Höst och vardag igen

Plötsligt drar allt igång igen. Skola, fiollektioner, läxor, älgjakt, jobb, jobb, jobb… I höst har vi haft dagliga regn (i princip) och nu i helgen blåste vi formligen bort. Jisses. Fast det har inte varit särskilt kallt och jag har faktiskt fortsatt att bada. Får se hur länge det håller.

Mattestudier i köket

Jag har börjat hålla en fast yogaklass en kväll i veckan och njuter kopiöst över detta. Att folk kommer till min klass, vecka efter vecka, är helt enormt. För ett halvår sedan ungefär hade jag beslutat mig för att inte fördjupa mig vidare inom yogan, utan nöja mig. Men det var nog mest min depression som talade och när jag väl mådde bättre var det den självklaraste sak i världen att anmäla sig till grundutbildningen inom Global Yoga och nu har jag till och med ett riktigt yogajobb!

Inför min yinyogaklass i Mölnlycke, hos Yogabylink.

Men livet innehåller mer än yoga, skola, jobb och vardag. I helgen lät jag mig inspireras av boken “Snabbvirkat” och virkade mig en burk. Så himla roligt och lätt! Ser framför mig mattor, grytlappar, krukor, tallriksunderlägg och allt möjligt roligt. Men samtidigt är det bara att inse: mina händer ville inte riktigt vara med. Det är tufft att virka i trasor och eftersom jag envisades med att virka klart har jag sedan fått stå ut med lite skav och muskelvärk. Det lär bli mer ändå, men jag får vara lite lugnare och ta lite i taget istället.

Halvvägs. Burk virkad med trasor.

Utveckling i trädgården

Redan för två somrar sedan började jag jobba med området allra längst ner i trädgården, som tenderar att bli lite bortglömt. Nu inser jag att det är himmelskt där, särskilt när det är riktigt varmt, för läget är halvskuggigt och har flera rätt stora träd.

Så för två somrar sedan påbörjade jag arbetet med en igenvuxen rabatt och förra sommaren tog jag mig an resten. Det visade sig vara närapå ogjort arbete, för det mesta från förra sommaren torkade bort.

Rabatten som jag jobbat längst med har visserligen tagit sig, men när den fått växa till sig blir den bara rufsig och rörig, inte alls så harmonisk och mysig som jag tänkt. Dessutom väldigt “jämngrön”.

När vi kom hem från Norrbotten undvek jag trädgården en vecka och satt och jobbade i syrummet istället. Sen tog jag mig i kragen och satte igång.

Daggkåporna klipptes ner, nävorna lika så. Marken rensades på ogräs och vissnade rosor togs bort.

Så drog tankarna igång. Hur vill jag egentligen ha det där nere? Och hur ska jag tänka med alla sniglar som ligger och myser under bladen?

Så fram med böckerna och pinterest. Bläddra, läsa, fundera.

Vipphortensia “Candle Light”

Innan jag visste ordet av hade jag handlat mig en vipphortensia (Candle light) på Blomsterlandet, som ska få lysa upp det här hörnet som kan bli lite mörkt. Och ett par dagar senare besökte jag himmelska Mölnlycke Garden Center och köpte hela bakluckan full med roligheter. Så nu gräver jag, jordförbättrar och planterar för fullt.

Förra året köpte jag min första klematis, en trädklättrande variant som heter “Black Prince”. Den har vuxit lite försiktigt, men blommar nu med små härliga klockor. Jag får definitivt mersmak av det där med klematis! Och i vår ska jag beskära ordentligt!

Min första klematis, “Black prince”, på väg upp i fläderträdet.

Yogan är död – länge leve yogan!

Jisses, vilken fånig rubrik det blev. Hahaha!

Yogan är verkligen inte död. Inom kort hoppas jag att jag är färdig med min grundutbildning, så det är ju nu det börjar.

Men det som dör är min yogablogg “Åsa och livet“. Jag som verkligen älskat att blogga och lyckats ta mig tid till det hinner bara inte med längre. Kanske känner jag att jag trots allt inte har så mycket att säga?

Istället hänger jag kvar här. Mitt liv innehåller mycket. Det handlar om familj, kreativitet, trädgård, sömnad, katt och träning. Mest yoga då. Så jag samlar allt på en och samma plats. Om någon sedan läser eller ej, det vet jag inte.

Tankfull

Trädgård, katt och kärlek

Kaukasisk förgätmigej – ljuvlig när den blommar!

När jag kommer ut i trädgården har jag svårt att gå därifrån. Sätter jag spaden, eller händerna, i jorden, då är det kört. Timmarna går och glömmer både tid och rum. Mat? Vad är det? Har jag en familj?

Nu har vi haft både några varma dagar och en del med regn, så det växer så att det knakar lite här och där. Klematisen som jag planterade förra sommaren, som ska klättra i det gamla fläderträdet nere i hörnet, har dragit iväg och kan bli spännande att följa i sommar.

I år har jag äntligen fått planterat min sista pallkrage, där jag “sparar” perenner som på sikt ska rama in en planerad altan (som nog inte byggs förrän någon av sönerna ska ta studenten). Rabatten på baksidan höll på att knäcka mig, så att ha fått upp perennerna i pallkragar istället, om än på ett lite knasigt ställe, har ändå blivit ett lyft.

Äntligen!

Jag har satt ihop fem pallkragar så att de ser ut som en prispall ungefär. Den i mitten har stått tom i två år, men nu har det äntligen planterats i den. En ros (Flower Carpet), några nävor (oklar sort), mina första Stjärnflockor, en limegrön Solhatt (som sniglarna tidigare gått hårt åt), en gul smörboll (även den rätt hårt åtsatt) och så sist, men inte minst, en dalia. Mina norrlandsdalior har förökat sig och jag måste sätta dem lite överallt. Men det blir nog bra.

Nu ser jag oerhört mycket fram emot att se hur det blir under sommaren. So far so good!

Den där kärleken

Avslutar med en bild på Gustav och Vega, som vanligt på studsmattan. De där två…

Lite här och nu

Så här års är det som vanligt galet mycket. Så fort det är fint väder ska man jobba i trädgården och har jag väl satt igång kan jag inte sluta. Så tur är det väl att vädret ibland inte tillåter eller att jag jobbar helg.

Förra veckan var jag också på del två av min yoga-instruktörsutbildning i Alingsås. Tre dagar fulla av utmanande yogapass, teori, assistering, skratt och tårar. Sen tar det lite tid innan man landar igen, det kan jag lugnt säga. Men härom dagen gjorde jag årets första “Pinsamma-mamma-gör-yoga-på-altanen-på-framsidan”-pass och det var helt underbart!

Den här helgen jobbar jag och igår fick jag finbesök. Waldemar har totalt snöat in på att spela gitarr och hans far hade lovat att de skulle in till Göteborg och kolla lite på gitarrer. Så när jag står på Barn-avdelningen på Stadsbiblioteket traskar tre familjemedlemmar in, varav en har en stor gitarrväska på ryggen. “Det var rea” säger Henrik och Waldemar bara lyser. Han fick sedan visa och spela lite på jobbets takaltan.

Lycklig kille.

Förbjudet?

Vackraste Vega

Jag tror nästan att det är förbjudet att vara så här fin. Den här katten, alltså…

En dryg timmes arbete i trädgården och hon finns runt mig nästan hela tiden. Håller ett öga på både mig och allt som sker runt omkring.

Vi har varit i Norrbotten en vecka och Vega har då varit en uttråkad innekatt hos mormor. Fast när vi kom och hämtade var hon väldigt undrande. Sträckte sig efter Waldemar, men tittade tveksamt på mig. Gick för säkerhets skull till mormor och gav henne extra mys.

Väl hemma tog det en stund innan hon sökte upp oss. Inte direkt avståndstagande, men lite tveksam. Sedan, när hon väl kom till oss, då var det med besked. Sitta i knäet, sova i sängen, ligga mellan, vara nära.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Hon är helt fantastisk.

Nytt jobb!

Jag har hållit på med det här så länge nu och inte velat skriva något förrän allt var klart.

Det började med att en tjej, som jag träffade i samband med Yin-workshopen i höstas, frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie hos YogaByLink, där hon nu leder pass. “Jodå” tänkte jag och ett par veckor sedan träffade jag Kristjana, som är en av de två tjejer som har drivit YogaByLink i precis fem år nu. Hon var väldigt positiv, men ville att jag skulle göra en liten “audition” för att hon skulle kunna kvalitetssäkra verksamheten.

Jag var förberedd på det, men blev ändå livrädd. En del av mig hade nog hoppats på att slippa, men nu var det bara att köra. Vi bokade in ett söndagspass ett par dagar senare. Passet var ett sk YangYin-pass, där 45 minuter är Global Yoga och 45 minuter är Yin Yoga. Kristjana skulle leda den första halvan och jag skulle sedan ta över.

Så kom dagen. Jag var galet peppad och även om jag också var oerhört nervös var det så skönt att sätta sig i bilen och köra till Landvetter, där passet skulle äga rum. När jag sedan kommer dit är den en annan tjej som låser upp och det visar sig att Kristjana är sjuk! Japp. Och nu då? Men vi snackade ihop oss och sen körde jag mina 45 minuter (och drog över lite). Jag riggade också upp min telefon och filmade passet för att kunna skicka det efteråt. När passet var klart kastade jag mig över filmen och upptäckte två saker:

1. Det var inte jättesmart att ställa kameran ovanpå det lilla bordet där jag ställt den. Under stod nämligen en högtalare. Det gjorde att bilden ibland blev skakig.
2. Och att ljudet stundtals sög. Alltså min röst. Musiken hördes väldigt bra…

Väl hemma klurade jag på hur jag skulle kunna redigera filmen. Jag ville modda ljudet och klippa lite. Men det var inte så lätt som jag hade tänkt. En fil på över 4 GB var lite väl tung för min dator! Mina filmredigeringsprogram stängde ner gång på gång och jag blev allt mer frustrerad. Till slut fick jag till att grovklippa lite på telefonen och komprimera filmen så att den blev hanterbar. Fast fixa ljudet var bara att glömma. Så jag lade på lite textremsor istället!

Det tog ett par dagar, sen skickade jag filmen. Och som gick jag som en äggsjuk höna och bara väntade. Och väntade. Till slut hade jag fått för mig att jag måste sagt eller gjort något som inte uppskattades, men ville ändå ha besked, så  jag skickade ännu ett sms. Och då fick jag svar! Kristjana hade varit i Frankrike och sms:et hon skickat efter att ha sett filmen hade jag aldrig fått.

Men hon gillade vad hon såg! Så nu har jag skrivit på avtal!

Drygt två år

Det är lite drygt två år sedan nu som Vega kom till oss från Göteborgs Djurskyddsförening. Katten som gick rätt in i våra hjärtan och som har stenkoll på sin familj.

I början var jag rädd att hon skulle undvika Gustav, som var lite väl intresserad. Det är svårt att backa när man är en djurälskande åttaåring och jag misstänkte att katten skulle hålla sig undan honom. Istället blev det tvärtom.

Vad gör du? Kommer du snart, eller?
Jag har väntat rätt länge nu…
Meh… Kom nån gång då!!! Hur lång tid ska det egentligen ta att klättra upp till mig?

Så här ser det ofta ut på kvällarna. Vega ligger i Gustavs loftsäng och väntar. Ivrigt. Följer honom med blicken. Och om hon inte väntar i sängen kommer hon ofta klättrande när han väl är på plats. Det händer förstås att hon tillbringar nätterna hos nån annan, men Gustav är helt klart högst upp på popularitetslistan.

Vardag igen

Jaha. Så är det vardag igen. Upp tidigt, packa gympapåsar och skolväskor, kolla läxor, fixa mat, lägga tidigt, hålla koll på skärmtid…

Ändå har vi mjukstartat med en fyra-dagars-vecka och ingen Kulturskola. Det har varit skönt och välbehövt. Att påbörja skärmavvänjningen tar ju lite tid, men jag tycker ändå att det har gått bra. Waldemar har dessutom lyckats fylla tolv år i veckan, så vi har haft lite extra mys på grund av det.

Men det är också bara att inse. Det är vinter. Kallt eller regnigt och mörkt. När vi väl kommit hem håller vi oss inomhus. Så jag lägger ut några bilder från jullovet, när vi faktiskt var utomhus!

Två killar med utflyktens tredje geocache.
Waldemar vid Kåsjön.

Nytt år

Jaha. Så har man lämnat året 2018 bakom sig och dundrat rätt in i 2019.

Jag erkänner. Nu, när både jul och nyår är bakom oss, ser jag gladeligen framåt. Jag har börjat så smått att plocka bort tomtar och bonader och imorgon ska allt packas ihop. På tisdag har vi nämligen Waldemars födelsedag och då är julen borta, det har vi alltid sagt. Och det ska bli jätteskönt.

Men vi har haft en underbar jul! Normalt brukar jag tycka att julen är som bäst på juldagen, men i år njöt jag fullt ut hela julafton också. Måste erkänna att det var min bästa jul på många år!

Nyårsafton, som jag normalt inte gillar att fira (det är något lätt ångestaktigt över hela tillställningen) var otroligt trevlig. Vi firade med grannarna nere i backen och det var första gången sedan vi flyttade in på Solnedgången som vi var hemifrån!

Mor och far i nyårstagen

Vi har varit otroligt mycket lediga, på gott och ont. Latheten slår till å det grövsta och det är oerhört svårt att få något gjort. Killarna ägnar också alldeles för mycket tid med sina telefoner eller framför tvn (inte blir det bättre av att vi köpte PS4 till familjen i julklapp). Inte har det varit bättre av att alla varit lite småklassliga också. Men nu väntar vardagen igen och det ska bli skönt att strama upp lite regler igen.