-
Loppisfynd
Jag handlar rätt mycket på olika loppisar sedan ett par år tillbaka. Det är varierat vad man hittar, ibland letar man utan att hitta något alls, andra gånger har man problem att bära allt! Den här gula brickan är en favorit som gör mig glad varje gång jag plockar fram den. Den påminner mig om när jag själv var barn och den här typen av bricka fanns hos vänner och bekanta. Jag kan minnas en röd, men var den fanns vet jag inte.
-
Springer igen
Fyra veckors eländig förkylning drabbades jag av, lagom till Blodomloppet. Det var bara att inse, inget lopp för mig. Men jag var med och peppade mina familjemedlemmar och hade kul ändå. Mor och bror sprang 5 km och var hyfsat nöjda båda. Mamma hade väldigt kul och det var det allra roligaste, eftersom det var hennes debut i tävlingssammanhang. Lycklig kunde hon konstatera att hon visst klarade att springa fem kilometer, trots att hon hävdat motsatsen under större delen av våren. Och nej, ingen var förvånad.
-
Bästa vänner?
De är ganska vana vid hundar, våra pojkar. Både hos mormor&morfar och hos farmor&farfar finns det hundar. De norrländska hundarna gillar pojkarna, men Filippa är en något äldre dam och tycker att killarna är kul, men att de gärna får hålla sig lite på avstånd. Cita (eller stavas hon Sita?) är ovan och försiktig, om än nyfiken. Det gör att pojkarna lär sig att ta det lugnt, att man inte beter sig hur som helst kring hundar, även om man tycker att man känner dem väl.
-
Dalior!
Våren har kommit och gått. I full fart. Allt är torrt, trist och öde och plötsligt sätter det igång. Det fullkomligt växer så att det syns. Vi har haft fint väder och många varma dagar och då händer det saker, minsann!
-
Lerumsloppet
Jag gjorde det! Jag sprang Lerumsloppet! Det satt långt inne. Jag hade sprungit som längst i ett sträck 6,5 km och som jobbigast, ca 5,2 i kuperad terräng. Att gå från det till en mil, det ÄR rätt långt. Dagen innan fick jag också höra att vännen fått förhinder. Suck. Tänkte nog i tio sekunder att jag skulle strunta i loppet. Det var ju ingen idé. Jag visste ju att jag inte skulle orka. Dessutom skulle jag säkert bli sist.
-
Träningsvärk
Sedan januari har jag sprungit. Inte tillräckligt ofta, men ändå. För det mesta med små gåpauser här och där, för att orka lite längre och inte slita för mycket på kroppen. Är ju inte någon ungdom längre, direkt. På lördag, den 28 april, ska jag springa en mil ihop med min chef. I höstas sprang vi iForm-loppet ihop och hade jättekul. Nu är det dags igen. Känns lite nervöst, för jag är INTE i form för att springa en mil!
-
På ridkurs
Waldemar går på ridkurs med sin kusin Astrid. Där får man lära sig att ta in hästen från hagen, att borsta den och kratsa hovarna, att sadla och tränsa och så rider man förstås.
-
Genom en femårings ögon
Hur ser världen ut genom en femårings ögon? Det kan man ju inte veta. Men kanske får man ett hum, om man ger femåringen en kamera?
-
Trädgårdssäsong!
Den har kommit nu! Jag ligger redan och rensar kirskål och går med näsan i rabatterna och tittar efter vad som är på väg. Snödropparna har blommat ut, krokus är på väg bort och tulpanerna växer så att det syns.
-
Lördagsutflykt
För några veckor sedan tog vi med två, först mycket motvilliga, pojkar upp till Borgen. Den är en sevärdhet på andra sidan vägen och hör egentligen till Villa Porthälla. Den ursprunglige ägaren till det huset byggde en borg högst upp på berget för att hans fru skulle kunna sitta där och titta ner över Säveån och inte få hemlängtan (var hon från Tyskland?). I allafall kan man promenera upp till Borgen och därifrån har man utsikt över hela Partille och kan klara dagar se ända in till centrala Göteborg.