsVarvet imorgon (17 maj) och är inte alls tränad nog. Men jag tänker ta det lugnt och gå när jag behöver. Det är fjorton år sedan sist och det ska bli skönt att sticka hål på min prestationsballong. Jag har hämtat min nummerlapp, shoppat coola löparkläder och nu pirrar det i hela kroppen.

Sedan har jag också debuterat som ”proffsbloggare” för Stadsbiblioteket. Min debut går att läsa här. Gissa vad den handlar om?

Lägga nät

I nästan två veckor har vi varit uppe i Norrbotten hos farmor och farfar. Under andra veckan hade vi riktigt trevligt väder och perfekt sådant för att gå ut och lägga nät. Alla grabbarna packade ihop sig i båten (Farfar, farbror Anders, Henrik och så våra pojkar) för att först gå ut och lägga näten och sedan, några timmar senare, plocka upp dem igen. Alla var nöjda – särskilt de två yngsta. Näten var fulla med abborre och det både halstrades och röktes fisk dagen därpå.

Loppisfynd

Jag handlar rätt mycket på olika loppisar sedan ett par år tillbaka. Det är varierat vad man hittar, ibland letar man utan att hitta något alls, andra gånger har man problem att bära allt!

Den här gula brickan är en favorit som gör mig glad varje gång jag plockar fram den. Den påminner mig om när jag själv var barn och den här typen av bricka fanns hos vänner och bekanta. Jag kan minnas en röd, men var den fanns vet jag inte.